Vad är det med de onödiga lånen?

Enligt en undersökning med drygt 1 000 respondenter som Forex Bank låtit Yougov göra har de svenska hushållens lån ökat stadigt sedan mitten av 90-talet. Idag har 76 procent av svenskarna något slags lån. Nästan varannan har bostadslån, drygt en av fyra har studielån och två av tio har lånat för att köpa bil.

- 47 procent har bostadslån

- 28 procent har studielån

- 19 procent lån för att köpa bil

- 14 procent har köpt på avbetalning

- 4 procent har lån för båt/fritidshus

(Källa: Yougov/Forex Bank)

Enligt undersökningen håller svenskarna långsamt på att förstå att de måste amortera mer på sina bolån. 11 procent anger att de kommer amortera mer under 2012 än vad de gjorde 2011. 61 procent anger dock att man kommer att amortera i samma takt som tidigare. Stockholmare är mindre benägna att amortera gentemot övriga riket.

En vanlig förklaring till den lägre amorteringsviljan hos just stockholmare är att många stockholmare har så stora lån att man inte tycker att det är värt att amortera. På mindre orter finns däremot fler familjer som tror att de kommer kunna betala av huslånen under sin livstid.

http://www.svd.se/naringsliv/investera/bostadsaffar/onsdag-stockholmarna-vagrar-amortera-mera_7255777.svd

Egentligen inte så uppseendeväckande information, med även ett mindre amorterande kommer man att minska bostadsskulden över tid, så de största problemen är ju om man nästan inte amorterar alls, eller då om man har så stora skulder att även med amorteringar så minskar skulden nämnvärt. De här skulderna som är så stora att man inte hinner betala tillbaka dem under sin livstid.

Mer anmärkningsvärt tycker jag att det finns de som köper båt, bil och/eller fritidshus med lån, särskilt om man har mycket lån i övrigt.

Istället för att köpa en splitterny bil kanske man skall spara ihop 30 000kr-50 000kr och köpa en bättre begagnad bil bara för att slippa ha ett billån också ovanpå de andra lånen? Är det rimligt att alla måste ha en bil för 100-200 000? Om man tycker det är för svårt att spara ihop till en bil, så kanske man inte borde låna till en, då det handlar om samma mängd pengar som skall ut, förutom att med lånen betalar man ju även ränta så då har man en ytterligare (onödig) kostnad bara för att man så gärna vill ge bort sina pengar till kreditbolagen.

Eller varför lånar man till en båt man bara kan använda en mycket begränsad tid under varje sommar? De flesta kan jag inte tänka mig använder båten i den utsträckning som motiverar den faktiska kostnaden och arbetet med att ha en båt. Dessutom kanske man skall prioritera behöver man t.ex. både en båt och sommarstuga? Räcker det inte med ett fritidsintresse i taget?

Samma sak med fritidshus, om man har ett ordinarie boende där man redan har lån, varför skaffar man då mer lån till ännu en bostad som man även den bara skall använda under väldigt begränsad tid under året men som innebär mycket kostnader i underhåll och fasta avgifter? Varför inte spara sina pengar och istället vara mer flexibel till var man åker, det finns hotell nästan överallt så man kan variera sitt semesterfirande istället.

Sen har vi de vanliga konsumtionslånen, 14% säger att de lånar till konsumtion och köper på avbetalning. Detta absolut är ett fall för att det finns för snabbt tillgängliga krediter, utan leder till att man köper saker man egentligen inte behöver. Om man kan ha utrymme i ekonomin för dessa avbetalningar så borde man ha samma utrymme att spara och kan därför egentligen spara först och köpa sedan.

Vår kära Stefan Ingves från Riksbanken har också börjat mumla ur sitt skägg om att myndigheterna borde införa tvångsmässiga regler för att öka amorterandet. Antagligen skulle en del av de här andra lånen då falla bort för då skulle hushållen kanske inte ha resurserna och utrymmet till att de här extra lånen. Men oftast tycker jag att det borde vi i samhället kunna förstå själva utan att överhögheten säger åt oss.