En blog om:

Samhälle, Miljö, Tillväxt, Ekonomi, Skulder och Sparande, Förberedelser och Peak Oil.

torsdag 21 februari 2013

Luleå: Vision 2050

Luleå kommun startade 2007 arbetet med att ta fram en långsiktig vision för Luleås framtid. Det arbetet resulterade i Vision Luleå 2050, ett visionsdokument som ger en bild av framtidens samhälle som vi vill ha det, ett attraktivt, växande och hållbart Luleå. Luleå kommun får ett nytt sätt att arbeta som bygger på samverkan och helhetstänkande och Vision Luleå 2050 ska också inspirera till ett gott ambassadörskap och medvetna val inför framtiden.



Från Luleå Kommuns hemsida: 

När Vision Luleå 2050 var klar behövde den stegvis göras mer konkret för att ge vägledning i vårt arbete. Det första steget var att ta fram fyra Riktningar, dessa Riktningar visar vad som är avgörande att prioritera halvvägs till visionen. De balanserar de värden och intressen som anges i visionen och gav oss en ram inför arbetet att ta fram långsiktiga mål.
Riktningarna arbetades fram i dialog mellan Luleå kommun, näringsliv, organisationer och medborgare. Arbetet innehöll seminarier, analyser, enkäter mm. Riktningarna antogs av kommunfullmäktige i februari 2011.

De fyra Riktningarna är:

  • Stå för öppenhet och mångfald
  • Lyft identiteten som kuststad året runt
  • Ta sats för en ledande nordlig region
  • Bygg för framtiden
När Riktningarna var färdiga år 2011 beslutades det att Luleå kommun skulle ta fram sex program som tillsammans ska styra kommunens eget arbete. Programmen ska tydliggöra Luleå kommuns vilja och innehålla angreppssätt och långsiktiga mål för att genomföra riktningarna. De är nedan specificerade i punkter från A till F.
Visionen, riktningarna och programmen med sina strategiområden ger en struktur för Luleå kommuns arbete med utvecklingen av Luleå på lång sikt. Planeringsstrukturen gör det lättare att följa och utvärdera utvecklingen för att sedan kunna revidera och uppdatera mål och strategier vid behov.
Programförslagen kommer alltså, efter att de antagits i kommunfullmäktige, att bli styrande för arbetet för framtiden och kan därmed ersätta en stor mängd befintliga styrande dokument.
Varje programs uppdrag har fördjupats, tolkats och grupperats i ett antal strategiområden. Dessa strategiområden visar vilka principer kommunen ska arbeta efter på lång sikt och vilka konkreta insatser som är viktiga till år 2020.
Programförslagen har tagits fram i dialog med olika aktörer som har intressen i de frågor som programmen omfattar. Näringslivet, olika organisationer, medborgare, politiska grupper, kommunala förvaltningar och bolag har kontinuerligt deltagit i arbetet.

Nu vill de att vi som kära trogna medborgare skall granska förslaget och komma med synpunkter. Men visst är det svårt att tänka sig, både vilken effekt detta förslag kommer ha, och hur samhället egentligen kommer att vara 2050. Vad vill vi sträva till? Hur vill vi att det skall komma att vara? 


Alla jämlika
Övergripande mål: Luleåborna är jämställda, har jämlika förutsättningar för hälsa och välfärd och är delaktiga i samhällsutvecklingen.

Rum för möten
Övergripande mål: Alla ska ha möjlighet till ett meningsfullt och socialt aktivt liv.



Kuststaden Luleå
Övergripande mål: Att öka attraktionskraften för Kuststaden Luleå.


Plats för mer
Övergripande mål: Långsiktigt ge plats för oss människor och vårt samhälle men också ge plats för andra värden som behöver finnas även för sin egen skull. Plats för mer, helt enkelt.


Ledande nordlig region
Övergripande mål: Att skapa förutsättningar för en bred och växande arbetsmarknad.


Resor och transporter
Övergripande mål: Att resor och transporter inom Luleå i högre grad än idag ska vara miljövänliga, effektiva och säkra.

En del tankar kring förslaget, Vision 2050:


Jag önskar att det i förslaget fanns något om att främja ekologisk och lokal produktion och konsumtion, att kommunen skulle stödja lokalsamhällets framväxt med en levande landsbygd. Att framtida utbyggnader av liknande, energislukande facebookhallar inte är aktuellt utan att hellre stödja framtida industrier som leder till produktion, tillverkning och fler arbetstillfällen på lokalorten. Luleå som en arbetarstad, som det historiskt sett varit. Att inte tappa den grund-identitet som skapat staden. Luleå är inte en tjänstemannastad utan i grunden arbetarstad utifrån bland annat stålverkets formande av hela området. Ni kan gärna läsa det här inlägget hos Cornucopia? http://cornucopia.cornubot.se/2013/01/1-av-sveriges-el-ger-35-jobb-hos.html
som förklarar varför det inte är energieffektivt att bygga facebookhallar då de inte leder till tillräckligt många arbetstillfällen för att vara samhällsekonomiskt försvarbart.

I framtidens samhälle, globalt sett behöver vi även gå emot ett mer arbetartänk. Vi skall inte "leasa" ut arbetstillfällen till andra länder för att förhoppningsvis kunna överkonsumera billiga varor. Utan istället tänka kvalité, lokalproducerat och varor som håller för framtiden. En sundare produktion och konsumtionscykel med färre globala transporter. För att nå dit måste kommunens arbete innefatta att stödja lokalproduktion och ett samspel med naturen. Det är lokalsamhället som ger det hållbara samhället. Dagens globala samhälle är inte miljömässigt hållbart, heller ej ekonomiskt hållbart i framtiden då energibristen blir ett faktum.

Ett av målen verkar också vara att Luleå skall bli fler och invånarantalet växa. För mig hade detta inte varit ett mål i sig att bara bli fler, en större befolkning leder inte till en högre välfärd, men ett brukande av fler naturresurser. Medan politiska mål alltid verkar vara tillväxt i sig, såsom i ett högre antal människor på samma yta. Istället för att tänka på hur kan vi höja kvalité och öka välfärden. För att nå dit måste vi hitta effektiviseringar och spara resurser.

Generellt sett har jag inget emot riktningarna och målen som är uppsatta, det låter fint på papperet även om jag är osäker på i dagsläget vad det egentligen kommer betyda på sikt. Samt hur medveten de som arbetat fram planen alltså är om exempelvis Peak Oil, och dennas påverkan på det globala och lokala samhället.

Energikrisen och ekonomikrisen som kommer i dess spår. År 2050 är oljan slut, och övriga fossila bränslen (kol, naturgas) är även de på upphällningen. Idag motsvarar dessa 84% av världens energi som används i världen. Detta kommer ha en gigantisk effekt på vårt samhälle. (se siffror hos IEA, International Energy Agency) för att ersätta energibortfallet skulle vi behöva bygga 8-10.000 kärnkraftverk, mot dagens 500 som finns i världen. Men även med dagens användningstakt är uranet slut om 100år, vi kommer alltså inte kunna ersätta energibortfallet på något bra sätt, eller tillräckligt snabbt för att motverka effekterna av det vi kan kalla "Peak Oil" och Peak fossila bränslen.

De flesta medborgare i Luleå Kommun fortsätter sitt dagliga liv, lyckligt ovetande om hur stor förändring som samhället faktiskt står inför. Det bör vara politikens ansvar att också hjälpa samhället till en sådan här stor omställning som kommer.

I framtiden när vi alltså måste klara oss med färre resurser än idag, behöver vi kunna effektivisera och sluta överkonsumera. En risk i att skapa en alltför utsvävande framtidsplan är även att denna kanske bygger på att vi i framtiden skall ha mer resurser än idag, när man kanske behöver tänka på hur gör vi det bättre av det vi redan har fast med färre resurser.

Identitet som kuststad vet jag inte vad det betyder. Är det viktigt med vår image som med den natur vi har? Skulle det inte vara viktigare med vår identitet som en vänlig och öppen stad däralla är välkomna? Öppenhet, mångfald, ett inkluderande. Att skapa möjligheter för de utrikesfödda som kommit till vår stad, att hitta sin plats i samhället. Idag står många av våra flyktingar som kommit hit till oss, utanför den lokala arbetsmarknaden. Det är jätteviktigt att dessa får komma in i samhället på ett mer accepterande sätt än idag. Naturen njuter människor av ändå, men att arbeta emot faktiska mål som betyder något för människorna som bor här, utöver den vackra naturen hade för mig varit viktigare.

Att vara "ledande" som nordlig region, vet jag inte vad det betyder. Då ställer jag mig frågan: Vad skall vi vara ledande inom? Facebookshallsbyggande? Jag hade gärna sett däremot att vi varit ledande i den här samhällsomställningen som måste komma. Vissa kommuner i Sverige har redan börjat omställning till lokalsamhället som måste byggas upp inför framtiden.

......

Jag är alltså mest osäker på hur mycket hänsyn man har tagit till framtidens energibrist, hur denna kommer att påverka Europa, och Euländerna, (länderna omkring oss, inom EU har 50% av sin el-produktion som kommer ifrån fossila bränslen). De behöver alltså idag fossila bränslen för att bland annat värma sina hus, och ha el till hushållet. Detta till skillnad från Sverige som endast har 6% elproduktion från fossila bränslen.

Däremot har vi 37% av vårt energibehov som kommer ifrån Olja. Denna är slut redan 2030 så transporter är ett gigantiskt problem i framtiden, då vi inte hinner ersätta oljan med annan energiform tillräckligt snabbt. Vi kommer att påverkas av att länderna omkring oss får det mycket sämre.

På grund av framtidens energikris får vi alltså en global ekonomisk kris. Denna kommer att påverka Sverige och Luleå enormt. Jag hade önskat man tar hänsyn till detta i planen. Främst då genom att stödja samhällets omställning till ett samhälle som baserar sig på ett friskt, starkt och levande lokalsamhälle istället för att fundera för mycket på hur man skall profilera sig utåt. Med ett starkare lokalsamhälle är man mindre beroende av omvärldens kris som kommer.

Ett av alla konkreta exempel på saker som en kommun kan göra för att tex. stödja närproducerat.

Många kommuner vill handla närproducerat men EUs regler förhindrar att man får specificera att maten ska komma från Sverige. Därför misslyckas också de flesta kommuner med att upphandla närproducerad mat. Vad man däremot kan göra är att specificera under vilka förhållanden som maten ska vara producerad.

Ett exempel är detta: http://www.vk.se/Article.jsp?article=433873

Genom att sätta dessa krav på djuren så blir det automatiskt att man endast får närproducerat kött då utländska uppfödare inte klarar av dessa krav.

Har ni några tankar kring Luleå, Sverige och Framtiden, när vi når år 2050? Hur kommer samhället se ut då tror ni? Vart är vi på väg och vad kommer att hända?

7 kommentarer:

  1. År 2050 säker trend.

    Värmen kom tidigt denna vår i Luleå. Visst kunde det vara plusgrader i slutet på februari redan i början av 2000-talet, men vår nej. Nu har det varit + i 7 dygn. I Skåne förbereds för risplantering, ris kräver ju +20 för att gro och än är det bara 15.

    År 2050 tänkbar trend.

    Det har varit några svåra årtionden innan vi fick ordning på energiförsörjningen. Värst var det kring 30-talet när vi vintertid nästan bara hade energi baserad på vind, vatten och metanol från skogen. Solcellsrobotarna uppfanns visserligen 37, men först när vi fick in cyanobakterierna blev det riktigt lönsamt.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera

  2. Luleå har Sveriges högsta CO2 utsläpp på grund av koksverket vid SSAB. Redan nu går järnverket med ca 10 miljoner kronor i förlust - per dag. SSAB är oekonomisk att driva och kommer att upphöra långt innan kolproduktionen når Peak Kol ca 2023. Då upphör också värmeproduktionen till Luleås fjärrvärme.

    Någon el som ersättning finns inte då Fäääjs Bokk har kontrakt på all elproduktion från Lule älv till sina 11 serverhallar. Varje hall förbrukar lika mycket el som hela SSAB! Skötseln sker med robotar från en central i USA.

    2050 exporteras de sista resterna av malm med segelfartyg till Kina. Därefter blir Umeå den sista svenska utposten mor norr.

    SvaraRadera
  3. Sådär visionslöst detaljstyrnig blir det när de psykopatiska medelmåttor som kämpat sig fram till makten i Sverige skall försöka hitta på något. De har under sin väg sett till att alla med idéer, de för egna karriären farliga, hålls tillbaka.

    Det skulle räcka med en vision likt: "I Luleå skall det vara lönsamt för kropp och själ att vara och verka".

    Där folk kan vara och verka, på ett lönsamt sätt, trivs de och stannar eller återkommer.
    Varför hette det glada Hudik så på sin tid? Jo för att en del kunde vara och verka där. Märk väl, inte alla och det är även det något som ingen i position kommer skriva i Sverige idag. Alla får inte plats i solen i Luleå. Tyvärr.

    Detta är lösningen för det allt fattigare och kapitalsvagare, hopplöshetens och avfolkningens, braindrainens Sverige. Inget jams där någon annan är tänkt att betala, för till slut är det slut på de andra som skall betala.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Ursäkta stavning, jag skrev fort.

      Radera
  4. Vill börja med att tacka för en välskriven och intressant blogg.

    Som nyligen inflyttad till Luleå har jag kanske en naiv bild av hur folk i allmänhet är här uppe, men mitt intryck är att man inte har så mycket till övers för tjusiga visioner och högtflygande planer. Och det var kanske ännu mer naivt att tro att den inställningen även skulle finnas hos kommunpolitikerna...

    Håller absolut med om att man borde ha tänkt mer på hållbarhet och småskalighet. Det övergripande målet för program D verkar ju faktiskt vara en freudiansk felskrivning med formuleringen om att "också ge plats för andra värden som behöver finnas även för sin egen skull", dvs på något plan inser man att ökat antal människor faktiskt inte har något egenvärde.

    Instämmer även i att man i första hand bör satsa på personalintensiv verksamhet framför teknik- eller energi-intensiv verksamhet.

    Men jag är tveksam till om man därför ska sträva efter att förstärka identiteten som "arbetarstad" (lika lite som man bör sträva efter att vara just en "kuststad"). En av få negativa saker som jag tror mig ha upptäckt under de senaste månaderna är att det hos vissa finns en sorts bruksorts-mentalitet, där man är generellt skeptiskt till förändringar och bl.a. inte heller värderar studier särskilt högt. (även om ganska många trots det verkar gå vidare till universitetet efter gymnasiet, och då handlar det nog rätt ofta om brist på alternativ snarare än eget intresse).

    Tror att man oftast klarar sig bättre utan att sätta etiketter på sig själv eller sin egen grupp. För Luleå som stad vore det nog bättre att försöka utgöra en blandning med lite av varje, där både högutbildade akademiker och de som aldrig lyckats få in en fot på arbetsmarknaden kan känna sig hemma.

    Reagerade också på den där konstiga formuleringen om "ledande region". Lite mera konkret verkar det handla om att få fler att välja tekniska utbildningar, ge bättre möjligheter för entreprenörskap i olika former (kan ju vara positivt om det inriktas på rätt saker) och att man ska slå mynt av utvecklingen i Indien och Kina. Att man samtidigt gör sig beroende av att uppgången i Asien fortsätter och att det även i fortsättningen finns global efterfråga på det vi kan leverera, det verkar man inte ta med i beräkningarna.

    /H

    SvaraRadera
  5. Tack för ditt insiktsfulla inlägg, och välkommen till Luleå får jag kanske säga! Hoppas du skall trivas här i den blåsiga staden i Norr. :)

    SvaraRadera
  6. År 2050 är Sverige de facto upplöst i mindre områden som styrs lokalt av diverse krigsherrar som är mer eller mindre maktgalna. Längs de nu riktigt eftersatta vägarna färdas människor med cykel och häst och ibland i jeepar/traktorer drivna på gengas. Städerna är övergivna så när som på plundrare som söker i den forna civilisationens ruiner. Folk bor istället ute på landsbygden som iofs. är livligare än vad den är idag då mekaniskt arbete har mestadels har ersatts med muskelarbete. Utan modern sjukvård så är medellivslängden ca 40 år. Barnakullarna är enorma pga de många oplanerade graviditeter som sker när preventinmedel inte finns längre. En del av dessa barn lär sig aldrig läsa heller och allt färre människor är läskunniga.

    Jag hoppas att jag har fel men tyvärr tror jag att det kommer att bli en mörk och våldsam tid för flertalet av de människor som lever i Sverige år 2050.

    SvaraRadera