Nu står recessionen för dörren även i Sverige...

Idag funderar jag över hur man inte brukar engagera sig i frågor förrän de börjar beröra en själv. Alltså att så länge recessionen bara är något för sydeuropéer eller amerikaner att oroa sig över så fortsätter man sitt liv precis som vanligt. Men kanske är nu recessionen även utanför vår egen dörr och knackar på.

Det är nu ungefär lite mer än ett år sedan som jag tycker att man borde börjat ta varningssignalerna på allvar, under det här året har Sverige rullat vidare som vanligt. Man har pratat om hur starkt Svensk ekonomi har gått och det har inte funnits någon broms på det tåget. Industri, gruvnäring har gått starkt och allmän-Svensson har inte haft någon anledning att oroa sig.

Själv har jag som en olyckskorp försökt att varna människor omkring mig under det här året. Försökt uppmana till att ta det lugnt med konsumtionsvanorna och att försöka lägga om sin livsstil och istället betala bort skulder mm. Tyvärr blir man sedd mest som en olyckskorp när de man försöker berätta för inte själva upptäckt samma sak.

För egen del har jag dock lyckats bra med mina föresatser under året. Jag har nu inga skulder förutom på bostaden (bostadsrätt) vilken jag även där amorterar kraftigt på, så min situation hela tiden förbättras. Jag syns i statistiken som en ensamstående mamma och därmed tillhör jag ju en av riskgrupperna för att drabbas socioekonomiskt om jag skulle bli arbetslös osv. Jag saknar socialt skyddsnät då jag står utan föräldrar eller andra nära släktingar. Kort och koncist måste jag se till att ta hand om mig själv. Kanske är det därför jag varit så känslig för att ta in intryck av omvärlden för att jag alltid velat vara förberedd på vad som händer i världen.

Jag tror nu dock att tyvärr kommer den här recessionen börja märkas omkring mig, jag ser att industrisektorn nu börjar drabbas av den sjunkande efterfrågan globalt, men också av att kronkursen hållits stark vilket kanske förstärkt den sjunkande efterfrågan något. När industrisektorn sjunker kommer vi även att se minskad efterfrågan i tjänstesektorn. Jag ser att detta drabbar människor i min omgivning för att min bror nu blivit varslad ifrån Ålö, och antagligen snart kommer stå utan arbete vilket drabbar deras lilla familj hårt också då man med hus och många utgifter är beroende av två inkomster in till hushållet. Som industriarbetare har man ju ändå en god lön, och med a-kassa istället så sjunker inkomsten dramatiskt.

När arbetslösheten ökar minskar även efterfrågan på andra varor och tjänster och en recessionsspiral och recessionsmönster föder därför sig själv med ökad arbetslöshet inom andra sektorer vilket leder till en minskad efterfrågan igen och så fortsätter det tills man når en ny jämnvikt långt nedanför vad vi varit vana av idag. Arbetslösheten kommer öka till sällan skådade nivåer då detta är den djupaste recessionen som hela världen drabbats av sedan "den stora depressionen".

Kort och koncist: Vi är rökta i hela Europa. http://www.di.se/artiklar/2012/10/2/forvaltaren-vi-ar-i-princip-rokta/

Hur är det då på andra sidan ankdammen, USA som stått för en stor del av västvärldens välfärd är ju ett exempel på hur snabbt det kan gå utför. Som det är i USA kommer det även vara i Europa även i länder som ännu inte är så drabbade. Dokumentärtips är därför: Korrespondenterna (sändes igår) 28 minuter om de ökande klyftorna i det förut så rika USA. Klyftorna ökar både socialt, politiskt och ekonomiskt. http://www.svtplay.se/video/328674/del-5

Som jag sa så efter industrisektorn faller även tjänstesektorn och detta har redan börjat hända här i Sverige. http://www.di.se/artiklar/2012/10/3/tjanstesektorn-faller-tungt/

Så om man inte uppfattade de här varningssignalerna redan förra året så kanske man börjat se att något är på gång nu när det snart börjar drabba människor omkring dig, de som är i din närmare bekantskapskrets. Är du säker på att det inte är så att någon av dem riskerar att förlora sitt arbete nu?

Vad skall man göra då? Jag tycker att genom att redan nu börja minska på dina levnadsomkostnader och sänka dina fasta kostnader kan du skapa ett utrymme i din ekonomi som gör dig mindre känslig för ekonomiskt bortfall. Man kan då skapa en buffert och reservkapital, även ha saker i hemmet som skulle underlätta vid arbetslöshet eller sjukdom. Har man förbrukningsprodukter som man behöver till hemmet, matvaror och sådant med lång hållbarhet kanske man har allt man behöver hemma, så vid arbetslöshet eller sjukdom kan man ta lite från sina förråd och drygar därmed även så ut de månatliga omkostnaderna.

Om man betalar av sina skulder och försöker skapa ett utrymme så att man inte ligger så nära gränsen. Om man amorterar högt när man har goda inkomster kan banken gå med på att sänka amorterandet i en tid då du har mindre kapital att röra dig med. Viktigast kan jag tycka är att ha det här i bakhuvudet att det faktiskt inte är goda tider framför oss utan en längre tids recession.

Då handlar det om att sluta investera för pengar man inte har, inga "värdehöjande" kostsamma renoveringar i huset av badrum och kök om det inte är strängt taget nödvändigt. Inte bara göra om för att man är trött på sina tidigare så trendiga tapeter. Förhoppningsvis så har man valt material och ett utseende som gör att man inte i första taget  blir trött på hur det ser ut för ekonomiskt sett är det naturligtvis bra ju mer långlivade ens renoveringsinsatser blir, så att man inte känner behov att göra om hemma hela tiden.

Det gäller alltså att få bort de här kortsiktiga kostsamma utgifterna från ens ekonomi och istället hela tiden ha ett mer långsiktigt perspektiv. 

I dagsläget skulle jag exempelvis inte köpa en ny bil, när utsikterna ser dåliga ut och vi även behöver minska transporterna och oljeberoendet skulle jag vilja vänta med en ny bil tills det finns bättre alternativ, något med snål förbrukning eller också med alternativ drift kanske bättre hybridbilar, elbilar, vad som nu kan tänkas komma att utvecklas. Men att lägga så mycket pengar på en ny bil som marknaden ser ut idag, med ett snart överskott på alldeles för mycket bilar så är en ny bil idag ett mycket dåligt köp.

Dessutom alla köp där man inte idag kan betala kontant hela summan och köpa utan nya lån, är dåliga köp. Då skall man tänka sig för både en och två gånger om det verkligen är nödvändigt inköp. Verkligen, verkligen nödvändigt. Idag när framtiden ser mörk ut och alternativen minskar i antal möjligheter är det inte bra att inteckna en del av sina ekonomiska alternativ genom att binda upp ett stort del av sitt framtida kapital i exempelvis en bil som ändå är en så pass kortsiktig investering. Hur många idag har råd att köpa sin bil kontant? 

Regeln för framtiden är att inte köpa något som man inte själv kan betala direkt utan att ta lån och krediter. Inte utan MYCKET goda skäl.