Själva ordet i sig betyder att en person som är långsint inte glömmer oförrätter eller orättvis behandling i första taget. Detta i sig är egentligen inte en dålig sak. Som jag ser det så skall man ju inte behöva acceptera att bli orättvist behandlad vilket nog många kan hålla med om. Men vad handlar det mer om?
Jag tror att vara långsint är också lite av en överlevnadsegenskap. De människor som håller reda på vilka handlingar olika personer gör, kommer också att hålla reda på vilka de själva är skyldiga pengar eller tjänster exempelvis. Därför tror jag att människor som bor på mindre orter, byar, och små samhällen har en större benägenhet till att vara just "långsinta" för att man är tvungen att hålla reda på hur det står till med det sociala saldot.
Vilka har betett sig illa mot dig, vilka är goda människor som har ställt upp för dig, vem har lånat ut 10 kr till dig en gång, eller bjudit dig på kaffe? Om någon haft en kostnad för de hjälpt dig bärga din bil, eller skjutsa dig när din bil är sönder då håller man reda på det. Man ställer upp vid ett annat tillfälle både kanske med tid och omkostnader. Om någon å andra sidan har förstört för dig, på olika sätt, då håller man reda på det med, om man nu anser att handlingen varit med avsikt. Kanske någon sprider rykten, eller behandlar dig orättvist då kan detta istället ligga och "gnaga" som något som någon är långsint över. Det kan vara olösta konflikter som de skulle behövt prata ut omkring. Men också att vissa människor har en personlighet där de alltid "parasiterar" på andra utan att ge något åter. Då kan det finnas en "långsinthet" kring denna orättvisa att det alltid är bara en person som ställer upp och skjutsat, lånar ut pengar, bjuder på fika mm. och en annan som utnyttjar den andras välvilja.
På samma sätt tror jag att unga människor som levt i ett överflöd aldrig haft samma behov av att räkna gamla oförrätter och orättvisor. Det har alltid funnits kanske andra människor att umgås med, så att vara långsint har inte behövts. Om någon åt upp din lunchsmörgås ur kylen skulle du förmodligen kunna köpa en ny.
Men hur är det med andra orättvisor? Om en medarbetare tog åt sig äran för något arbete där du gjort merparten? Om din kompis raggade upp tjejen som du sagt att du varit intresserad av länge? Skulle det vara något att vara långsint över? Jag tror nog att vi alla bär på de här instinkterna i oss, att vi har ett behov av en slags instinktiv rättvisa.
På samma sätt tror jag det finns en känsla av långsint-het även globalt sett. Vi kan minnas hur våra relationer till andra länder har sett ut. Vem drar inte fortfarande upp Tysklands agerande under andra världskriget eller andra historiska internationella relationer som påverkat historien. Vi minns också andra länder som ställt upp för oss och hjälpt oss. Någonstans vill vi instinktivt kvitta ut dessa saker vi upplevt eller råkat ut för.
Naturligtvis finns det alltid lägen där det går för långt med långsint-heten. Man kan inte hålla en exakt räknebok över vem som har gjort eller ställt till med vad. Alla människor och även länder, gör misstag. Man måste kunna bli förlåten för de misstag man gjort och kunna acceptera att alla inte tänker på samma sätt och därmed kan göra "övertramp" som de inte ens är medvetna om att de gör. Globalt sett ser vi länder och ledare som aldrig skulle kunna förlåta historiska synder som de blivit utsatta för av andra länder, eller andra folkslag.
Kan man inte gå vidare, utan bittert ältar bara oförrätter utan att se att livet även innehåller mycket positiva saker man kan uppskatta, och förlika sig med att tiden utjämnar många av livets plågor då blir man kanske "surgubben" som sitter på sitt torp och bara klagar på allt han blivit utsatt för, isolerad ifrån andra människor, och då håller jag absolut med dem som ser att förmågan att vara "långsint" endast leder till elände för en själv. Då kan en större lycka komma från att vara den som är mer generös än sin omgivning, om man bara kan förlika sig med den tanken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar