Regler är till för att kringgås...

Det är otroligt tröttsamt att läsa, höra och ens tänka på Grekland. Orsaken till att det är så tröttsamt är att den här härvan får de inblandade att mer och mer vidta åtgärder som är tveksamma, oetiska, på en sluttande kurva tills man även begår regel- och lagbrott.

I natt försökte djupa tänkare återigen granska regelverket för att hitta kryphål för att rädda grekisk ekonomi med "mer av samma" som man tänkt sig ska lösa situationen, men som inte fungerat tidigare.

Bild: Solen går ned över Grekland.

Beslutsfattarna i EMU och IMF beslutade inatt att Grekland får nästa låneutbetalning på 34,6 miljarder euro, motsvarande 296 miljarder kronor. Man lättar även på Greklands skuldbörda med omkring 40 miljarder euro, motsvarande 340 miljarder kronor. http://www.di.se/artiklar/2012/11/27/kommentar-gar-greklandsbluffen-igenom

Totalt alltså 636 miljarder.

De viktigaste åtgärderna är:

- Räntan på lånen sänks, en tioårig räntefri period införs och löptiden förlängs från 15 till 30 år.
- Grekland ska köpa tillbaka obligationer som privata långivare fick i utbyte efter vårens skuldnedskrivning. De handlas till 30-35 procent av nominellt värde varför den potentiella besparingen blir ungefär två tredjedelar av det utestående beloppet.
- Vinsterna från ECB:s köp av grekiska statspapper, som gjorts till rejäl rabatt på andrahandsmarknaden, ska slussas tillbaka till Grekland.

ECB vet att de inte får stödja statsskulder direkt, därför tar de omvägen via andra länders centralbanker som tar emot vinster som ECB tidigare gjort, och slussar dem vidare till Grekland. "Därmed anser ECB-chefen Mario Draghi och de andra EMU-höjdarna att förbudet mot centralbanksfinansiering av budgetunderskott upprätthålls."

Värdeförlusten för de privata långivarna blir alltså återigen hög, om de fick en obligation med 100kr värde tidigare som kompensation för tidigare skuldnedskrivning så skall alltså Grekland få köpa tillbaka denna för 30kr. IMF-chefen Christine Lagarde sa i ett uttalande att priser över de som gällde på måndagen inte kommer att accepteras och att IMF håller inne med sin del av låneutbetalningen tills återköpen är genomförda.

De privata långivarna, som i våras i praktiken blev av med 74 procent av sina fordringar (på papperet hälften), ska alltså på något sätt tvingas till en ny skuldnedskrivning. Tydligen har de inte rätt att säga nej till denna uppgörelse. Kommer de ändå att vägra?

När det gäller de sänkta räntorna på lånen, den räntefria perioden och förlängningen av löptiden är frågan om skattebetalarna i långivarländerna genomskådar detta. Det innebär att skattebetalarna får ta kostnaden för ränteförlusterna. Ett lån till 0% ränta är ju lägre än inflationen och därmed en dold förlust som skattebetalarna tvingas att ta.

Grekerna själva är inte nöjda med åtgärderna.

Dessutom löser dessa åtgärder fortfarande ingenting. Planen nu är att Greklands statsskuld ska ned till 124 procent av BNP till 2020. Skillnaden mot den gamla planens 120 procent är IMF:s eftergift i förhandlingarna. Greklands skuldnivå var på 129 procent av BNP när landet tappade tillgång till finansiering på den reguljära kapitalmarknaden och första gången tvingades be om nödlån. Skillnaden mellan 124 och 129 procent är inte enorm, om man uttrycker det försiktigt.

Mer än 636 miljarder i sjön för att sparka burken nedför vägen ännu en gång. Den verkliga kostnaden är dock inte dessa fiktiva pengar, utan det urholkade värdet av tilltro till systemet om politiker fortsätter att bryta mot de regler som de en gång satte upp i samförstånd med Europas folk.