Konsumtionssamhället kostar vår tid...

Jag har varit sjuk i helgen så jag har haft en ursäkt att ta det lugnt och se på gamla tv-serier. Det slutade med att jag såg en del av StarTrek.

StarTrek är ju trots science fiction och underhållningsvärdet ett av få tv-program som diskuterat filosofi, "vad är liv", som kan ett dataprogram eller hologram någonsin tillskrivas mänskliga rättigheter, eller moral såsom "rätt och fel". När är det rätt att ingripa och bestämma när det gäller andra världar och kulturer eller hur andra varelser väljer att leva sina liv. Har vi någonsin rätt att ingripa? Ofta har varje avsnitt ett moraliskt dilemma som tittaren och besättningen måste ta ställning till.

Det slog mig dock att karaktärerna i StarTrek oftast skall föreställa en mer upplyst och bättre del av oss själva, medan andra utomjordingar man möter oftast får spela "sämre" versioner av oss själva där de gör sådant som vi människor tidigare gjort i vår historia, men som vi nu skulle vända oss emot. Det är sällan någon gör något i StarTrek för att de är onda, men de har helt enkelt andra egenintressen och orsaker som gör att de tror att de "måste" göra något som sätter dem i detta moraliska dilemma.

Karaktärerna ägnar även en god del av sin tid till att förbättra sig själva och att använda sin tid effektivt. De ägnar inte så mycket tid till "heminredning", eller alltför triviala förströelser. Ofta har de ett syfte i att förbättra sig själva eller göra något bättre för varandra med den tid som de använder.

Här började jag tänka att tekniskt sätt så har vi nått en bit på vägen mot framtidens StarTrek, men moraliskt eller filosofiskt har vi människor stått stilla. Vi har inte mycket till ideal som styr vårt handlande utan oftast i vår moderna värld är det ekonomiska intressen eller egenintressen som styr oss.

Om vi ägnade en mindre tid åt kortsiktig lycka och förströelse som shopping, bestämma vilken färg vi skulle ha på tröjan, eller heminredning så skulle vi ha mer tid till att ägna till saker som kan ge en mer långvarig lycka. Familj, relationer får ofta i dagens samhälle stryka på foten för att det "inte finns tid". Men samtidigt har vi tid att driva ett hetsigt konsumtionssamhälle där vi bara förbrukar en hel mängd resurser för denna kortsiktiga lycka. I slutet av dagen hamnar mycket av konsumtionen i slutändan rakt ned i soptunnan och även om vi fått en kortsiktig nytta har den inte förändrat vår dag, vårt liv, eller vårt samhälle märkbart. Vi hade kunnat använda resurserna till något bättre men med en axelryckning har vi använt resurserna utan att egentligen få något för dem.

Kanske är kostnaden för konsumtionssamhället inte bara att vi utnyttjar våra resurser i en ohållbart snabb takt, men också att vi inte får tid för det som verkligen skulle betyda något för oss, eller som skulle göra verklig skillnad och förändring i världen.

Inte förrän vi slutar överkonsumera kommer vi att få tillbaka det dyrbaraste vi äger, vår tid. Om vi skall få det verkligt bättre, både för oss själva, vår familj, vårt land och vår värld måste lycka komma från något annat än denna kortsiktiga konsumtion. 

Kanske är det dags att vi hittar nya ideal, mål att sträva emot och andra saker som kan ge oss självuppfyllelse och mening? Frågan är kanske hur vi når denna insikt och "framtidens upplysning"? Var är vår tids filosofer? 

Tills vidare får jag kanske fortsätta titta på StarTrek och drömma vidare om en bättre värld...