EU fortsätter bygga sin icke-demokrati...

De flesta av topp-politikernas övertramp mot demokratiska rättigheter sker hela tiden med hänvisning till att det är ont om tid, krisen måste lösas med varje medel tillgängligt och så vidare. Därför kompromissar man med medborgarnas rättigheter i princip varje gång en lösning behöver komma till stånd. När man skänker "engångsbelopp" till Grekland kan man någonstans acceptera att det inte finns annat att göra. Men ett ytterligare problem är när man bygger upp permanenta icke-demokratiska besluts-strukturer inom EU.

Den här gången är det istället "den slutliga lösningen", med en europeisk bankunion (för att rädda bankerna inom EU) som är på tapeten vilket visade att även en lösning som kommer att ge konsekvenser under lång tid framöver, åratal framöver, kommer drivas igenom utan tanke på demokratiska värderingar.
http://www.di.se/artiklar/2012/11/27/ingves-skattevarning/

Från artikeln hos di läser vi följande:

Planerna på en europeisk bankunion lanserades vid EU-toppmötet i juni tidigare i år. Tanken är att ansvaret för den finansiella stabiliteten i euroområdet ska flyttas upp på överstatlig nivå.

EU-kommissionen vill att Europeiska centralbanken, ECB, tar över ansvaret för bank- och finanstillsynen i euroområdet. Länder som står utanför valutaunionen får vara med, men den yttersta makten ska ligga hos ECB-rådet, där bara euroländer är representerade.

”Det är inte förvånande att denna diskussion pågår euroländerna emellan, men går man utanför eurokretsen måsta man hitta sätt att balansera euroländernas intressen mot icke-euroländernas, så att det inte slutar i beskattning utan representation”, säger Stefan Ingves.

Det är en omöjlig demokratisk situation om det här blir den sista lösningen vad gäller euro-krisen. Tidigare har man ju även klubbat igenom lösningar som säger att om euro-länderna behöver ekonomisk räddning så kan de ringa in pengar från övriga eu-stater med kort varsel. Men nu skall det alltså formaliseras ytterligare med en mer cementerad beslutsprocess där inte alla som "drabbas" av besluten får tycka till.

Ett råd som fattar beslut ger ju ett sken av demokrati, men problemet när alla intressegrupper inte är representerade utan i det här fallet endast euro-länderna gör att de kommer att fatta beslut som gagnar deras länder mer än det tar hänsyn till länder som inte är med i valuta-samarbetet. När ansvaret överstatligas kan ECB kräva mer stöd ifrån medlemsstaterna för räddningspaketen som kommer avlösa varandra. Då det är länder som står utanför euro-samarbetet som har de finansiella resurserna blir det naturligtvis dessa som skall betala.

Genomförs dessa strukturförändringar som är odemokratiska till sin uppbyggnad spelar det ju ingen roll om besluten till en början kanske är demokratiska, att man "tar hänsyn" till hela europas intressen. I slutändan kommer det i krissituationer att bli odemokratiska beslut. Detta ligger i strukturernas natur.

Ironiskt nog konstaterar även det EU-stödda forskningsprojektet RECON, (http://www.reconproject.eu/) i vilket ingår 120 forskare från 14 länder och som leds av det norska Centrum för Europaforskning (ARENA), att EU fungerar inte demokratiskt, och att den fria marknaden alltid sätts före välfärden. Projektet konstaterar bland annat att EU:s representativa ordning är så invecklad att den skapar problem för folklig kontroll; förhållandet mellan parlamenten på europeisk och nationell nivå är inte avhängigt någon formell struktur, vilket gör beslutsprocessen oklar; genom EU-domstolens praxis har de ekonomiska friheterna fått företräde framför sociala rättigheter; genom upprättandet av EU:s utrikes- och säkerhetstjänster har det blivit i stort sett omöjligt att avgöra om det är nationella eller EU-myndigheter som utformar utrikespolitiken.

http://www.nejtilleu.se/kef/kef123/eu_ar_alltmer_en_odemokrati.html

Generellt skriver man att EU inte har genomfört ”en europeisk postnationell demokrati”, som förblir en illusion. Två tyska forskare skriver i en delrapport att Lissabonfördraget har visat på ”den uppenbart elitistiska och byråkratiska” karaktären av europeisk politik. EU:s integration är elitdriven och har misslyckats att etablera en allmän demokratisk uppslutning om utvecklingen inom EU. Den tyske professorn i statskunskap Jurgen Neyer menar att kärnan i demokratin inte är institutionerna utan folket, eller folkens fria meningsutbyten i en obegränsad offentlig sfär. Han säger: ”Mätt mot folkets avgörande roll och en obegränsad offentlig sfär är det utan tvekan rätt att slå fast att EU strukturellt är ur stånd att vara en demokrati”.

Med ”skuldkriserna” som förevändning pågår nu en process där EU:s institutioner påtvingar medlemsstaterna en extern nationell budgetkontroll, löneförhandlingar som inte får strida mot produktivtillväxt, samt privatiseringar av sociala rättigheter och offentlig sektor. Denna process, om den lyckas, innebär ett avgörande steg mot den totala odemokratin.

Existensen av ett oberoende föreningsliv inklusive fackföreningar hotas, då dessa kommer avkrävas att inte ställa några krav som inte är förenliga med vad EU och dess institutioner befaller. Riksdagen kommer alltmer att få funktionen att kontrollera den sociala utvecklingen så att den respekterar EU:s fördrag.

Får vi gissa på att Europa kommer att ändra färg snart kanske till grönt, för att sedan gå vidare till gult?

Så sammanfattningsvis rullar den katastrofala EU utvecklingen vidare, och med politiker mer fokuserade på finanselitens intressen, jämfört med folkets intressen och utan politiska ideal, värderingar och förhållningssätt som styr det man gör så finns det mycket liten vägledning för vart EU-projektet är på väg. Man låter helt enkelt det kortsiktiga tänkandet styra den långsiktiga utvecklingen. Demokratin är snart ett minne blott.