Borde inte själva definitionen av ätstörning vara, att man på något sätt äter mer (eller mindre) eller mer oregelbundet än vad som kan anses normalt? Man äter på ett sätt som blir skadligt. I min uppfattning blir ingen fet av att äta normalt. Variationen i ämnesomsättningen är helt enkelt inte så stor mellan olika individer.
Men om befolkningen blir allt fetare, blir inte ätstörningarna det nya normala? Kan man då ens längre tala om en störning? Här ligger ju USA som vanligt i framkant, men det blir allt mer vanligt med övervikt även i Sverige.
Statistik från WHO visar att 1.5 miljarder vuxna från 20 år och äldre var överviktiga 2008. Av dessa var över 200 miljoner män och 300 miljoner kvinnor feta. Det var i USA som fetmaepidemin först fick fotfäste och av länderna i väst är det USA som idag är värst drabbat. Enligt WHO var 62 procent av amerikanerna överviktiga 2008. Av dessa var drygt hälften feta.
Idag är nästan varannan man och drygt var tredje kvinna i Sverige överviktig eller fet. Det visar Statiska Centralbyrån (SCB) i sin undersökning av levnadsförhållanden från 2010. Förekomsten av fetma är dessutom uppe i 14 procent hos både män och kvinnor mellan 16-84 år. Situationen är alltså mycket allvarlig även om Sverige klarat sig bra jämfört med andra länder.
Fetma hos barn är enligt WHO en av vår tids största folkhälsoutmaningar. Globalt har förekomsten av övervikt och fetma hos barn ökat markant de senaste 30 åren. 2011 beräknades över 42 miljoner barn under fem år vara överviktiga i världen.
http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/fetma/tiofragorochsvar/hurvanligarfetma.5.61c03dad1180e26cb8780005234.html
Dessutom gör ätstörningen också att man oftare drabbas av följder såsom depression, då man kan känna sig misslyckad, att man inte har kontroll och då man hela tiden jämför sig med andra. Men även i fallet när man äter för mycket onyttig mat med socker och fett så kommer man automatiskt att trubba av dopaminnivåerna som annars skall aktiveras i hjärnan när man äter. När man äter mycket "skräpmat" så kommer kroppen behöva mer och mer mat för att nå samma stimulans. Det blir som ett beroende, och man kommer känna sig nöjd just när man äter skräpmaten, men sedan sjunker nivåerna snabbt och man känner sig deprimerad och som att man är dålig (som person) och då behöver man mer mat för att börja må bra igen. Detta är en del som triggar cirkeln av ätande. Matberoende kan vara nästan lika starkt som kokainberoende. Det är otroligt svårt att bryta både socker, och matberoende.
Det finns faktiskt många olika former av ätstörningar. Anorexia Nervosa och Bulimia Nervosa har de flesta hört talas om. Men det finns även andra, eller vad sägs om BED (Binge Eating Disorder) då man kan vara en COE (Compulsive Over Eater) som kan gå in under EDNOS (Eating Disorder Not Otherwise Specified) men på svenska kallas de Ätstörning utan närmare specifikation.
Så vi kastar omkring olika förkortningar och blir kanske inte mycket klokare av det. Men en person som dras med det som kallas EDNOS kan kännas igen på till exempel att personen pendlar mycket i vikt exempelvis, att ha över 10 olika klädstorlekar i garderoben för att man inte vet vilken storlek av kläder som kommer att passa om 3 månader. Att inte äta nått på en hel dag för att man planerar att äta mycket (frossa) senare på kvällen. Att vägra dricka annat än lightläsk för att de innehåller kalorier men äta en chokladkaka till sin lightcola. Hetsätandet av mat vissa perioder gör att personen kanske går upp kraftigt i vikt, men sedan går på en diet och går ned dessa kilon igen. Att hetsäta innebär att personen äter tills " man är så mätt så att man mår dåligt", men fortfarande efter det kan fortsätta äta chips, godis eller fikabröd ovanpå den mat man just ätit. Listiga hetsätare varvar salt med sött, några chips, några godisar så att kroppen inte mår lika dåligt av att äta bara en sorts snacks och därmed får i sig dubbelt så mycket av det onyttiga.
Ibland kan det handla om att de med EDNOS, går på diet 2-3 dagar i sträck för att sedan ha en frossardag, och sedan diet flera dagar igen. Men detta pendlande i vikt upp och ned kan göra att personen alltså verkar ligga inom en normal vikt, men samtidigt har personen alltså inte en helt normal inställning till mat. Det kan också innebära att personen är smal, men känner sig tjock, eller att personen är tjock, men känner sig smal. I samband med de här pendlingarna. Många med de här beteendena kommer inte att upptäckas av sin omgivning men jag skulle vilja säga att de finns överallt.
Med tanke på att gruppen med sådana här problem med maten, hela tiden ökar, så kan man också säga att det är helt normalt utifrån den aspekten att det är väldigt vanligt. Men samtidigt ger det ju ändå problem för individen. Jag skulle vilja säga att många kanske inte ens är medvetna om att de här beteendena som de själva har, även börjar gränsa till en ätstörning.
Om var tredje person i Sverige är överviktig, men fler kanske har ätstörningar men lyckas hålla sig inom normal vikt, kan det innebära att kanske varannan person har en osund inställning till mat.
Frågan är hur vi skall kunna begränsa ätstörningarna i vårt samhälle. Hur hindrar man människor att "äta allt inom synhåll" då mat, godis, snacks, kakor, fikabröd, chips, skräpmat, hamburgare, pizza och kinabufféer finns precis överallt. Om så mycket som var tredje svensk alltså har en osund inställning till mat då de alltså har lett till att de är överviktiga, och detta börjar ses som det nya normala så att vi inte ens ser det som att de har någon form av ätstörning så kommer vi heller inte att göra något åt det.
Med dessa osunda levnadsvanor, hur förhindrar man då även också nästa generation får det ännu värre, då även barnfetma och övervikt hos även väldigt små barn, hela tiden ökar världen över? Jag skulle vilja påstå att ju tidigare mat- och sockerberoende samt ätvanor grundläggs, desto större är sannolikheten att dessa utvecklar ätstörningar även senare i livet, precis som med andra missbruk.
Dessutom gör ätstörningen också att man oftare drabbas av följder såsom depression, då man kan känna sig misslyckad, att man inte har kontroll och då man hela tiden jämför sig med andra. Men även i fallet när man äter för mycket onyttig mat med socker och fett så kommer man automatiskt att trubba av dopaminnivåerna som annars skall aktiveras i hjärnan när man äter. När man äter mycket "skräpmat" så kommer kroppen behöva mer och mer mat för att nå samma stimulans. Det blir som ett beroende, och man kommer känna sig nöjd just när man äter skräpmaten, men sedan sjunker nivåerna snabbt och man känner sig deprimerad och som att man är dålig (som person) och då behöver man mer mat för att börja må bra igen. Detta är en del som triggar cirkeln av ätande. Matberoende kan vara nästan lika starkt som kokainberoende. Det är otroligt svårt att bryta både socker, och matberoende.
Det finns faktiskt många olika former av ätstörningar. Anorexia Nervosa och Bulimia Nervosa har de flesta hört talas om. Men det finns även andra, eller vad sägs om BED (Binge Eating Disorder) då man kan vara en COE (Compulsive Over Eater) som kan gå in under EDNOS (Eating Disorder Not Otherwise Specified) men på svenska kallas de Ätstörning utan närmare specifikation.
Så vi kastar omkring olika förkortningar och blir kanske inte mycket klokare av det. Men en person som dras med det som kallas EDNOS kan kännas igen på till exempel att personen pendlar mycket i vikt exempelvis, att ha över 10 olika klädstorlekar i garderoben för att man inte vet vilken storlek av kläder som kommer att passa om 3 månader. Att inte äta nått på en hel dag för att man planerar att äta mycket (frossa) senare på kvällen. Att vägra dricka annat än lightläsk för att de innehåller kalorier men äta en chokladkaka till sin lightcola. Hetsätandet av mat vissa perioder gör att personen kanske går upp kraftigt i vikt, men sedan går på en diet och går ned dessa kilon igen. Att hetsäta innebär att personen äter tills " man är så mätt så att man mår dåligt", men fortfarande efter det kan fortsätta äta chips, godis eller fikabröd ovanpå den mat man just ätit. Listiga hetsätare varvar salt med sött, några chips, några godisar så att kroppen inte mår lika dåligt av att äta bara en sorts snacks och därmed får i sig dubbelt så mycket av det onyttiga.
Ibland kan det handla om att de med EDNOS, går på diet 2-3 dagar i sträck för att sedan ha en frossardag, och sedan diet flera dagar igen. Men detta pendlande i vikt upp och ned kan göra att personen alltså verkar ligga inom en normal vikt, men samtidigt har personen alltså inte en helt normal inställning till mat. Det kan också innebära att personen är smal, men känner sig tjock, eller att personen är tjock, men känner sig smal. I samband med de här pendlingarna. Många med de här beteendena kommer inte att upptäckas av sin omgivning men jag skulle vilja säga att de finns överallt.
Med tanke på att gruppen med sådana här problem med maten, hela tiden ökar, så kan man också säga att det är helt normalt utifrån den aspekten att det är väldigt vanligt. Men samtidigt ger det ju ändå problem för individen. Jag skulle vilja säga att många kanske inte ens är medvetna om att de här beteendena som de själva har, även börjar gränsa till en ätstörning.
Om var tredje person i Sverige är överviktig, men fler kanske har ätstörningar men lyckas hålla sig inom normal vikt, kan det innebära att kanske varannan person har en osund inställning till mat.
Frågan är hur vi skall kunna begränsa ätstörningarna i vårt samhälle. Hur hindrar man människor att "äta allt inom synhåll" då mat, godis, snacks, kakor, fikabröd, chips, skräpmat, hamburgare, pizza och kinabufféer finns precis överallt. Om så mycket som var tredje svensk alltså har en osund inställning till mat då de alltså har lett till att de är överviktiga, och detta börjar ses som det nya normala så att vi inte ens ser det som att de har någon form av ätstörning så kommer vi heller inte att göra något åt det.
Med dessa osunda levnadsvanor, hur förhindrar man då även också nästa generation får det ännu värre, då även barnfetma och övervikt hos även väldigt små barn, hela tiden ökar världen över? Jag skulle vilja påstå att ju tidigare mat- och sockerberoende samt ätvanor grundläggs, desto större är sannolikheten att dessa utvecklar ätstörningar även senare i livet, precis som med andra missbruk.
I lördagens The Economist finns en lång intressant artikel om människor som ecosystem. De skriver att ökat antal experter ser den gamla definitionen att vi är individer som växt upp från ett befruktat ägg som har gener från båda föräldrarna som icke komplett.
SvaraRaderaDet befruktade ägget är bara en komponent i systemet. Enbart i magen har vi 100 triljoner bakterier om vi är friska. 10 ggr fler bakterieceller än celler som härstammar från det befruktade ägget med sina ca 23000 gener. Bakterierna beräknas ha ca 3 miljoner gener som lägger till något i hur vi fungerar. I mammans mjölk finns "glycans" som inte kan omvandlas till användbara sockerarter av våra 23000 gener men en del bakterier fixar det åt oss med sina enzymer. Den här tidiga näringssamspelet förstoras när vi växer och gör att vi kan smälta allt fler kolhydrater.
Men ibland störs detta, dvs balansen mellan olika bakterisorter. Vid övervikt, diabetes, hjärtproblem, astma, ms, autism mm tycks balansen mellan arterna ha störts. Ett område där detta nyttjas i stor skala är djuruppfödning där antibiotika ger förändrad balans och som en följd kraftigare tillväxt av såväl fett som muskler.
Kommer att tänka på hur man såg på magsår på 80-talet. Den med magsår var en individ som misskötte sig, stressade eller drack för mycket kaffe. Går vi lite längre bakåt var sjukdomar ett Gudsstraff.
Artikeln är väl värd att läsa och tar upp mycket modern forskning.
Nanotec
Tack för tipset!:)
SvaraRaderaÄr det ens någon mening att tala om vad som är normalt. Jag har slutat använda det i förhållande till vikt och hälsa och använder istället termen idealt.
SvaraRaderaEtt klokt förhållningssätt till mat som jag försöker följa själv är: Ät som en fattig så räcker det med att träffa din läkare på golfbanan.
Vad är då fattigmanskost? Stärkelserika basvaror som potatis, majs, spannmål och ris, kombinerat med grönsaker. Kött, fisk och ägg i små kvantiteter.
Det jag kommit fram till genom att ha lagt några tusen timmar på att läsa om kost och hälsa och genom studier på mig själv under 4 års tid är följande:
1) Du blir inte tjock av kolhydrater om dessa kommer från en oprocessad källa. En kost med baserat på detta skapar inget sug efter sötsaker eller fett. Min personliga erfarenhet är att om jag däremot äter en kababtallrik så får jag kämpa resterande del av dagen med ett enormt sötsug.
2) Du blir inte tjock initialt av lågkolhydratkost heller, men efter en tid försämras din ämnesomsättning och kroppen går ner på lågvarv. Det är allmänt känt att låg ämnesomsättning så småningom leder till övervikt.
3) Ett bra riktmärke att följa är att se till att man över tid (t.ex. 1 vecka) får i sig RDI av alla mineraler och vitaminer, vilket är nog så svårt med livsmedel från kemijordbruket.
Jag kanske tolkar in för mycket i din text, men jag tycker mig se att du precis som många läkare gör en åtskillnad på kropp och själ. En sund kropp har en frisk själ. Dålig mental hälsa är bara en avspegling av din kroppsliga hälsa. Mår du dåligt psykiskt har du med stor sannolikhet dålig status näringsmässigt.
Det finns absolut ett samband mellan kropp och själ, samtidigt som de på vissa sätt inte alls är hopkopplade verkar det som ibland..
RaderaOsund kroppsuppfattning, där personen trots smal, med vacker kropp, kanske mår mycket dåligt psykiskt över utseende och annat, fast kroppen är frisk. Eller åt andra hållet, en "låt gå" mentalitet, där psyket mår bra och man är "go' och gla" där personen äter vad som helst den vill, fast kroppen drabbas av övervikt, förslitna leder, större risk för blodproppar, stroke, diabetes och hjärtsvikt och på sikt även drabbas av dessa sjukdomar och dör vid 60års ålder... Då är kroppen sjuk fast psyket kanske var friskt (enligt personen själv). Jag skulle ändå vilja kalla det en typ av ätstörning då man bara följer sitt matberoende som leder till sjukdomar för kroppen.
Det finns alltså alla varianter på hur man mår oavsett kroppstyp eller storlek, men absolut för de flesta finns det sambandet att äter man nyttig mat så "mår man mycket bättre", än om man äter skräpmat. Man får mer ork och energi, sover kanske bättre, Mindre värk i leder när man inte längre har övervikt att dras med osv. Mer sexlust, livslust. Depressionen som följde de dåliga matvanorna försvinner till viss del osv.
Men viktigt är ju förutom Kost, även Sömn, Närhet till andra människor, Vänskap, Kärlek, En mening i livet, så att säga, meningsfullt arbete eller Fritid. Behovstrappan...
Om man får delarna så att man uppfyller behovstrappan mår man förmodligen bättre än en person som saknar att få grundläggande behov uppfyllda...därav inte sagt att psykisk ohälsa inte kan drabba nån som ändå verkar ha alla behov uppfyllda till en början. Men kanske känner de ändå ingen mening i tillvaron.
Tillbaka till maten:
Oprocesserad mat är som du säger absolut bättre för en, man skall ju egentligen inte äta så mycket vitt socker, vitt mjöl, vitt ris, pasta, vitt bröd osv. Snabba kolhydrater. Processerad mat. Medan långsammare kolhydrater, oprocesserad, linser, potatis, rotfrukter, "stenålderskost" sådant som växt och plockats, är naturligt och har alla sina naturliga näringsämnen kvar, absolut håller en mätt längre också.
För att få i sig mineraler och vitaminer kan man ju om man vill, äta en vitamintablett som kosttillskott, men här i västvärlden är det relativt ovanligt med vitaminbrist. Men lever man på väldigt ensidig kost, oavsett vad det är, så kan det vara bra med kosttillskott, annars får man antagligen i sig det man behöver av olika grönsaker, frukter mm. De som lever enbart på pommes frites och hamburgare kan drabbas av näringsbrister trots att de är väldigt feta då kroppen får fel saker även om det innehåller mycket energi.
Låg ämnesomsättning är i sig inte ett problem så länge de inte plötsligt börjar äta mycket mer eller återgår till "gamla" matvanor med ev. skräpmat igen. Det är inte den låga ämnesomsättningen i sig som gör en person fet i min uppfattning. Det är den där maten de slutade äta för att den är dålig som de ofta återgår till sen, efter de redan sänkt sin ämnesomsättning... Ämnesomsättningen kommer dock gå tillbaka upp efter ett tag på den nya dieten, men då hinner personen först gå upp ett antal "bonuskilon" bara för att man bytte diet innan kroppen vant sig, sedan fortsätter uppgången beroende på antal kcal som personen nu äter per dag. (äter över sin dagliga förbränning)
Sedan spelar det i princip ingen roll varifrån de får sina kalorier, en kalori är en kalori oavsett om den kommer ifrån fett, protein, eller kolhydrater. Man kan absolut lägga alla sina kalorier man får äta en viss dag, på godis och leva på det om man vill (man kommer inte må så bra) men viktmässigt är det samma resultat. Man kan äta skräpmat och gå ned i vikt, om man äter mycket små portioner (och därmed begränsar antalet kcal).
RaderaDärför spelar det ingen roll vad man väljer att följa för "diet" om man räknar kalorierna i maten och lägger sig på en nivå som passar en själv och hur aktiv livsstil man har. Den som rör sig mer kan äta fler kalorier osv.
Problemet är väl att "snabbmaten" med snabba kolhydrater, "tomma kalorier" gör en snabbt hungrig igen och då kommer personen antagligen överskrida sitt dagsbehov av kalorier för att de går runt och är hungriga hela tiden även om de just ätit...
Proteiner är bra för att man håller sig mätt länge, men jag tycker man skall äta varierat, men eventuellt mindre då av de snabba kolhydraterna.
Jag håller med dig om att det finns andra saker som påverkar hur man mår och de du nämner täcker in det mesta. Det är precis som du säger att att alldeles oavsett kroppstyp kan man må olika bra och dåligt på olika sätt. Samtidigt skulle jag vilja hävda att alldeles om man har ont i kroppen eller ont i själen är det manifestationer av samma problem. På en del syns det inte och andra väljer att inte visa det, men det är ju mer hur man är som person och hur man har blivit uppfostrad.
RaderaÄmnesomsättning är ett spännande fenomen. Den berömda Ancel Keys gjorde ett experiment på 50-talet där man testade hur svält påverkar människan. http://en.wikipedia.org/wiki/Minnesota_Starvation_Experiment
Ett av resultaten var att ämnesomsättningen sjönk vilket t.ex. visar sig i låg kroppstemperatur. Efter svälten när deltagarna började äta gick de upp i vikt. De gick upp till en högre vikt än när experimentet startade. Detta är bara ett bevis på att en kalorirestriktion inte ger en varaktig nedgång i vikt.
En dålig kosthållning ger samma effekter som svält eftersom kroppen inte får sina behov tillsedda. Det går alltså inte att varaktigt lösa ett överviktsproblem beroende på dålig kost genom att äta mindre av samma kost.
Därför spelar det stor roll vad man äter om man vill gå ned i vikt. Snabba eller långsamma kolhydrater spelar ingen roll, däremot verkar just fördelningen av kolhydrater, protein och fett spela roll och också att man får i sig rätt mängder av alla vitaminer och mineraler.
Om man haft ett sådant lågt kaloriintag att kroppen ställt ned sin ämnesomsättning får man vara mycket försiktig när man väl "börjar äta" igen. Man kan inte gå tillbaka till de matvanor man hade innan. Man kan lägga till exempelvis 200kcal per dag så att kroppen får 10 dagar på sig innan man är uppe i maximal mängd. Annars händer precis vad du säger att kroppen lägger på sig mer än tidigare.
RaderaDessutom så har man tappat mycket muskelmassa som kroppen gillar att förbränna när man tappar mycket vikt. Muskelmassa är en passiv förbrännare av energi som behöver energi även om man inte använder muskeln. Det betyder att om de här i experimentet tappade muskelmassa så hade de en permanent lägre förbränning än tidigare.
Det är inte dieten i sig (oavsett diet) som orsakar varaktig viktnedgång, det är ju vad man gör efter dieten.
Dieten skall ju vara en livsförändring, inget som man gör temporärt, går man tillbaka till de matvanor man hade innan kommer man att bli tjock för att det var ju den maten som gav en vikt till att börja med.
Sen tänker jag på tex. ATKINS dieten, för att de har ju börjat påvisa att kroppen inte alls mår bra av en sådan fett-rik diet, och att man alltså kan löpa risk för blodförfettning och hjärtsvikt även om man inte blir fet så får ändå kroppen för mkt fett.
Poängen är att det inte går att gå ner i vikt genom kalorirestriktion utan att emellanåt ge kroppen vad den behöver. Ska du arbeta med kalirorestriktion som metod måste du överäta med jämna mellanrum för att inte sänka ämnesomsättningen och därmed din egen energiförbrukning.
RaderaOm du har kört med kalorirestriktion till och från under en längre tid kan det till och med vara möjligt att man måste överäta och gå upp i vikt för att återställa ämnesomsättningen för att sedan kunna gå ner i vikt.
Lågkolhydratkost eller Atkins är ett gissel, inte minst för att det sänker ämnesomsättningen. Lågkolhydratkost verkar inte heller ge det resultat som förespråkarna själva lovar. Man får ju hoppas att de följer sina egna råd. Kolla in följande film.
http://www.youtube.com/watch?v=95fpzu38r44&feature=player_embedded
Nu propagerar jag inte för att man skall bli vegan, men om man äter en kost som ligger i närheten av vad dessa low-fat/vegan förespråkarna anser att man skall äta, kan man äta ad libitum och ändå gå ner i vikt.
Det beror på att det är väldigt svårt att få i sig all energi som kroppen faktiskt behöver på en enbart vegankost. :)
RaderaAnorektiker växlar mellan 200,400,600,800 kcal och håller därmed uppe sin förbränning något. Kroppen mår dock inte bra på så lite energi, och förbränner onödig mängd muskelmassa. De som går på någon slags vanlig "hälsosam" diet kan med fördel växla mellan 1200,1400,1600,1800kcal och sen åter till 1200.
Jag antar att de kalorimängder du pratar om gäller för kvinnor, men alldeles oavsett är det för lite. En kvinna behöver stadigt ligga på över 2000 kcal, vilket man också kan göra, utan att gå upp i vikt, om man äter den kost som jag förspråkar. Det jag märkt är att energi är ett näringsämne i sig. Får man för lite av det mår man dåligt.
RaderaSjälv ligger jag på ett energiintag på ca 3500 kcal med ett ganska stillasittande jobb och fritid. Jag går inte upp i vikt för det, däremot har min kroppstemperatur stigit med lite över 1 grad. Temperaturen har jag mätt i armhålan på morgonen precis när jag vaknat.
Absolut är det många som får förhöjd kroppstemperatur då kroppen har överskottsenergi, detta leder till att en del upplever att de svettas mycket mer än normalt tex.
Raderahttp://www.folkhalsoguiden.se/Informationsmaterial.aspx?id=3360 här är tex. för kvinnor, men om de vill minska i vikt säger de 1500kcal / dag, men då måste man motionera måttligt så låt oss säga en timmes långsam promenad ger tex. 400 kcal- på intaget, alltså kan man lika gärna äta 1200kcal och skippa promenaden.
Man behöver inte motionera för att gå ned i vikt, dock sparar det musklerna om man styrketränar lite och äter en del av dagens kcal som protein just efter man tränat.
Ligger man på kvinna som 2225 kcal / dag exempelvis så behåller man vikten oavsett om man är lite överviktig kan kroppen bestämma sig för att ligga still på den nivån.
De här tabellerna är inte så exakta heller eftersom de inte tar hänsyn till tex. hur lång man är, det borde bli lite skillnad också säg om man är tex. 160cm eller 180cm lång.
Det fanns i artikeln jag nämnde tidigare en del om enäggstvillingar och olika vikt men samma kost samt om en sorts ovanligare transplantation. "Frisk" person som donerar tarminnehåll till "sjuk" och vad det medförde.
SvaraRaderaKanske blir man inte alltid vit av att dricka vit mjölk eller söt av att äta socker eller extra fet av fett. Samma mängd kalorier (mäts väl genom att elda maten och antagandet att det är likvärdigt med matsmältning?) ger inte samma effekt på olika personer.
Nanotec
Flytta tarmbakterier är en vedertagen metod.:)
RaderaOlika personer lever olika rörliga liv, de har olika mängd muskelmassa mm inverkar på hur mkt kalorier man förbränner även vid vila. Män förbränner mer än kvinnor exempelvis eftersom de generellt sett har mer muskelmassa. Så naturligtvis är det svårt att exakt uppskatta vad grundbehovet är för en person, men det finns lite snitt-tabeller för sånt, men det blir inte på kalorin så att säga utan lite "mellan tummen och pekfingret".
Ett enkelt exempel är att proffs muskelbyggare lätt kan behöva 10 000-15 000 kcal på ett dygn fast de blir inte feta för det.:) De är tvärtemot slimmade. De som förbränner i de nivåerna tycker att det är jobbigt att lyckas äta nog med kalorier för att inte kroppen skall börja förbränna muskelmassa.
Livsstilen i övrigt påverkar alltså mycket, någon som är sängliggande hela dagen framför tv:n behöver ju mycket mindre energi än någon som jobbar som cykelbud (sätt in valfritt rörligt yrke).
Visste inte att transplantation av tarmbakterier var allmänt förekommande. Är inte så insatt på detta området.
SvaraRaderaMinns från när jag var liten hur fördömande många var mot de som hade magsår tycker mig spåra liknande syn idag när det gäller fetma. Självklart har den som blivit fet rent logiskt rört sig för litet och eller ätit för mycket men tycker ändå det är intressant med lite vidare aspekter på det hela.
Nu ska jag jobba lite fysiskt en stund och tror att det är nyttigt för mig, men är inte absolut säker.
Nanotec
SVT text idag Antibiotika ökar risk för övervikt. Något förkortat 11.000 barn studie i England visar att barn som fått antibiotika före 5 månader vägde mer än andra när de blev äldre. Orsaksförmodan dödade viktiga tarmbakterier.
RaderaNanotec