Borde inte själva definitionen av ätstörning vara, att man på något sätt äter mer (eller mindre) eller mer oregelbundet än vad som kan anses normalt? Man äter på ett sätt som blir skadligt. I min uppfattning blir ingen fet av att äta normalt. Variationen i ämnesomsättningen är helt enkelt inte så stor mellan olika individer.
Men om befolkningen blir allt fetare, blir inte ätstörningarna det nya normala? Kan man då ens längre tala om en störning? Här ligger ju USA som vanligt i framkant, men det blir allt mer vanligt med övervikt även i Sverige.
Statistik från WHO visar att 1.5 miljarder vuxna från 20 år och äldre var överviktiga 2008. Av dessa var över 200 miljoner män och 300 miljoner kvinnor feta. Det var i USA som fetmaepidemin först fick fotfäste och av länderna i väst är det USA som idag är värst drabbat. Enligt WHO var 62 procent av amerikanerna överviktiga 2008. Av dessa var drygt hälften feta.
Idag är nästan varannan man och drygt var tredje kvinna i Sverige överviktig eller fet. Det visar Statiska Centralbyrån (SCB) i sin undersökning av levnadsförhållanden från 2010. Förekomsten av fetma är dessutom uppe i 14 procent hos både män och kvinnor mellan 16-84 år. Situationen är alltså mycket allvarlig även om Sverige klarat sig bra jämfört med andra länder.
Fetma hos barn är enligt WHO en av vår tids största folkhälsoutmaningar. Globalt har förekomsten av övervikt och fetma hos barn ökat markant de senaste 30 åren. 2011 beräknades över 42 miljoner barn under fem år vara överviktiga i världen.
http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/fetma/tiofragorochsvar/hurvanligarfetma.5.61c03dad1180e26cb8780005234.html
Dessutom gör ätstörningen också att man oftare drabbas av följder såsom depression, då man kan känna sig misslyckad, att man inte har kontroll och då man hela tiden jämför sig med andra. Men även i fallet när man äter för mycket onyttig mat med socker och fett så kommer man automatiskt att trubba av dopaminnivåerna som annars skall aktiveras i hjärnan när man äter. När man äter mycket "skräpmat" så kommer kroppen behöva mer och mer mat för att nå samma stimulans. Det blir som ett beroende, och man kommer känna sig nöjd just när man äter skräpmaten, men sedan sjunker nivåerna snabbt och man känner sig deprimerad och som att man är dålig (som person) och då behöver man mer mat för att börja må bra igen. Detta är en del som triggar cirkeln av ätande. Matberoende kan vara nästan lika starkt som kokainberoende. Det är otroligt svårt att bryta både socker, och matberoende.
Det finns faktiskt många olika former av ätstörningar. Anorexia Nervosa och Bulimia Nervosa har de flesta hört talas om. Men det finns även andra, eller vad sägs om BED (Binge Eating Disorder) då man kan vara en COE (Compulsive Over Eater) som kan gå in under EDNOS (Eating Disorder Not Otherwise Specified) men på svenska kallas de Ätstörning utan närmare specifikation.
Så vi kastar omkring olika förkortningar och blir kanske inte mycket klokare av det. Men en person som dras med det som kallas EDNOS kan kännas igen på till exempel att personen pendlar mycket i vikt exempelvis, att ha över 10 olika klädstorlekar i garderoben för att man inte vet vilken storlek av kläder som kommer att passa om 3 månader. Att inte äta nått på en hel dag för att man planerar att äta mycket (frossa) senare på kvällen. Att vägra dricka annat än lightläsk för att de innehåller kalorier men äta en chokladkaka till sin lightcola. Hetsätandet av mat vissa perioder gör att personen kanske går upp kraftigt i vikt, men sedan går på en diet och går ned dessa kilon igen. Att hetsäta innebär att personen äter tills " man är så mätt så att man mår dåligt", men fortfarande efter det kan fortsätta äta chips, godis eller fikabröd ovanpå den mat man just ätit. Listiga hetsätare varvar salt med sött, några chips, några godisar så att kroppen inte mår lika dåligt av att äta bara en sorts snacks och därmed får i sig dubbelt så mycket av det onyttiga.
Ibland kan det handla om att de med EDNOS, går på diet 2-3 dagar i sträck för att sedan ha en frossardag, och sedan diet flera dagar igen. Men detta pendlande i vikt upp och ned kan göra att personen alltså verkar ligga inom en normal vikt, men samtidigt har personen alltså inte en helt normal inställning till mat. Det kan också innebära att personen är smal, men känner sig tjock, eller att personen är tjock, men känner sig smal. I samband med de här pendlingarna. Många med de här beteendena kommer inte att upptäckas av sin omgivning men jag skulle vilja säga att de finns överallt.
Med tanke på att gruppen med sådana här problem med maten, hela tiden ökar, så kan man också säga att det är helt normalt utifrån den aspekten att det är väldigt vanligt. Men samtidigt ger det ju ändå problem för individen. Jag skulle vilja säga att många kanske inte ens är medvetna om att de här beteendena som de själva har, även börjar gränsa till en ätstörning.
Om var tredje person i Sverige är överviktig, men fler kanske har ätstörningar men lyckas hålla sig inom normal vikt, kan det innebära att kanske varannan person har en osund inställning till mat.
Frågan är hur vi skall kunna begränsa ätstörningarna i vårt samhälle. Hur hindrar man människor att "äta allt inom synhåll" då mat, godis, snacks, kakor, fikabröd, chips, skräpmat, hamburgare, pizza och kinabufféer finns precis överallt. Om så mycket som var tredje svensk alltså har en osund inställning till mat då de alltså har lett till att de är överviktiga, och detta börjar ses som det nya normala så att vi inte ens ser det som att de har någon form av ätstörning så kommer vi heller inte att göra något åt det.
Med dessa osunda levnadsvanor, hur förhindrar man då även också nästa generation får det ännu värre, då även barnfetma och övervikt hos även väldigt små barn, hela tiden ökar världen över? Jag skulle vilja påstå att ju tidigare mat- och sockerberoende samt ätvanor grundläggs, desto större är sannolikheten att dessa utvecklar ätstörningar även senare i livet, precis som med andra missbruk.
Dessutom gör ätstörningen också att man oftare drabbas av följder såsom depression, då man kan känna sig misslyckad, att man inte har kontroll och då man hela tiden jämför sig med andra. Men även i fallet när man äter för mycket onyttig mat med socker och fett så kommer man automatiskt att trubba av dopaminnivåerna som annars skall aktiveras i hjärnan när man äter. När man äter mycket "skräpmat" så kommer kroppen behöva mer och mer mat för att nå samma stimulans. Det blir som ett beroende, och man kommer känna sig nöjd just när man äter skräpmaten, men sedan sjunker nivåerna snabbt och man känner sig deprimerad och som att man är dålig (som person) och då behöver man mer mat för att börja må bra igen. Detta är en del som triggar cirkeln av ätande. Matberoende kan vara nästan lika starkt som kokainberoende. Det är otroligt svårt att bryta både socker, och matberoende.
Det finns faktiskt många olika former av ätstörningar. Anorexia Nervosa och Bulimia Nervosa har de flesta hört talas om. Men det finns även andra, eller vad sägs om BED (Binge Eating Disorder) då man kan vara en COE (Compulsive Over Eater) som kan gå in under EDNOS (Eating Disorder Not Otherwise Specified) men på svenska kallas de Ätstörning utan närmare specifikation.
Så vi kastar omkring olika förkortningar och blir kanske inte mycket klokare av det. Men en person som dras med det som kallas EDNOS kan kännas igen på till exempel att personen pendlar mycket i vikt exempelvis, att ha över 10 olika klädstorlekar i garderoben för att man inte vet vilken storlek av kläder som kommer att passa om 3 månader. Att inte äta nått på en hel dag för att man planerar att äta mycket (frossa) senare på kvällen. Att vägra dricka annat än lightläsk för att de innehåller kalorier men äta en chokladkaka till sin lightcola. Hetsätandet av mat vissa perioder gör att personen kanske går upp kraftigt i vikt, men sedan går på en diet och går ned dessa kilon igen. Att hetsäta innebär att personen äter tills " man är så mätt så att man mår dåligt", men fortfarande efter det kan fortsätta äta chips, godis eller fikabröd ovanpå den mat man just ätit. Listiga hetsätare varvar salt med sött, några chips, några godisar så att kroppen inte mår lika dåligt av att äta bara en sorts snacks och därmed får i sig dubbelt så mycket av det onyttiga.
Ibland kan det handla om att de med EDNOS, går på diet 2-3 dagar i sträck för att sedan ha en frossardag, och sedan diet flera dagar igen. Men detta pendlande i vikt upp och ned kan göra att personen alltså verkar ligga inom en normal vikt, men samtidigt har personen alltså inte en helt normal inställning till mat. Det kan också innebära att personen är smal, men känner sig tjock, eller att personen är tjock, men känner sig smal. I samband med de här pendlingarna. Många med de här beteendena kommer inte att upptäckas av sin omgivning men jag skulle vilja säga att de finns överallt.
Med tanke på att gruppen med sådana här problem med maten, hela tiden ökar, så kan man också säga att det är helt normalt utifrån den aspekten att det är väldigt vanligt. Men samtidigt ger det ju ändå problem för individen. Jag skulle vilja säga att många kanske inte ens är medvetna om att de här beteendena som de själva har, även börjar gränsa till en ätstörning.
Om var tredje person i Sverige är överviktig, men fler kanske har ätstörningar men lyckas hålla sig inom normal vikt, kan det innebära att kanske varannan person har en osund inställning till mat.
Frågan är hur vi skall kunna begränsa ätstörningarna i vårt samhälle. Hur hindrar man människor att "äta allt inom synhåll" då mat, godis, snacks, kakor, fikabröd, chips, skräpmat, hamburgare, pizza och kinabufféer finns precis överallt. Om så mycket som var tredje svensk alltså har en osund inställning till mat då de alltså har lett till att de är överviktiga, och detta börjar ses som det nya normala så att vi inte ens ser det som att de har någon form av ätstörning så kommer vi heller inte att göra något åt det.
Med dessa osunda levnadsvanor, hur förhindrar man då även också nästa generation får det ännu värre, då även barnfetma och övervikt hos även väldigt små barn, hela tiden ökar världen över? Jag skulle vilja påstå att ju tidigare mat- och sockerberoende samt ätvanor grundläggs, desto större är sannolikheten att dessa utvecklar ätstörningar även senare i livet, precis som med andra missbruk.
