http://www.di.se/artiklar/2012/8/25/lonen-slut-i-forvag-for-var-fjarde-svensk/
Åldersgruppen 26-39 år har svårast att få pengarna att räcka till. Personer i den åldern är ofta mitt i livet med stora utgifter, barn och bolån.
Några fakta:
- Hos 23 procent bland de tillfrågade räcker månadslönen inte fram till nästa löneutbetalning.
I åldersgruppen 26—39 år räcker lönen inte till för 31 procent.
- Bland dem som inte lyckas, blundar 63 procent för problemet genom att inte ens försöka göra något åt saken.
- En annan undersökning nyligen visar att 17 procent av de svenska hushållen skulle klara sig högst en månad, eller inte alls, på eget sparkapital om inkomsten skulle gå förlorad.
Egna tankar:
Hur kan det komma sig att ingen gör något åt sin situation? Hur kan det vara så att man har en sådan tilltro till att man aldrig kommer att komma i en situation där man behöver pengar direkt?
Vad gör man om något händer just när man har slut med pengar? Om bilen går sönder? Om kylskåp eller annat viktigt i hemmet går sönder? Om något annat händer som skulle göra att man inte kan vara i sitt hus utan behöver några dagar på hotell eller liknande?
Om lönen blir försenad? Om någon nära anhörig blir sjuk och man skulle behöva ta sig till där de är för att träffa dem t.ex. på sjukhuset?
Det är så otroligt viktigt att ha en buffert, ett sparande både för eventuella akuta situationer som kan uppstå, för om man inte gör det så kommer man antagligen förr eller senare att upptäcka att man har satt sig i en otroligt dålig situation. Pengar på något sätt innehåller valmöjligheter. När man sätter sig i en situation där man inte har några pengar så har man också slut på valmöjligheter. Både för sig själv, och har man familj, så drabbar det även barnen.
Barn kan inte förstå varför man inte kan göra utflykter och ha roligt för att mamma och pappa har slut på pengar i slutet på månaden. Att man lever så att man inte ens har råd med kanske färsk frukt och färskvaror i slutet på månaden? Är det sådana förebilder som föräldrar idag är för sina barn?
Det stavas med ett ord "katastrof".
Om det verkligen är så här, så är det till och med mycket värre än jag ens kunde föreställa mig...
Detta skall fortfarande vara "Goda Tider". Vad gör vi när de dåliga tiderna kommer?
De har bolån, hmm vad märkligt!
SvaraRaderaAlla har köpt på sig dyra hus eller lägenheter och nu är det pay back time.
Banker lånar gärna ut sitt paraply när det är soligt men vill ha tillbaka det när det regnar.
Det kommer att bli helt andra tider framöver, var så säker./Köp guld och silver
På bilden kan man verkligen se att det är en fattig som håller fram hatten. I högra handen saknas en smart mobil av den senaste modellen...
SvaraRaderaJag håller med om att det var svårt hitta en bra bild som riktigt fångar det här fenomenet.. :)
RaderaDet kan väl vara så att de här 31 procenten redan har dåliga tider.
SvaraRaderaLigger man alltid på gränsen, så behöver man göra något åt sin situation. Exempelvis, sänka sina fasta kostnader, byta till en billigare bostad osv.
RaderaLever man på exempelvis försörjningsstödsnivå och redan gjort allt man kan för att minska omkostnader finns det tyvärr inte mycket mer man kan göra.
Möjligtvis kan man jobba mer med matkostnaderna, försöka köpa storpack eller på rea vad som nu blir billigast. Men har man redan tappat sin inkomst och levt länge på "lägsta-nivå" så blir det ju mycket tuffare att försöka göra sitt liv mindre känsligt för försämringar. Man lever då redan i ett utsatt läge.
Helst skall man ju göra vad man kan redan långt innan man hamnar i de här situationerna som arbetslöshet, barnledighet mm. När man fortfarande har lön och inkomst, att försöka att inte leva upp varje krona utan att faktiskt spara en del just inför sämre tider...
På tv-programmet lyxfällan ser vi ju exempel på människor som gör raka motsatsen. Exempelvis köper hus när båda just blir arbetslösa och går på barnledighet. Då har man ju gjort ett aktivt, dåligt val. Raka motsatsen till vad man skall göra i ett sådant läge vilket är att man inte iaf ska ta på sig ytterligare utgifter.
Dåligt läge även för att skaffa fler husdjur mm etc. Eller köpa saker man strängt taget inte behöver...
TV är ju alltid lite sensationssökande; men kanske är en signifikant eller betydande del av folket ohushålliga.
SvaraRaderaDiskussionen här på jobbet stannade lite vid hur billigt man egentligen borde/skulle kunna leva och vad "existensminimum" ligger på, kanske är det det som du kallar försöjningsstödsnivå.
Nåväl har du en bra siffra på hur mycket man borde kunna krympa ihop sin ekonomi, säg för en tvåbarnsfamilj, om man drar åt både strypkoppel och svångrem?
Det slår mig att vi låga inkomster torde man få bostadsbidrag och sänkt dagisavgift vilket torde minska inkomstbortfallet lite.
http://www.konsumentverket.se/privatekonomi/ konsumentverket har en del tips, de har också samma tabeller som motsvarar just "existensminimum" alltså de tabeller som socialtjänsten utgår ifrån, där ser man ju tex. vad barn i olika åldrar kostar i mat/kläder om man nu lever på den allra minsta summan som är möjlig.
RaderaSen kan man ju bygga ut sin budget utifrån hur mkt man tycker sig ha råd till i olika poster.
Riksnormen finns även här via socialstyrelsens hemsida. http://www.socialstyrelsen.se/ekonomisktbistand/forsorjningsstod/riksnormen
Tack :-)
SvaraRaderaLite summering från konsumentverkat ger att icke-lyx-omkostnaden för en tvåsmåbarnsfamilj är ca 13050kr, exkluderat hyra/hus, vatten, värme, el, dagisavgift, transport till och från jobb. Om man placerar sig optimalt kanske man kan komma undan med 8000kr för detta, men 11000kr vore väl inte helt orimligt heller.
Om barnbidrag 2100kr beaktas som en kostnadssänkare blir kostnaden 20000-22000 kr per månad.
Det känns lite lågt för att kunna vara en orsak till att en tredjedel inte inte får lönen att räcka till. Kanske finns det som du skriver möjlighet för en del att se över sina kostnader.