Personportätt: Nick Leeson (1995)

En Rogue Trader är en trader som anställd av en bank eller finansinstitut gör affärer i bankens namn som de inte är auktoriserade till att göra. De sviker därmed förtroendet från sin huvudman och i vissa fall kan det även leda till katastrofala resultat. Nick Leeson blev känd (eller ökänd) för att han lyckades på egen hand sänka Londons äldsta affärsbank. Det är naturligtvis även ett kriminellt beteende, men ett problem är väl även om banken oftast "förlåter" om det är så att man gör vinster på sina otillåtna  trades. Det gör att det kan finnas en underliggande anda på arbetsplatsen av att man kan göra vad som helst bara man inte blir fast för sina misstag.

Det gjorde mig dock nyfiken på hur detta egentligen kom att gå så långt så det tänkte jag dela med mig om idag. För de som är nyfikna så har det hela även filmatiserades till en film, där Nick Leeson spelades av Ewan McGregor i filmen "Rogue Trader" från 1999.  http://www.imdb.com/title/tt0131566/

På Wikipedia kan man se den här tabellen över vilka traders, som när de börjat göra osanktionerade trades med bankens pengar, slutligen förlorat enorma summor pengar, och i Nick Leesons fall ledde det även till bankens undergång. 

Name	Date(s)	Loss	Institution	Market activity	Sentence
Nick Leeson	1995	£827 million leading to bank failure	Barings Bank	Nikkei index futures	6.5 years prison
Toshihide Iguchi	1995	$1.1 billion	Resona Holdings	U.S. Treasury bonds	4 years prison
Yasuo Hamanaka	1996	$2.6 billion	Sumitomo Corporation	copper	8 years prison
John Rusnak	2002	$691 million	Allied Irish Banks	foreign exchange options	7.5 years prison
Gianni Gray,David Bullen, Vince Ficarra,Luke Duffy	2003 Oct - 2004 Jan	AU$360 million	National Australia Bank	foreign exchange options	16 months prison, 3 years and 8 months prison, 2 years and 4 months prison, 2 years 5 months prison
Chen Jiulin	2005	$550 million	China Aviation Oil	jet fuel futures	4 years and 3 months prison
Jérôme Kerviel	2006–2008	€4.9 billion	Société Générale	European stock indexfutures	5 years prison of which 2 years are suspended - may still appeal ruling
Boris Picano-Nacci	2008 Oct	€751 million	Groupe Caisse d'Epargne	Equity Derivatives	investigation in progress
Kweku Adoboli	2011	$2.3 billion	UBS	S&P 500, DAX, and EuroStoxx index futures	investigation in progress

 Nick Leeson, försatte alltså hela banken "Barings Bank" i konkurs 1995 efter otillåtna investeringar i indexterminer. Genom en kombination av dåligt omdöme från hans sida, brist på tillsyn av ledningen, en naiv lagstiftning och olyckliga händelser utanför hans kontroll såsom Kobe jordbävningen så skapade Leeson en förlust som ruinerade det sekelgamla finansinstitutet. Barings Bank hade funnits från år 1762 och var den äldsta affärsbanken i London. Trots att banken alltså överlevt den stora depressionen och de båda världskrigen var det alltså Nick Leeson som ensam lyckades sänka banken. 

Nick Leeson började sin karriär hos Barings Bank när han 1992 utsågs till chef för en ny verksamhet i terminermarknader i Singapore Internationella valutafonden Exchange (SIMEX). Barings hade haft en plats på SIMEX under en tid, men aktiverade den först när Leeson sändes över. En rolig detalj är att Leeson skickades till Singapore efter att han nekats en mäklar licens i Storbritannien på grund av bedrägeri vid sin ansökan. Varken Leeson eller Barings meddelade detta då Leeson ansökte om en licens i Singapore.

Från 1992 gjorde Leeson obehöriga spekulativa affärer som vid första gjort stora vinster för Barings. bland annat en vinst av 10.000.000 £, som stod för 10% av Barings årsinkomst det året. Han tjänade därför själv en bonus på £ 130.000 på sin lön på £ 50.000 för det året.

 Här kan man ju se att det är ett problem om en bank belönar en anställd som gjort osanktionerade affärer oavsett om dessa genererat vinster. En bank eller ett företag eller arbetsgivare kan aldrig uppmuntra ett sådant beteende därför att det då uppmuntrar de anställda till att gå bakom ryggen på arbetsgivaren. På sikt skapar detta en s.k. moral hazard hos de anställda och kommer på sikt göra att någonstans leder alla små förluster till större förlust. Man bygger alltså in risk i systemet genom att godkänna detta. Leeson hade ju kommit undan med det förut och ändå fick han jobba kvar och utan ytterligare tillsyn trots att de visste att han var kapabel att göra sådant.

Leeson handlade sedan vid Singapore kontoret på Nikkei 225 terminskontrakt som var noterade på Osaka Securities Exchange i Japan och Singapore International Monetary Exchange med så kallat "arbitrage trading". I syfte att dra nytta av skillnader i priserna mellan dessa terminskontrakt . Det innebär att man köper terminskontrakt på en marknad och samtidigt sälja dem på en annan till ett högre pris. Eftersom alla försöker dra fördel av en pris skillnad på en publikt terminskontrakt, så är marginalerna på arbitrage handel liten. Därför måste de volymer som handlas med arbitrageaffärer vara mycket stor för att få någon meningsfull vinst. I arbitrage så köper man något på en marknad samtidigt som man säljer samma varor i en annan marknad vid ungefär samma tidpunkt. Därför är strategin inte särskild riskfylld. Det skulle inte ha ruinerat banken om han hållit sig till denna strategi.

Till exempel kan man köpa ett terminskontrakt ifrån Nikkei värt 100 miljoner en dag och på samma gång sälja samma produkt i Singapore för $ 100.001.000. Även om man alltså skulle ha köpt och sålt för närmare 200 miljoner så är vinsten bara $1.000, vilket är 1000 dollar för en 100 miljoner dollar investering. Men istället för att köpa på en marknad och omedelbart sälja på en marknad för en liten vinst, (den strategi som godkänts av hans överordnade), så köpte Leeson på en marknad och höll sedan på kontraktet, och förde alltså ett spel om den framtida riktningen av den japanska marknaden. Om man använder exemplet ovan kan man köpa till ett värde av $ 100.000.000 av Nikkei terminskontrakt och hoppas att det avtalade priset går upp i framtiden. I detta fall skulle även en procentuell förändring av priset skapat 1 miljoner dollar till ett värde av vinst eller förlust.

Tyvärr började förlusterna hopa sig och Nick Leeson gömde sina förluster på ett konto kallat 88888. Eftersom han var sin egen chef och ansvarig för sin egna översyn så kunde han själv skriva under på förlusterna och ingen hade alltså insyn i de förluster han började göra. Han ändrade även kontot så att de inte längre i London fick dagliga rapporter om saldot på kontot.

Vid slutet av 1992 översteg kontots förluster £ 2.000.000, vilket explosionsartat växte till £ 208.000.000 i slutet av 1994. Början till slutet inträffade den 16 januari 1995, då Leeson placerat en kort satsning på Singapore och Tokyo börserna vilket i huvudsak satsade på att den japanska aktiemarknaden inte skulle röra sig påtagligt under natten. Men så inträffade Kobe jordbävningen tidigt på morgonen den 17 januari, vilket skickade asiatiska marknader rakt nedåt, och Leeson hamnade själv i en panik. Leeson försökte att ta igen sina förluster genom att göra en serie allt mer riskfyllda nya satsningar denna gång på att Nikkei aktiemarknad genomsnittligt skulle göra en snabb återhämtning. Emellertid kom inte återhämtningen att förverkligas.

Den 23 februari 1995 lämnade Leeson Singapore för att fly till Kuala Lumpur. Barings Bank revisorer upptäckte slutligen alla dessa bedrägerier vid ungefär samma tid som Barings ordförande Peter Baring fick en bekännelse i form av ett meddelande från Leeson och ett "I'm sorry!". Det kom att visa sig att Leesons verksamhet hade genererat förluster på totalt 827.000.000 £ (eller räknat i US $ 1,3 miljarder), vilket var två gånger bankens tillgängliga handelskapital. Kollapsen kostade ytterligare £ 100 miljoner. Bank of England försökte göra en bailout över helgen men misslyckades lösa situationen och Barings försattes i konkurs den 26 feb, 1995.

Samma dag startade styrelsen för banktillsyn för Bank of England en utredning ledd av Storbritanniens finansminister, och deras rapport släpptes den 18 juli 1995. En del minnesvärda citat från denna rapport:

"Barings' collapse was due to the unauthorised and ultimately catastrophic activities of, it appears, one individual (Leeson) that went undetected as a consequence of a failure of management and other internal controls of the most basic kind". 

"Management teams have a duty to understand fully the businesses they manage".

"Responsibility for each business activity has to be clearly established and communicated".

"Clear segregation of duties is fundamental to any effective control system". "Relevant internal controls, including independent risk management, have to be established for all business activities".

"Top management and the Audit Committee have to ensure that significant weaknesses, identified to them by internal audit or otherwise, are resolved quickly".

Man kan alltså sammanfattningsvis visa på att problemet var styrningen och ledningen hos banken som inte hade tillsyn och även när tillsyn fanns så var detta av mellanchefer med ansvar som inte förstod den verksamhet de var satt att granska utan som bara skrev under alla papper som lades framför dem. Leeson kunde även förfalska dokument och då ingen övrig översyn gjordes, då man normalt sett delar ansvar mellan två personer kunde han intyga sina egna dokument och gömma förluster under en väldigt lång tid. 

Problemet var även som jag skrev tidigare att man godkände tidigare affärer som han gjort utan tillåtelse och att detta även genererat bonus till Leeson det året han "lyckades" med sina osanktionerade trades. Trots att den dåvarande vinsten lika väl då kunde varit en förlust. Det är nog inte sista gången som detta händer heller. Som man ser i den ovanstående tabellen från Wikipedia har gigantiska förluster fortsatt att hända på grund av enskilda traders, vid olika finansinstitut under hela 2000-talet. 

Så tydligen lever alltså den här andan kvar på banker och vid finansinstituten, med dålig tillsyn och ledning. Annars skulle detta inte ske gång på gång på gång och vid så många olika institut. Kanske kommer den kommande recessionen och depressionen att rensa ut de här beteendena och risktagningarna?