Tankar om ekonomin...

Antagligen borde det finnas mängder av saker att skriva om Spanien och händelseförloppet där det är ju onekligen lite av en milstolpe i historien och något som kanske kommer stå i historieböckerna när man listar händelser som markerade kollapsen av det moderna samhället. 

Men jag har funnit det svårt att hitta orden eller att ens formulera tankarna och känt mig rätt "blank" eller uttrycklös över det hela. Det var väntat att bankerna i Spanien skulle defaulta, men samtidigt kanske att det skulle ta längre tid. Så det var ändå lite av en chock att det verkligen händer. Det som händer, händer nu och takten på kollapsen i Europa ökar ständigt. Det är inte bara något som vi bara ser på TV utan det är på riktigt och när problemen sprider sig kommer de även att nå hit.

Vi lever dock i historiska tider och antagligen något vi borde notera så att vi kan berätta för våra barnbarn om den stora depressionen som vi genomlevde under vår livstid och om värderingarna som ledde fram till den katastrofen. Före och efterspelet.

Jag har några lösa tankar om detta jag skall prova att formulera här: 

1. Hur fort går det inte från stadiet "Vi har inga problem" till "Mayday, mayday we're going down". Det betyder alltså även att när politiker ständigt försöker övertyga oss om att problemen inte finns så kan vi ändå förvänta oss att de är just under ytan. Hur säkra är vi på att politiker och myndigheter inte på samma sätt skulle mörka situationen om det även blev värre här på hemmaplan? (Vilket det naturligtvis kommer att bli det är bara en fråga om tid, och vi är ingen ö i oss själva).

Även krisen 2008 och Lehman kraschen utspelade sig i princip under några månader men hotade att ta ned hela USA:s bankväsende är därmed mer eller mindre hela världens finanssystem. Det hände snabbt, med ett allt snabbare förlopp tills de tillfälligt lyckades få en stabilitet igen. Nu ökar instabiliteten i systemet igen och DJ har precis börjat att falla. Detta skapar förluster i systemet som bankerna sedan måste realisera för att de är "over-extended" eller "over-leveraged". De har lånat ut för många gånger sitt eget kapital så förlusterna behöver inte bli många % förrän de plötsligt upptäcker att de är insolventa och måste defaulta.

2. Hur snabbt kommer det inte att gå innan länderna en efter en drar ned varandra och hela Euro-zonen/Europa är min nästa tanke. För Eurozonen ÄR Europa, även om inte alla länder är med i Euro-projektet så är det tillräckligt många länder för att effektivt stanna upp all handel i området när alla simultant går bankrutt. Förtroendet som handeln bygger på kommer snabbt ta slut och krediten mellan bankerna kommer torka ut.

Marknaden har redan börjat sakta in trots kvantitativa lättnader och kapital injektioner rakt in i marknaden. Orsaken är att Förtroendet som bankerna nu inte längre har mellan varandra, man vill inte låna ut till andra banker och absolut heller inte till länder som snart riskerar att befinna sig i kris. Man kan se på statistiken att mellanbanks utlåningen stadigt minskar. Det spelar ingen roll om marknaden har pengar/krediter om de ändå inte vill handla med varandra.

3. Efter Spanien kommer Italien, och sedan Euro/Europa-området att falla, sedan Japan, USA och världsekonomin. Ingenting kan stoppa detta händelseförlopp bara skjuta upp det marginellt. Systemet måste rensas ut och kommer att göra det mer brutalt för ju längre tid vi skjuter upp det. Problemen har knappast blivit mindre utan snarare fördjupats för varje ytterligare "räddningspaket". Att sparka burken nedför vägen som man brukar säga.

4. Jag har redan accepterat att allt det här ska hända, så för mig är varje steg på den ökande skalan bara ett kvitto på att jag har tolkat händelserna korrekt. Hur går det för "den vanliga människan" eller den så kallade medelsvensson? Har de börjat ana faran än? Märks den i vinden ännu att förändringen kommer med allt snabbare vingslag. Tar de till några förberedelser eller när skall de börja ta några steg för att dels sanera sin egna ekonomi och skydda sina egna tillgångar?

5. Det som är frustrerande med att sitta och vänta på att nästa kort eller kägla skall falla är att man ändå hoppas och förväntar sig att politikerna skall börja ta till några verkliga åtgärder istället för att dels spela för gallerierna, spela det politiska spelet, trygga marknaden. De tryggar marknaden men de skyddar inte marknaden för marknaden kommer falla ändå men vilka riktiga meningsfulla åtgärder tar staten till för att skydda sina medborgare? När ekonomin börjar falla ordentligt och handeln kommer uppleva störningar så hade det varit viktigt att staten har förråd till exempel basala saker som kan bli brist på vid störningar i världsekonomin. Att bygga större lager av jag vet inte vad, vad sägs om mat och olja? Staten måste hjälpa sin befolkning med de mest basala livsnödvändigheter att de finns tillgängliga inom landet. Vi har ju tidigare avskaffat alla förråd som Sverige förut hade som skulle hjälpa landet vid störningar som exempelvis Krigstillstånd.

6. Om världsekonomin verkligen kastas in i kaos, så kommer handeln mellan länderna också att komma till ett tvärstopp. Orsaken är att inga företag kommer leverera om de inte kan få betalt i ett system som fungerar. Byteshandel fungerar mest på mindre skala och när stora transaktioner behöver göras behöver vi ett fungerande kreditsystem. 

Det är nästan så att alla stater gemensamt skulle behöva börja bygga upp ett parallellt ekonomiskt system med valuta uppbackad av exempelvis en guldstandard. Något som man kan ta till när kaoset bryter ut som länderna skulle ha en större tilltro till. Dollarn och Euron kommer inte att fungera så väldigt länge till (sett i ett historiskt perspektiv)

Som sagt det är stora händelser i rörelse och stora lösningar som måste till. Staten och politikerna gör inget för att börja lösa problemet frågan är vad vi gör istället då som individer. Bygger vi alla våra egna förråd av livsnödvändigheter så att vi inte själva är så känsliga för störningar? 

Mormoner bland annat har som filosofi att ha ett års motsvarande i matförråd. Vår svenska politiker, Ann Wibble sa en gång också  att alla svenskar borde ha en årslön på banken. Filosofin är alltså densamma. Om man kan ha ett års förråd eller buffert till saker och ting stabiliserar sig så har man större valmöjligheter och en större säkerhet. Men ju längre tiden går innan privatpersonerna tar till de åtgärder för att skydda sig själva när Staten (eller Kommunerna) inte kommer att ta detta ansvar, ju mindre tid för förberedelser finns det. Det betyder att de flesta inte kommer att få ett årsförråd, och att de flesta Svenskar i dagsläget inte har en större förmögenhet än ca. 20 000kr på banken.

Förhoppningsvis så tar så många som möjligt snart och inser vart det hela är på väg och bygger och ökar på sin egna buffert, på vilket sätt de nu kan för att skydda sig själva i de sämre tider som väntar.