Ja jag vill leva jag vill dö i Norden...

Sveriges nationaldag, även svenska flaggans dag, firas den 6 juni varje år. Nationaldagen firas till minne av dagen då Gustav Vasa (vår landsfader) valdes till Sveriges kung 1523. Även 1809 års regeringsform (som gällde fram till ikraftträdandet av 1974 års regeringsform) utfärdades den 6 juni.

Tidigare firades 6 juni som svenska flaggans dag och det var först 1983 som dagen fick status som nationaldag. Sedan 1996 är nationaldagen en salutdag, och från och med 2005 är nationaldagen även en helgdag.

Man kan alltså lugnt säga att det här med nationalanda och att fira svenskheten i sig, inte direkt är något som vi kastat oss in i, utan med lugn eftertanke långsamt anammat. Jantelagen säger oss att man inte skall framhäva sig själv och vi har alltid varit rädda på senare tid att nationalandan för Sverige skulle handla om någon slags smygrasism.

Vår flaggas historia däremot kan föras tillbaka till mitten av 1500-talet. Modellen hämtades säkerligen från Danmark, som sedan länge hade den röda och vita korsflaggan Dannebrogen som symbol. Färgerna kommer från riksvapnets tre gyllene kronor i blått fält. Korset brukar även hänvisas till kristendomen som en kristen symbol.
http://www.riksarkivet.se/default.aspx?id=1267&refid=1260

Ställningen som svensk nationalsång fick "Du gamla, du fria" på 1890-talet och en sådan sång som man lämpligen får ha som hymn en dag som denna. Den har dock aldrig blivit antagen som officiell nationalsång och således har Sverige egentligen inte någon nationalsång.

Du gamla, du fria
1.
Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

2.
Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden. 

3.
Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land,
din trohet till döden vill jag svära.
Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand,
din fana, högt den bragderika bära.
din fana, högt den bragderika bära.

4.
Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej, mot allt i en värld
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.

Sången har fyra verser, men som nationalsång sjunger vi endast de två första av dem. Melodin till "Du gamla, du fria" i oförändrat skick är hämtad från en folkvisa med namnet "Olof Adelin", som upptecknats både i Västmanland och i Jämtland. Orginaltexten började med orden: "Så rider jag mig genom sjumilaskog, me`n andra så söteligen sova."

"Du gamla, du fria" - eller som det då hette: "Du gamla, du friska" - sjöngs med denna nu välkända text första gången vid en aftonunderhållning med nordisk folkmusik i Stockholm den 18 november 1844. Författaren till dikten och arrangör av soarén var den unge folklivsforskaren Richard Dybeck.  Sången kom ut året därpå i tryck, dock tydligen utan Dybecks medgivande.  Ställningen som svensk nationalsång fick "Du gamla, du fria" på 1890-talet men långt inne på 1900-talet sjöng man dock för det mesta "friska" i stället för "fria". Att vi numera helt övergått till den senare formen torde vara allom bekant. Den skrevs som en översättning från någon tysk text Dybeck kommit över, och var bara tänkt som en tonsatt dikt till en aftonunderhållning för deras privata sällskap. Texten och sången spreds dock och resten är som ni vet, historia.

Sången är unik på det vis att vi sjunger om vår gemenskap med våra grannländer och inte specifikt om Sverige i sig. Men det är väl typiskt svenskt om inte något? Att vi klippt bort de två sista verserna som handlar om Sverige. 

När sången antogs som nationalsång var vi dock fortfarande i union med Norge så det hade kanske inte fallit i god jord att endast sjunga om Sverige vilket kan vara en förklaring till varför vår nationalsång inte handlar endast om oss. 1910, alltså några år efter unionsupplösningen, skrev Louise Ahlén ytterligare två verser till vår nationalsång. I den fjärde återfinns därför alltså Sverige.

Som alternativ nationalsång skulle vi dock kunna ha "Sveriges Flagga" som även den är vacker. 

http://www.youtube.com/watch?v=wPsS7McWBZQ

Sveriges flagga. Musik Hugo Alfvén, text: K.G. Ossiannilsson

Flamma stolt mot dunkla skyar,
likt en glimt av sommarns sol
över Sveriges skogar, berg och byar,
över vattnen av viol,
du, som sjunger,
när du bredes
som vår gamla lyckas tolk:
"Solen lyser! Solen lyser!
Ingen vredes åska slog vårt tappra folk!"

Flamma högt, vår kärleks tecken,
värm oss, när det blåser kallt!
Stråla ur de blåa veckan,
kärlek, mera stark än allt!
Sveriges flagga, Sveriges ära,
fornklenod och framtidstolk.
Gud är med oss, Gud är med oss.
Han skall bära stark
vårt fria svenska folk.

Eller varför inte denna? "Sverige" http://www.youtube.com/watch?v=N6icyhFMMdM&feature=related

Sverige. Musik: Stenhammar, Text: V. von Heidenstam

Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!
Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna, genom junikvällen!
Sverige, moder!
Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn en gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.

Hur skall man då fira sin nationaldag? Jag har faktiskt ingen aning så därav tvistar de lärde. Jag kan dock konstatera att staden håller något slags officiellt firande med nationaldags-tal, sång, och överflygning av vårt allt mer minimala försvar ifrån F21. Hur ser firandet ut i er stad?

http://www.lulea.se/forinvanare/kultur/friluftsmuseethagnanigammelstad/program/nationaldagsfirande.4.846b65812f9ec8d0a880001337.html

Historiskt sett är det enligt många källor endast korrekt att utbringa ett fyrfaldigt leve för regenten och Sverige vilket traditionellt görs på nationaldagen. Ett fyrfaldigt leve är egentligen ett dubbelt svenskt lösen (ursprungligen två kanonskott för att markera den svenska sidan). Att man till exempel i Skåne utbringar ett trefaldigt leve är en "uppstudsig" kvarleva från deras danska tid, då det danska lösen var/är tre kanonskott.

Många svenska högtider har en traditionell mat förknippad kring firandet som skinka till jul, ägg till påsk och sill till midsommar. Den svenska nationaldagen har inte funnits så många år men på många platser i landet har det redan etablerats en tradition att äta smörgåstårta den 6 juni. (obs. wikipedia anger ingen källa till det här med maten så var försiktiga nu så att ni inte startar en icke sanktionerad mattradition.;)  http://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_nationaldag

Någon slags tradition förtjänar nog den här dagen, men det tar tid att skapa traditioner och förhoppningsvis får vi ändå ha en nationsanda i framtiden som möjliggör att vi alla tillsammans, även med nyanlända flyktingar och invandrare kan fira den nation som för oss är vårt hem, men för andra är på väg att bli.