Samhällsförändring inte alltid till det bättre...

Strömningarna i samhället förändras över tid. Olika idéer förändras eller ger vika för nya idéer. Så följer vår idéhistoria  och bygger på det vi tidigare tänkt.

Till exempel kan vi se att feminismen har haft en längre period av "uppsving" för att nu plötsligt komma till ett plötsligt stopp. Där höjdpunkten kan sägas vara startandet av partiet "FI" "Feministiskt Initiativ" kan nu lågpunkten märkas av att diskursen kring feminism snarare handlar om att feminismen har gått för långt. Orsaken till detta är förstås att kostnaderna för jämlikhet och rättvisa är höga. Iallafall för den grupp som måste avstå makt, pengar, höga löner, till förmån för utjämningspolitik för att även kvinnor skall få samma möjligheter.

Glädjande för anti-feministerna är då att i den krackelerande välfärdens spår finns en stor risk i större arbetslöshet för kvinnor som då finns i störst utsträckning i offentlig sektor, skola, vård, barnomsorg. När dessa arbeten försvinner i besparingarnas spår återgår kvinnan så sedemera till sin plats vid spisen. Antifeministerna har även en egen symbol.

Äkta jämlikhet hade endast kunnat uppnås genom att kvinnor även tagit sig in i större utsträckning i traditionellt manliga yrken, industri, produktion, läkare, sådana yrken där besparingar inte skulle ha tagit lika hårt. När samhället förändras så måste även vår syn förändras. Kanske blir det mer populärt igen att vara en rejäl hemmafru? Det tidigare folkhemmet som blev till en bostadsrätt.

Om samhället drar ned på skola, vård och barnomsorg när välfärden sjunker så finns det inte längre arbeten till alla kvinnor. Då kanske de är nöjda med att vara hemma och ta hand om barnen och därmed blir det färre barn i offentlig omsorg och därmed dras verksamheten ned ytterligare. Till slut kanske man av nödvändighet måste bli en hemmafru. På det viset minskar även rörligheten i relationer, våran tidigare syn på idividualism och självförverkligande kanske måste stå tillbaka för äldre familjeideal och kärnfamilj för att kvinnan behöver en försörjare. På något sätt kommer alltså utvecklingen att gå bakåt, frågan är bara hur långt.

En annan sak som förändrats över tid är vår främlingsfientlighet inom Europa. Trots att muslimer funnits i Europa i 1400 år, vilket är 800 år längre än vad det funnits protestanter här (vi själva som kristen inriktning) så har man alltså inte förrän nu börjat hetsa kring hur muslimerna hotar vår "kultur" här inom Europa. Så först nu har alltså den gamla antisemitismen tagit över en antimuslimsk hållning. Kriget mot terrorismen är vår tids korståg. Dessutom människor som inte alls ser sig som främlingsfientliga eller rasistiska har mycket tankar och åsikter kring hur "de där muslimerna" är.

Den nya gruppen av "kränkta vita män" är inte högerextremister, utan kan istället höra till både höger eller vänster inriktad politik. De är emot allt som hotar deras idealiserade bild av de rättigheter som de som vita män "borde" ha haft, men där feminister och andra grupper kommit och tagit ifrån dem deras rättigheter genom att minoritetsgrupper räknas och kvinnor får för hög status och för mycket egen vilja. Män som fortfarande lever efter gamla tankemönster och hoppas på att vi skall kunna återgå till en gammal samhällsmodell där männen var familjeförsörjare. En äldre tid där 500 år av kolonialism gjorde Europa till världsledande. Men i dagens samhälle är Europa inte längre i topp utan tvärtemot rätt ointressant ur ett globalt perspektiv. Någonstans tror man att återgår vi till gamla värderingar eller levnadssätt så kan vi återigen vara på toppen i den globala näringskedjan.

Missnöje föder en slags högerpopularism. Här står vi idag med allt fler främlingsfientliga partier på frammarsch som försöker sprida en idé om att vi kan återgå till ett äldre folkhem, och glömma allt vad multikultur heter. Trots att vi aldrig kan röra oss bakåt i tiden till hur något var. Vi kan inte bli en homogen grupp isolerade från omvärlden. Bara öppenhet och tolerans kan föra oss framåt, men tyvärr verkar riktningen bli bakåt mot mindre tolerans, mindre öppenhet, mindre acceptans.

Frågan är om homofobi och andra strömningar riktade mot de utanför "normen" även det kommer att komma åter och växa igen. Jag antar att vi om några år kommer att kunna se att detta varit toppen för HBTQ rörelsens frammarsch (homo, bi, trans, queer). Tolerans står tydligen inte högt på agendan och risken är stor att den här icke-toleransen som börjat växa i vårt samhälle kommer att nå alla svaga grupper, minoritetsgrupper och gruppper som fortfarande kämpar för acceptans och allas lika värde.

På bilden, en äldre reklam, och rådande norm, från vårt förflutna.

Någonstans har vi även en bild av att en svensk är blond och blåögd, även fast 2/3 delar inte är blonda och 2/3 delar heller inte är blåögda. Samhället har förändrats, men vår syn på det samma har inte hängt med. Samhället är multikulturellt idag och inte homogent med bara en rådande norm och kultur. Frågan är om vi kan acceptera att vår idealiserade bild av hur bättre det var "förr" inte är sann.

Rättvisa, jämlikhet och lika villkor har alltid kostat något. När vi inte längre kan "suga ut" tredje världen utan betalar dem skäliga löner så kostar det mer för oss men vi får en rättvisare värld. När feminismen drivit upp kvinnornas löner till nära lika vad männen tjänar (åtminstone inom samma bransch) får man kanske högre lönekostnader utan slavarbetare. Detta ger en rättvisare värld men kostar naturligtvis mer. Vill vi ha låga slavlöner för ungdomar och sämre villkor för dem, så får vi en orättvisare värld även om samhället kanske skulle kunna tjäna på deras gratis slavarbete. När antifeministerna menar på att feminismen har gått för långt så handlar det ofta om att rättvisan helt enkelt har börjat kosta för mycket (enligt dem). Har rättvisan ett pris? Är den inte värd alla våra ansträngningar?

Jag tror risken är stor att med hårdnande konkurrens i vår omvärld (ekonomiskt sett), kommer även en hårdnande attityd mellan oss själva. Högre utslagning och sämre villkor för många grupper. Den så kallade Rättvisan riskerar att stryka på foten.