Reklamen har tagit över, men lyckan består?

Så min "släng" av peak oil blues varade ungefär 1,5 år, nu till julen shoppar jag faktiskt på som vanligt även om jag försöker vara lite mer ekonomisk så är inte allt bara förberedelse inför peak oil, utan att även tillåta sig till kostsamma hobbies, nöjen och även lite nöjes kläd-shopping när nu klädbutikerna fortsätter rea ut kläder så att man aldrig verkar behöva köpa något till fullt pris.
http://rymdiz.blogspot.se/2012/05/peak-oil-blues.html

Jag tror det är viktigt att inte fastna i sorgen över att samhället kommer att förändras. Att även om det är så att livet inte kan fortsätta precis som det varit förut så kan vi ändå tillåtas njuta av nuet och det vi ändå har. Nu känner jag äntligen att trots allt så kan jag tillåta mig att slappna av, oroa mig mindre och leva mer i nuet. Morgondagen får vi ta då, även om jag infört stora amorteringar varje månad och på så vis även minskar skulder och blir skuldfri på bostaden om 6 år. Med den här förändringen att vara mer ansvarsfull vad gäller min ekonomi lämnar jag ändå ett visst utrymme för nöjen, och kostnader för hobbies och intressen som jag har. Det känns också viktigt för om livet bara är slitsamt, sparande och oro så är livet ändå rätt så torftigt.

Idag lämnade jag blod, vilket förövrigt är en mycket bra julgåva till medmänniskorna. Någon som har cancer och saknar vita blodkroppar kan behöva blodet, eller någon som skadat sig och fått stor blodförlust, eller även de med blödarsjuka eller andra sjukdomar som rör blodet och som behöver ständiga blodtransfusioner. Dessutom skadar sig som sagt många människor varje år i jultrafiken så blodet behövs säkert. För besväret får man en 50 kr i form av en värdecheck eller lotter och lite fika. Men gåvan till medmänniskorna är som sagt värd mer än så för de individerna som man ändå hjälper.

Vilken blodgrupp har du?

En annan tanke som slog mig idag när jag lyssnade på radion och insåg vad mycket budskap som pumpas ut i etern varje dag som vi proppas fulla med, är att om budskapen vi matades med hade haft någon form av etik och innebörd. Som att vi borde vara bättre människor, hjälpa våra medmänniskor, göra en vänlig handling, om budskap som dessa ekades ut varje dag skulle vi kanske vara trevligare med varandra, jämfört med att vi bara hetsas till shopping och konsumtion och tror att det skulle ge oss en större lycka.

Kanske kan vi en dag fatta ett beslut om att det inte är rätt att vi proppas fulla med ytliga budskap från radio, tv och media. Kanske tar vi en dag beslutet om att vi inte vill att det skall vara lagligt distrahera oss på det sättet ifrån vad som egentligen är viktigt.

Kanske är det en inskränkning i pressfriheten att försöka begränsa budskapen som matas ut, men samtidigt var det nog ingen som förutsåg att reklamen skulle få en sådan plats i våra liv. De är överallt hela tiden och gör att vi matas så fulla av intryck att vi "stänger av" och inte har möjlighet att koncentrera oss eller ta till oss viktigare information.

Hur skall vi orka engagera oss i frågor som rör vårt samhälle, politik, ekonomi, medmänsklighet och värderingar, när det enda vi får till oss är vilket tvättmedel eller schampoo vi skall välja?