Det här borde ju inte komma som någon egentlig chock för någon, men blir ändå lite av en aha-upplevelse när man jämför sina tidigare räntekostnader med dagens. Att en amortering faktiskt sparar pengar...
Jag tittade på förra årets summa jag amorterade, jämfört med den nu, så från november förra året tills nu så har summan alltså sjunkit med ca.150kr/månad och därmed sparar jag för närvarande 1800kr/år på att jag har amorterat kraftigt sedan i november förra året, men summan ökar hela tiden.
Jag tittade på förra årets summa jag amorterade, jämfört med den nu, så från november förra året tills nu så har summan alltså sjunkit med ca.150kr/månad och därmed sparar jag för närvarande 1800kr/år på att jag har amorterat kraftigt sedan i november förra året, men summan ökar hela tiden.
Egentligen ser det inte ut att vara så mycket, men varje månad sjunker räntekostnaderna med några tiotals kronor, vilket alltså blir en rätt stor skillnad när det månad efter månad sakta betar av min skuld och alla små summorna "räntar alltså ihop" så att säga. Det innebär ju även att jag inte bara sparar de pengar som jag skulle lagt på räntekostnader bara det här året, utan alla år framöver om jag till exempel skulle gjort som många andra svenska hushåll där man kanske valt att inte amortera på sina lån.
Om jag valt att behålla lånet på samma nivå och bara betala räntorna så hade jag alltså stått och betalat 1800kr x resten av mina levnadsår. Så lever jag 50 år till hade detta inneburit 90 000kr bara i dessa extra räntekostnader som jag alltså sparat in.
Amorterar du? Annars skulle jag rekommendera att börja eller öka på amorterandet så fort som möjligt eftersom ekonomin i övrigt mestadels i bästa fall går sidledes och att amortera kan i många fall vara ett säkrare alternativ till finansiella investeringar i övrigt. I värsta fall betalar man iallafall bort en skuld man har så att man inte står där bostadslös med en kvarvarande skuld efter seperation, skilsmässa eller plötslig sjukdom i familjen.
Sedan kan man dels välja att se amorteringen i sig som en form av säkert sparande, men även alltså ett sparande som uppstår när man sänker sina räntekonstnader. Själv strävar jag efter att en dag bli helt skuldfri även om det fortfarande är några år bort innan jag helt betalat bort mitt bostadslån helt. Ett alternativ för att betala av skulderna ännu snabbare är ju att även höja amorteringar när räntekostnaderna sjunker, eller om man får en löneförhöjning.
Köpte en bostadsrätt och amorterade av rätt snabbt, några år! Riktigt skönt att vara utan lån. Kunde därefter bygga upp ett hyfsat sparkapital. Blev arbetslös förra året och då slipper man få panik.
SvaraRaderaStefan
Tack Rymdis!
SvaraRaderaDet här minskar risken att jag ska behöva vara med och betala dina skulder när/om ekonomin går åt h_e. Tänk om fler (t ex min bror) skulle vara så ansvarsfulla.
Bra inlägg. Det viktigaste för att klara framtiden är ordnad ekonomi och helst skuldfrihet.
SvaraRaderaNyckeln tror jag är att se banken som en fiende. Naturligtvis är det inte på det viset, banken är din affärspartner, men jag tror det är bra att ha inställningen att det är en fiende.
SvaraRaderaFrån mitt topplån drar banken varje månad 272 kronor i amortering. Samma dag jag får lönen ringer jag också till banken och ber de dra 4 728 i extra, så det blir 5 000 i månaden. För närvarande är räntan på 6,15 procent, så mina räntekostnader minskar med ungefär 25 kronor per månad.
Varje gång jag ringer det där samtalet och ber de dra 4 728 kronor extra är något av månadens höjdpunkt. Mycket härlig känsla. :P
Hur kommer det sig att du inte höjer din fasta amortering om du har ett sådant utrymme i din ekonomi? Bara nyfiken hur du tänker, är det utifall det ska dyka upp oförutsedda utgifter? :)
RaderaRymdis: Jag ser egentligen ingen anledning till det. Att en gång per månad ringa det där samtalet tar ingen tid och är inte jobbigt, tvärtom är det rätt trevligt. :)
SvaraRaderaMen, som du är inne på, så vill jag inte gärna låsa mig vid att varje månad måsta betala 5 000. Jag började ny anställning för fyra månader sedan och är fortfarande provanställd i en ganska osäker bransch. Skulle jag efter att ha låst fast mig vid en månatlig amortering om 5 000 bli arbetslös och tvungen minska mina amorteringar så kan det bli lite dålig stämning när jag vänder mig till banken, är jag rädd för. För en annan bostad jag hade en gång i tiden höjde jag mina amorteringar från 500 till 2 000 per månad. När jag sedan ville minska igen till 500 så frågade min bank "Varför då?".
Antagligen var det väl för att de ville ha lite koll, om jag börjat spara pengar någon annanstans eller så. Jag gillar inte att de undrar om sådant. Min bank ska ge fan i min privatekonomi, den sköter jag bäst själv. Jag vill inte ha någon "rådgivning" eller liknande.
Nu har jag dock endast 25 000 kvar på topplånet, så enligt plan är det avbetalt till den sista november. Tanken är då att spara ihop lite till till en buffert på bankkonto (eller egentligen, Riksgälden) om tre månadslöner (netto). När det är gjort blir det till att börja beta av på bottenlånen.
För mina bottenlån har jag "rörligt med räntetak" hos Swedbank, med ett räntetak på 5,05 procent. För därför över motsvarande 5,05 procent (/12) varje månad. Just nu ligger dock räntan på 4,19 procent, mellanskillnaden låter jag ligga kvar och damma på ett räntekonto.