Under Socionomdagarna i Stockholm lyssnade jag även till ett annat intressant pass som jag fortfarande går och tänker på. Det var Karin Fyrk ifrån Rädda Barnen som höll en föreläsning om Barnfattigdom i Sverige. De har även en bok som går att ladda hem på deras hemsida som .pdf. "På marginalen" bakom statistiken, om barns röster och konsekvenser av barnfattigdom. Jag rekommenderar alla som kan att läsa den. Den förklarar så mycket om hur dessa barn i ekonomisk utsatthet uppfattar sin situation.
250 000 människor får försörjningsstöd i Sverige av dessa är 115 000 människor arbetslösa. De med försörjningsstöd är dock inte de enda som omfattas av begreppet barnfattigdom utan de finns även låginkomsttagare som även de lever på marginalen.
Barnkonventionen skrevs av FN och Sverige har skrivit under på denna den bygger på fyra grundprinciper:
- Icke-diskriminering
- Barnets bästa
- Liv och utveckling
- Inflytande
Det står även i artikel 4 att när föräldrarna inte förmår att sörja för barnens behov vad gäller rätten till social, kulturell utveckling så är detta ländernas ansvar. "Till det yttersta av landets tillgängliga resurser" skall detta prioriteras. Ett väldigt stort långtgående ansvar har alltså vårt land för de här barnen.
Ett barn berättar om konsekvensen, att inte kunna köpa saker, också gör att man inte kan vara delaktig i de sociala sammanhangen därför att om man inte vet något om spelen på mobil eller dator så får man inga vänner. Det är inte sakerna i sig som är det viktiga, men de beskriver konsekvenserna i övrigt. Att man står utanför och inte kan prata om det som andra pratar om.
Barnfattigdom påverkar:
- Hälsa (3 gånger så stor risk för våld i hemmet)
- Utbildning (dubbelt så hög risk för mobbning)
- Fritid
- Socialt utanförskap
Bland annat ser man att 89% av gymnasieelever överlag klarar att slutföra gymnasiet med godkända gymnasiebetyg. Men i vissa områden såsom Rosengård, är det bara 50% av ungdomarna som slutför gymnasiet och i området Rinkeby är siffran 60%. En markant skillnad alltså. Inom skolan pratar man också om "obetydliga avgifter". Detta kan vara att man tar ut avgifter för utflykter, eller att man vill att föräldrarna skall köpa frukt eller skicka med matsäck till barnen. Detta leder till att vissa barn inte kan delta på utflykterna då föräldrarna med små marginaler helt enkelt inte har 20kr, 50kr eller 100kr över.
Samhällsekonomiskt ser man att fattiga barn:
- Löper risk att lämna skolan tidigt
- Ha en högre arbetslöshet som vuxna
- Bli låginkomsttagare
- Bli socialt icke-rörliga.
242 000 barn i Sverige levde i fattigdom 2010, eller 12,7%. Under den värsta perioden 90-talet så levde över 20% i fattigdom. Nu under 2000-talet pendlar siffran runt 12-13%.
Man ser att det finns mycket stora skillnader mellan grupper av barn och klyftorna växer mellan de rikaste och fattigaste tiondelarna. Mellan rika och fattiga kommuner och mellan rika och fattiga familjerna. Mellan ensamstående och sammanboende föräldrar.
1 : 3,51. De rikaste familjerna med inkomster kan försörja 3,5 av de fattigaste familjerna.
Riskgrupper är att ha utländsk bakgrund. man ser att 6% av barn till svenska föräldrar lever i fattigdom medan runt 30% av barn med utländska föräldrar. Att vara barn till en ensamstående förälder är även det samma risk runt 30%. Sammantaget riskfaktorer:
- Ensamstående förälder samt utrikes född 50%
- Ensamstående svensk förälder 20%
- Sammanboende svenskfödda föräldrar 3%
- Sammanboende utländska föräldrar 40%
Utvecklingen i storstäderna så ser man att inom exempelvis Malmö och Göteborg är skillnaderna enorma mellan fattiga och rika områden. Inom Rosengård, Bergsjön och Rinkeby är 60-70% av barnen kan räknas som fattiga. I Torslanda, Bromma, Limhamn/Bunkeflo är det under 10%.
Man kan även se att skolmatsalen lagar mer mat runt måndagar och fredagar och maten går åt. Då barnen måste äta extra inför och efter helgen. Maten hemma är inte alltid så bra. Att vi har gratis skolmat är oerhört viktigt för många familjer. Samt i dessa områden är det oerhört viktigt med fritidsaktiviteter som inte kostar något. Att det finns fritidsgårdar så att barn kan delta i sociala sammanhang utan att alltid stå utanför när de inte kan delta i idrotts- och föreningslivet.
