250 000 människor får försörjningsstöd i Sverige av dessa är 115 000 människor arbetslösa. De med försörjningsstöd är dock inte de enda som omfattas av begreppet barnfattigdom utan de finns även låginkomsttagare som även de lever på marginalen.
Barnkonventionen skrevs av FN och Sverige har skrivit under på denna den bygger på fyra grundprinciper:
- Icke-diskriminering
- Barnets bästa
- Liv och utveckling
- Inflytande
Det står även i artikel 4 att när föräldrarna inte förmår att sörja för barnens behov vad gäller rätten till social, kulturell utveckling så är detta ländernas ansvar. "Till det yttersta av landets tillgängliga resurser" skall detta prioriteras. Ett väldigt stort långtgående ansvar har alltså vårt land för de här barnen.
Ett barn berättar om konsekvensen, att inte kunna köpa saker, också gör att man inte kan vara delaktig i de sociala sammanhangen därför att om man inte vet något om spelen på mobil eller dator så får man inga vänner. Det är inte sakerna i sig som är det viktiga, men de beskriver konsekvenserna i övrigt. Att man står utanför och inte kan prata om det som andra pratar om.
Barnfattigdom påverkar:
- Hälsa (3 gånger så stor risk för våld i hemmet)
- Utbildning (dubbelt så hög risk för mobbning)
- Fritid
- Socialt utanförskap
Bland annat ser man att 89% av gymnasieelever överlag klarar att slutföra gymnasiet med godkända gymnasiebetyg. Men i vissa områden såsom Rosengård, är det bara 50% av ungdomarna som slutför gymnasiet och i området Rinkeby är siffran 60%. En markant skillnad alltså. Inom skolan pratar man också om "obetydliga avgifter". Detta kan vara att man tar ut avgifter för utflykter, eller att man vill att föräldrarna skall köpa frukt eller skicka med matsäck till barnen. Detta leder till att vissa barn inte kan delta på utflykterna då föräldrarna med små marginaler helt enkelt inte har 20kr, 50kr eller 100kr över.
Samhällsekonomiskt ser man att fattiga barn:
- Löper risk att lämna skolan tidigt
- Ha en högre arbetslöshet som vuxna
- Bli låginkomsttagare
- Bli socialt icke-rörliga.
242 000 barn i Sverige levde i fattigdom 2010, eller 12,7%. Under den värsta perioden 90-talet så levde över 20% i fattigdom. Nu under 2000-talet pendlar siffran runt 12-13%.
Man ser att det finns mycket stora skillnader mellan grupper av barn och klyftorna växer mellan de rikaste och fattigaste tiondelarna. Mellan rika och fattiga kommuner och mellan rika och fattiga familjerna. Mellan ensamstående och sammanboende föräldrar.
1 : 3,51. De rikaste familjerna med inkomster kan försörja 3,5 av de fattigaste familjerna.
Riskgrupper är att ha utländsk bakgrund. man ser att 6% av barn till svenska föräldrar lever i fattigdom medan runt 30% av barn med utländska föräldrar. Att vara barn till en ensamstående förälder är även det samma risk runt 30%. Sammantaget riskfaktorer:
- Ensamstående förälder samt utrikes född 50%
- Ensamstående svensk förälder 20%
- Sammanboende svenskfödda föräldrar 3%
- Sammanboende utländska föräldrar 40%
Utvecklingen i storstäderna så ser man att inom exempelvis Malmö och Göteborg är skillnaderna enorma mellan fattiga och rika områden. Inom Rosengård, Bergsjön och Rinkeby är 60-70% av barnen kan räknas som fattiga. I Torslanda, Bromma, Limhamn/Bunkeflo är det under 10%.
Man kan även se att skolmatsalen lagar mer mat runt måndagar och fredagar och maten går åt. Då barnen måste äta extra inför och efter helgen. Maten hemma är inte alltid så bra. Att vi har gratis skolmat är oerhört viktigt för många familjer. Samt i dessa områden är det oerhört viktigt med fritidsaktiviteter som inte kostar något. Att det finns fritidsgårdar så att barn kan delta i sociala sammanhang utan att alltid stå utanför när de inte kan delta i idrotts- och föreningslivet.
När man nu talar om relativ fattigdom och annan lyx tycker jag det är viktigt att föra fram en annan grupp barn det är synd om i Sverige . Det är de barn som har två heltidsarbetande föräldrar, går på dagis, pendlar mellan aktiviteter och har en massa leksaker. Det de inte har är: föräldrar som i lugn och ro hinner ta hand om dem, stress för och efter dagis, de odlar inte sin fantasi i lugn och ro i hemmet, de har ingen förälder som ger dem sin syn på livet, de har ingen förälder som har tid att filosofera med dem, de har stressade (förvisso ofta duktiga) förskollärare, de har tränare som har som mål att lära aktiviteten osv.
SvaraRaderaDet är en intellektuell fattigdom och den kommer drabba Sverige väldigt hårt när dessa vuxit upp och är allenarådande som vuxna, kanske är det en orsak till konsumtionen av antidepressiva medel hos den första generationen som levt under denna misär. Kanske är det en orsak till konsumismen?
Relativ fattigdom är egentligen ett gammalt begrepp. "Fattigdomen kan VÄL fördragas om den delas av andra." sade Wigforss. (Obs, citatet är ändrat jämfört med vad man hittar på internet efter ett ögonvittne som brukade lyssna på honom och hans "fina strategier och taktiker" tal i Lund.)
Grovt sett är sjuttiotalisterna är de första i Sverige, på ungefär tusen år, som inte lärt sig de klassiska författarna! Där får man perspektiv på det intellektuella hålet i landet.
Jag håller med om att fattigdomen är ett mindre problem på ett sätt om ALLA i ens omgivning befinner sig i samma situation, därför att då drabbar inte det sociala utanförskapet en på samma sätt. Om alla har samma situation kommer skolan också att anpassa sig till detta. Men om det bara är en grupp som står utanför så känner dessa verkligen av utanförskapet och det får mycket konsekvenser för de här barnens utveckling. Om ALLA är fattiga är risken dock ännu högre att man inte kommer att själv heller lyckas växa upp och ta sig ur sin situation, man kommer själv att bli låginkomsttagare och kanske inte heller lyckas lämna området man växt upp i då man inte ser några möjligheter, kanske inte har något framtidshopp.
RaderaJa, ja, snabbt hoprafsad text, ursäkta språkfelen.
Radera(En annan grupp som lider samma stressproblem är ju förstås barnen till de ensamstående.)
Absolut!
Raderahttp://www.raddabarnen.se/Documents/vad-vi-gor/sverige/samhallets-ansvar/barnfattigdom/Pa_marginalen.pdf här finns boken om barns röster bakom statistiken. Läs den!
SvaraRaderaDe gånger jag rest i fattiga områden i tredje världen har jag ofta ändå sett glada, nyfikna och lekande barn. Har känts något paradoxalt. Sådana syner är inte längre helt vanliga i våra svenska samhällen kan jag säga.
SvaraRaderaKvaliteten på ett samhälle verifieras i hur man tar hand om sina barn och gamla.