Frågan är vad som händer nu under hösten då det bör komma kvartalsrapporter ifrån företag som borde visa på den sjunkade efterfrågan i världsekonomin, för exportföretagen. Kanske särskilt industrisektor, gruv-industri, stål, export av maskiner såsom frontlastare som byggs utanför Umeå på Ålö mm.
Här i Norrbotten har vi ju gruvindustrin där det borde märkas att efterfrågan sjunker, trots tidigare utbyggnader eller investeringar. Eller hur mycket eftersläpning är det innan efterfrågan sjunker. Det borde inte kunna vara så länge tycker jag, kan det vara ett år det handlar om? I Luleå finns SSAB som sysselsätter många, om verksamheten är sjunkande riskerar även en del där att mista jobbet. I olika regioner finns stora företag som bär en relativt stor del av sysselsättningen i de regionerna. Vi är alla beroende av privata företag och exportindustri för att dra in pengar till landet som sedan omfördelas inom landet.
I övrigt är det relativt tyst för närvarande kring krisländerna, jag hade förväntat mig att det skulle ha funnits mer att rapportera nu när politikerna har kommit tillbaka ifrån sina semestrar och kanske upptäckt sina budgetunderskott. Men det verkar som att världsekonomin hankar sig fram och det är märkligt tyst.
Hur länge kan vi fortsätta vårt nuvarande liv genom att låtsas som att 'ingenting har hänt'. Att inte vidta några åtgärder utan bara köra vidare i samma hjulspår som tidigare även om det innebär att vi hela tiden kommer djupare ned i dyn. Detta gäller naturligtvis även privatpersoner som alltså nu har en lucka av bedrägligt lugn som de kunde använda till att betala av sina skulder och skapa bättre förutsättningar inför en framtid av fallande ekonomi och "sämre tider".
Sveriges radio hade ett intressant inslag här: "Vår dopade världsekonomi" 17 min långt inslag.
"Noll procents ränta i USA, en europeisk centralbank som låter sedelpressarna gå varma och historiska bottennivåer på låneräntor även i Sverige. Ja, så ser det ut runtom i världen men de senaste veckornas besked från centralbanker både i EU och USA om massiva stödåtgärder och löften om superlåga räntor i många år framöver har fått allt fler att mena att varna för vad de kallar doping av världsekonomin. Hör Ronald Fagerfjäll, ledarskibent DI och Villy Bergström fd vice riksbankchef. 17-timmen"
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5274381
De automatiska skattehöjningar och nedskärningar som träder i kraft i nästa år i USA, om inte annat beslutas, utgör en av de tre största riskerna mot världsekonomin, sade IMF-chefen Christine Lagarde tidigare under hösten. Detta att världen inte kan fortsätta sin konsumtion i samma hastighet som förut och leva på en gigantisk skuldbubbla gör att världen kommer tappa ännu mer "fart" i efterfrågan och därmed arbetstillfällen världen över.
De automatiska skattehöjningar och nedskärningar som träder i kraft i nästa år i USA, om inte annat beslutas, utgör en av de tre största riskerna mot världsekonomin, sade IMF-chefen Christine Lagarde tidigare under hösten. Detta att världen inte kan fortsätta sin konsumtion i samma hastighet som förut och leva på en gigantisk skuldbubbla gör att världen kommer tappa ännu mer "fart" i efterfrågan och därmed arbetstillfällen världen över.
Man kan väl sammanfatta det som att orsaken till att det inte hjälper att kasta in kvantitativa lättnader eller kapitalinjektioner i en ekonomi är att det inte skapar arbetstillfällen lika snabbt som arbetslösheten i världen nu ökar. Det betyder att vi hela tiden går mot lägre nivåer av sysselsättning och därmed lägre efterfrågan, produktion i en ond cirkel som därmed leder till mer arbetslöshet och ännu lägre efterfrågan.
Det är fortfarande ett glapp mellan hur börsmarknaden går och hur det egentligen ser ut i realekonomin. Frågan är när ekorrhjulet kommer att stanna finns det någon som kommer att välja mer sunda investeringar än världens börsmarknader. Eller är det nu så att börsmarknaden verkligen helt frikopplad från realekonomin nu då man vet att USA fortsätter med kapitalinjektioner så länge som arbetstillfällen inte skapas. Hittils har kapitalinjektionerna i mycket liten del letat sig in i reala investeringar utan mest verkar de hålla sig i pappersinvesteringarna. Om det är så att det är helt frikopplat borde ju teoretiskt börsmarknaden vara evigt stigande fortsättningsvis också eftersom att man hela tiden skapar nya låtsaspengar att sätta in i världens marknader. Det borde urholka värdet, men ännu märker vi alltså inte konsekvenserna av detta.
Framtiden är spännande om inte annat även om det finns gigantiska världsproblem med detta bakom hörnet. Men än en tid så kan vi fortsätta vårt liv i hjulspåren, eller så kan vi välja att redan nu hitta en bättre, sundare väg framåt.
Det händer ingenting före den 6:e Nov. när USA har presidentval. Alla världens politiker och ekonomer sitter nu och väntar ut det datumet för att man skall veta åt vilket håll man skall vända baken.
SvaraRaderaMan sitter nu och filar på två alternativa uttalanden som kan användas beroende på vem som vinner USA-valet...
Seeing the back of the car är rubriken på en längre artikel i dagens The Economist.
SvaraRaderaEfter en blick bakåt på 60-talet kommer de in på ett begrepp de kallar "peak car" sedan är det många intressanta utredningar de tar upp som visar att bilåkandet i km/år, köpresor, status, körkort mm minskat sedan många år i ett 20-tal länder. Detta gäller i stort även världens mest "car-mad country".
Nanotec
I min världsuppfattning kommer de flesta företag överleva den recession eller troligare depression som nu snart konstateras. Hur vi sedan kommer att hantera kommande energiproblem är nästa utmaning i återhämtningen. Visst kan oväntade händelser komma och svarta svanar väntar alltid.
RaderaÄven företag som arbetar med rätt ideer kommer ibland att gå under tex för att banken prioriterar större företag. Nu sparar många företag på det som är lätt tex taxiresor. Hörde för några dagar sedan av en Taxi Kurirförare när jag frågat om han märkt någon förändring i resandet. Ja jag brukar starta i XXX på morgonen och nu blir det en Arlandakörning ungefär var 14:e dag - förra året blev det nästan varje morgon i september.
Nanotec
Vad kan vi göra som privatpersoner menar du? Jag kan inte ta ut mina pensionspengar förrän jag fyller 61 (som reglerna ser ut nu i alla fall), så dom lär ju försvinna som smör i solsken den dagen börskraschen kommer. Inte heller har jag rävat åt mig några miljoner i bonusar, fallskärmsavtal eller andra fejkövningar med andras pengar.. jag har liksom nöjt mig med det jag har kunnat tjäna på eget hederligt arbete.
SvaraRaderaJag skulle vilja sälja kåken i stan och köpa ett litet hemman nånstans, men priserna på gårdar här i närheten är fenomenalt overkliga. He gå int!
Så, vad ska jag göra?
Jag har lagt av med all konsumtion utom den nödvändiga för att hålla mig vid liv, frånsett ett litet avsteg i somras då jag tog en vecka i ett varmare land.. men för övrigt har jag slutat tok-konsumera. Jag bidrar inte särskilt mycket till Borgs fantasiprognoser, och skulle fler göra som jag skulle BNP backa med 3 procent årligen.. minst!
Vad gör du för att överleva kraschen? Har du några sjyssta tips att dela ut?
Försöka bli skuldfri kan ju vara ett alternativ, att iallafall inte ta på sig några nya skulder. Sedan är det svårt att säga vad som händer om det skuldbaserade systemet faller kanske har man då varit "dum" om man betalat av skulder eftersom det verkar som skattebetalarna kollektivt skall ta över skulderna via att lösa ut bankerna osv.
RaderaFast att alla bara tänker på sig själva är ju också hur vi hamnat i den här situationen, om vi vill ha ett system som håller måste vi ju ta vårt ansvar för våra egna skulder och betala tillbaka dem.
Som du konstaterar kommer det dock inte finnas några pensionssystem att tala om, utan i framtiden får vi hoppas att våra barn eller andra anhöriga väljer att återgå till en tidigare syn då man själv tog hand om sina gamla så att vi inte bara hamnar vind för våg eller kastas över ättestupan...
Jag har lite svårt att tro att Lagarde säger nåt alls som inte är i Frankrikes intresse. Med det menar jag inte att Frankrikes intresse omöjligtvis kan sammanfalla med övriga länders, men det behöver inte vara bra i längden för andra länder att lyda hennes råd.
SvaraRaderaJag tror inte förre IMF-chefen Strauss-Kahn var nån mysfarbror direkt, men det hela rörande hans avsket kändes iscensatt för att få dit en europeisk chef som skulle se till att IMF fortsatte att pumpa in pengar i det europeiska vansinnet. Lyckligtvis valde USA att tacka för sig och inte ställa upp.