Dom över död man (2012)

I december i år kommer en ny svensk film "Dom över död man" upp på biograferna. En av vår tids mest kända regissörer Jan Troell är det som står bakom den här filmen som redan vunnit ett fantastiskt filmpris på filmfestivalen i Montreal. http://www.svd.se/kultur/troell-vann-pris-i-montreal_7471974.svd

Filmen skildrar den på 1930 och 1940-talet kontroversielle Torgny Segerstedts år som chefredaktör på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning där han öppet och ihärdigt kritiserade nazismen. Detta i ett Sverige där politiker och kungen ville hålla landet neutralt.  http://www.imdb.com/title/tt1590013/

Först kallades filmen "Truth and Consequence" på engelska som arbetsnamn, men en ny engelsk titel blev sedan "The Last Sentence" som faktiskt låter mycket bättre i mitt tycke.

Jag hade den stora glädjen att vara statist på den här filmen då den delvis spelades in på Filmpool Nords "Studio Kronan" som ligger här i Luleå och som spelades in i februari-mars 2011. Det var en otroligt fascinerande process för mig som inte i övrigt varit involverad i filminspelningar att få en inblick bakom kulisserna och vad som händer när man spelar in en film. Som statist "syns" man inte egentligen i filmen, då man hela tiden är i bakgrunden och ofta även i bilder där fokus är på skådespelarna. Så man kan inte vara statist för ärans skull, men just för det egna personliga nöjet att få egen unik inblick i filmarbetet.

Jan Troell själv, såg väldigt fokuserad ut där bakom den enorma kameran som i många fall hade en räls så att den kunde röra sig igenom rummet. Han hade också ett otroligt duktigt team som höll ett högt tempo, det var mycket som skulle stämma i varje scén och han och hans assistent lade otroligt mycket tid och energi på att allt skulle vara perfekt och se rätt ut hela tiden, jag är därför inte förvånad att den här filmen vann honom priset på filmfestivalen i Montreal för bästa regissör.

Som statist var vår grupp en del av personalen på tidningsredaktionen som Torgny Segerstedt drev, och som statist fick man en uppgift i varje scén där det kunde handla om att röra sig igenom rummet, stå i bakgrunden och ge liv och rörelse till bakgrundsmiljön. Som statist får man väldigt lite betalt, och man jobbar i princip gratis kan man se det som, eftersom att man får ta ledigt ifrån sitt ordinarie arbete för att kunna vara där. Men samtidigt är det givande utifrån att man just får se miljöerna och då detta var ett "kostymdrama" fick vi en egen garderob med utprovade tidstypiska kläder som skulle passa på en tidningsredaktion under det spann av tid som där filmen utspelar sig, då filmen började på 1930talet och spänner över krigsåren under andra världskriget (ca. 1933-1945). Vi fick därför prova ut kläder som varierade år från år.

Även hår förändrades under tiden, så de dagar då vi skulle vara med i scéner som utspelades tidigt 1933 så var håret stramt och nära ansiktet, i slutet av 1945 var modet lite annorlunda och håret lite större så även där skulle man kunna se tiden gå. På morgonen fick vi komma tidigt till inspelningsplatsen för att vara färdigklädda, sminkade och håret fixat direkt på morgonen, även fast scéner som skulle spelas in där vi var med kanske inte kom förrän senare på dagen. Men eftersom spelschemat för i vilken ordning de skall ta alla scéner ofta kommer med sista minuten ändringar kan man aldrig veta exakt tid för när man skall vara klar och därför är statisternas oglamorösa arbete att till största delen sitta och vänta på att inspelningen skall börja. Som tur var så var vi ett härligt gäng och hade ändå roligt tillsammans under dagarna. Jag har många fina minnen ifrån de 2 veckor jag fick se inspelningsplatsen.

MovieZine har en fin trailer till filmen här: http://www.moviezine.se/film/dom-over-dod-man och ett litet galleri med bilder för den nyfikne.

Precis 1 min in i trailern ser man tidningsredaktionen stå och skåla, här står jag längst bak vid fönstret och man kan se hela halva mitt ansikte, och håret. I andra delar av filmen har jag ungefär lika framträdande roller, kanske min nästipp syns i en scén, i en scén går jag framför kameran fast fokus är på något längre fram så jag är ett enda sudd, i någon scén kan jag ses bakifrån eventuellt och så vidare. Knappast glamoröst alltså, och ingen annan än en själv vet att man är med, men samtidigt otroligt roligt för en själv att försöka se var man är i de scéner där man är med. I bästa fall om de tar med scéner där jag stod närmare skådespelarna kan jag eventuellt komma att synas, men det är ju lite av ett lotteri! Men när de väl inför ett filmpris för "bästa anonyma utländska statist" så är priset mitt det är jag säker på!

Torgny Segerstedt var en man som vågade skriva och säga saker som ingen annan vågade, hans tidning blev ofta utsatt för censur på grund av att svensk regering inte vågade ta risken att provocera Tyskland under kriget. Detta gjorde att Torgny ibland kunde lämna en halvsida blank för att visa på att här hade han blivit tystad i det fria ordet. Han tryckte många sådana tomma artiklar som protest emot censuren han blev utsatt för.

Även under kriget när Norge inte längre kunde trycka sina tidningar, så smugglade man tidningar från Göteborg över gränsen till Norge för att sprida till dem nyheter om vad som hände och var på gång. På det sättet blev även Torgny Segerstedt kanske mer känd i Norge än han var i Sverige.

Jag tror den här filmen kommer göra sig en fin plats i filmhistorien och då den skildrar något som även är värt att uppmärksamma vad gäller spännande svensk historia så är den värd att se även för att det handlar om en som vågade kämpa för det fria ordet i en tid när ordet inte var fritt.