FN-mötet om klimat startar i Doha i Qatar i dag måndag. Istället för ny enighet resulterade Köpenhamnsmötet 2009 i en ökad splittring som fortfarande hämmar klimatprocessen. Skall det här mötet leda till några viktiga nya framsteg i frågan? http://www.dn.se/nyheter/varlden/tre-ar-av-baksmalla-i-klimatfragan
Den världsomfattande ekonomiska krisen har sedan 2009 dessutom kastat om prioriteringarna. Kommer man att värdera vårt klimat och livsmiljö när mer akuta frågor som hur man skall rädda det ekonomiska systemet kommer före.
Eventuellt kommer ett nytt intresse för klimatfrågan utifrån en rapport från Världsbanken nyligen kom ut med.
http://rymdiz.blogspot.se/2012/11/katastrofala-temperaturhojningar.html
Och med början nästa år kommer även en serie nya klimatrapporter från IPCC som kan sätta ny fart på opinionen. Men även om opinionen har åsikter om klimatförändringarna så är det upp till politikerna att enas och sätta fram konkreta förslag och krav på minskade utsläpp av växthusgaser.
Med hälften kvar av oljan verkar det alltså inte som att man har tänkt lämna denna kvar i marken, de senaste 20 åren har man knappt gjort några framsteg alls vad gäller klimatfrågan, och om ytterligare 18 år är all olja redan använd. I den här takten finns det alltså ingen broms överhuvudtaget och klimatfrågan blir alltså inte prioriterad utifrån kortsiktiga ekonomiska intressen över långsiktig hållbarhet. Med sinande energiresurser som sätter ett tak för all annan ekonomisk utveckling så är heller inte ekonomin bättre om 5 år eller 10 år än den är idag.
Det som är lustigt är alltså att om 18 år så är befolkningen i världen större, resurserna mindre, och världens energitillgång 83% mindre än idag. Möjligheterna för utrymme i ekonomin till att göra förändringar blir alltså hela tiden sämre. Vi har alltså inte råd att vänta. Dessutom handlar det inte bara om det ekonomiska utrymmet men att klimatförändringarna snart når den punkt där vi inte på något sätt kan bromsa eller stoppa dess förlopp när vi går in i en aktiv kolcykel.
Utifrån denna aspekt så handlar det egentligen om att sluta använda olja helt, redan om 5 år kanske, än att vänta de här 18 år som oljan hade kunnat räcka. Bränner vi på oljan så har vi troligtvis gått in i en aktiv kolcykel innan oljan hinner ta slut.
Om vi hade tänkt kunna leva på den här planeten så måste de göra kraftiga nedskärningar i utsläppsrätter nu, och vi har inte varken tid eller råd att vänta till nästa klimatmöte. Vid tidigare klimatrapport skulle temperaturökningen bli ca. 2 grader inom de närmaste 100 åren. Nu är det 4 graders höjning man räknar med, och vid den temperaturen blir stora delar av planeten obebolig för människor vad gäller tillgång på odlingsbar mark, vatten, och stödjande ekosystem som vi ändå behöver för att kunna fiska eller hitta kött.
Varken vad gäller vår ekonomi, livsmiljö, eller tillgång till energi som behövs för att göra utveckling och omställning till ett ekologiskt och ekonomiskt hållbart samhälle så har vi tid till att vänta. Kostnaden eller värdet så att säga, i att vi förstör halva vår planet i ett enda slag, genom dessa klimatförändringar, är ofattbart högt, och högre än kostnaden för att så snabbt som möjligt stänga all ekonomisk aktivitet som är beroende av fossil energi.
