Nu blommar de häggarna där hemma,
och doften är rusande stark.
Och junivindarna sålla
med blomsnö min hemgårds mark.
Nu segla de skyarna där hemma,
och himmelen välvande vid.
Och solen ger glans över sjöar
och stänk mellan hängen i lid.
Nu segla de skyarna där hemma.
Så skrev Arthur Landfors i Sverigetidningen Nya Boston i början av juni 1915. Arthur föddes i Edefors och emigrerade, liksom hundratusentals andra svenskar till Amerika. Fattigdomen gjorde det svårt att leva i Sverige och hundratusentals svenskar tog båten över Atlanten för att bosätta sig i Amerika.
Svenskarna lämnade vårt land för att det var fattigt här. Hoppet om en bättre framtid fanns i ett annat land.
Men nu är det tvärtom. På tjugohundratalet flyttar människor till Sverige för att få en bättre framtid i vårt land. De som kommer hit kan inte längre leva kvar i sitt hemland. De flyr från krig, fattigdom och förtryck.
För inte så länge sedan var vårt land också ett land som många, på grund av fattigdom, fick lämna. Hundratusentals svenskar har flytt från fattigdomen i vårt land.
Sverige och Luleå är till för alla. De skolor vi äger tillhör också dem har flytt hit från andra länder.
De gator vi bygger och de bussar som går där är vår gemensamma egendom.
De sommarfina parkerna i Luleå har vi skapat för att alla ska trivas och vistas där.
Det fina kulturhus vi byggt har vi byggt för alla världens människor.
Tack Luleå för att du är en stad för alla!
(Karl Petersens egen berättelse)
När vi kom till Sverige fick mor sitt första barnbidrag. På tredje dagen i det nya landet knackade en dam från sjukkassan i Svedala på dörren hemma hos oss. Damen kom för att överlämna det första barnbidraget till mor. Mor fick barnbidraget kontant i handen. 375 kronor. Därefter kom barnbidraget med lantbrevbäraren, en gång i kvartalet. Det var år 1955 vi reste till Sverige.
Far tog oss till Sverige för att bli lantarbetare. I Danmark var det magra år efter kriget och på den tiden var det magert för de danska lantarbetarna.
I Sverige fick far avtalsenig lön och mor fick barnbidrag. Vi fick gå i skola, vi fick jobb och så småningom kunde vi köpa bil och skaffa telefon.
Tack Sverige för att vi fick komma!
Minns ni Niada Bajraktari?
Hon kom tillsammans med sin familj till Luleå. De var flyktingar och kom från Albanien 2002. Det som fått familjen Bajraktari att fly från Albanien var att Niadas bror dödats och att polisen bortförklarad hans död som en olyckshändelse. I själva verket hade pojken, som bara var 13 år, bragts om livet genom att knuffas ned från ett hustak. Händelsen med hennes bror var kulmen på en rad incidenter som drabbat familjen sedan pappan påtalat den korruption han såg i landet.
Niadas kompisar bestämde sig för att kämpa för att hon skulle få stanna i Sverige. De besökte mig i stadshuset och ville ha hjälp med kontakter till den svenska regeringen och Utlänningsnämnden.
Tillsammans skrev vi brev till Utlänningsnämnden och vädjade om att familjen Bajrakratari skulle få permanent uppehållstillstånd.
Niada var vid den här tiden 17 år. Hon låg apatisk och avskärmade sig helt från omvärlden. Niada var inte ensam. Runt om i Sverige fanns ytterligare 130 apatiska barn som hade det lika svårt. Ärkebiskop KG Hammar krävde amnesti för alla gömda och apatiska barn. Biskop Claes-Bertil Ytterberg och landshövding Mats Svegfors stämde in.
Föreningen Esperanza och Niadas kompisar ordnade demonstrationer och samlade in namn för Niada. De hade också lagt upp en reservplan för att rädda Niada. Klasskompisarna berättade i förtroende för mig att om inget annat hjälper, skulle de gömma henne i Norge.
Men Niada behövde inte gömmas. den 20 maj kunde vi läsa glädjebeskedet i Norrbottens-Kuriren. Rubriken löd ”Niada får stanna. På grund av humanitära skäl får hon permanent uppehållstillstånd i Sverige”
Tack alla ni ungdomar som kämpade för er kompis!
Luleå ska vara en öppen stad och kommun. Ett öppet och tillåtande mänskligt klimat är det viktigaste vi har. I Luleå ska det vara högt i tak och här ska det vara tillåtet att tänka fritt. Alla ska känna ”det här är mitt Luleå”.
På stadshuset flaggar vi med den romska flaggan på romernas nationaldag den 8 april. Och vi flaggar med den samiska flaggan på samernas nationaldag den 6 februari. Vi gör det för att visa att Luleå är också Er stad.
Ifjol ordnades Luleå Pride för första gången och det blev en stor succé. Tusen tack till RFSL och alla ni andra som kämpat för att Luleå ska bli en bättre stad att leva i. Luleå Pride visar vi att Luleå är en stad för oss alla.
Kulturen ger livsluft i Luleå.
Musikens Makt är den senaste skapelsen på Luleås musikhimmel. Musikens Makt är en festival som arrangeras av ungdomar för Luleås alla musikälskare. Vi i Luleå kan vara mycket stolta över att Musikens Makt kommit till Luleå för att skatta.
Idag vill jag också passa på att harangera Luleå Rytmik och balettförening och Exiled Dance Crew. Vi vet att dansen, liksom musiken, betyda mycket för Luleås framtid.
Luleå ska vara överöst av kultur, teater, konst, musik och dans. Vi ska bygga ett samhälle som är öppet för alla. Ett samhälle som är tillåtande mot de unga, tryggt för de äldre och där vi alla får känna att vi behövs. Det är min vision för Luleå.
Nu segla de skyarna där hemma,
och himmelen välvande vid.
Och solen ger glans över sjöar
och stänk mellan hängen i lid.
Nu segla de skyarna där hemma.
http://www.facebook.com/karl.petersen.50/posts/570837956270439
En del av första maj firandet går även att se på Tv4 play: http://www.tv4play.se/program/nyheterna-lule%C3%A5?video_id=2344550
Har ni något första maj tal, som ni tyckte var särskilt bra i år?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar