För varje nation, eller grupp av människor, som godkänner en användning av tortyr så är det en betydligt mer komplex uppsättning av omständigheter som krävs än grymma nycker en en enväldig diktator. Både polisen och militären måste åtminstone ge sitt tysta samtycke, om inte deras fulla samarbete, hela rättsväsendet måste acceptera tortyr som ett användbart straff och accepterandet av detta måste även komma ifrån befolkningen, beroende på hur totalitära regimen i landet är.
I vissa fall sker detta godkännande i öppen form, i andra fall krävs en form av offentligt förnekande att sådana förehavanden sker medan man privat använder det. Detta sista var fallet i medeltida och renässansens England, i Sovjettidens Ryssland och förblir så i USA och dussintals andra länder i dag.
Om din omedelbara reaktion är att förneka att tortyr fortfarande sker, särskilt i till synes civiliserade västerländska nationer, så anser rapport från Amnesty International från exempelvis onsdagen den 23 maj 2007 att det fortfarande sker. I sin rapport kommer de till slutsatsen att världen upplever en "härdsmälta rörande mänskliga rättigheter". "En rädslans politik", enligt rapporten, "underblåser en nedåtgående spiral av brott mot mänskliga rättigheter" ... "Kriget mot terrorismen" och kriget i Irak, med sin katalog av människorättskränkningar har skapat djupa klyftor som kastade en skugga på internationella relationer. Den amerikanska administrationen att behandla världen som ett gigantiskt slagfält för sin kriget mot terror. "
Om man frågar varför tortyr fortsätter att existera och fortfarande praktiseras av så kallade civiliserade nationer så är svaret att svaga, osäkra, paranoida ledare känner sig tryggare om de kan identifiera, isolera och förstöra en eller flera "fientliga konspirationer". När denna fiende (för den spanska inkvisitionen var det kättare, för puritanerna i Salem, Massachusetts var det häxor. För Joseph McCarthy var det kommunister, Ronald Reagan jagade "det onda imperiet", för George Bush var det "ondskans axelmakter ". När man har identifierat dessa fiender så kan dess agenter tvingas erkänna sina brott och namnen på deras förbundsmedlemmar.
Att offentliggöra bekännelser har ett bra propaganda värde. Det är därför Mellanösterns terrorister tvingar sina egen offer att bekänna inför videokameror. Det är samma anledning till varför häxjakten började.
Världen är under hot av ett mer än rikligt antal galningar. Det står oss upp till våra halsar med terrorister, politiska fanatiker och fundamentalistiska fanatiker och farliga människor av alla slag kan tänka sig. Men sanningen är inte så enkel som regeringar vill få oss att tro - de konspirationer som finns, om de faktiskt existerar, kanske inte alls är lika organiserade eller genomgripande som vi blir tillsagda att tro.
Men regeringar och militära ledare måste hitta enkla, rena lösningar för att enkelt identifiera problem. Problemet som de ser det, eller åtminstone som de vill sälja den till allmänheten, är att det finns någon bra konspiration för att förstöra civilisationen som vi känner det och allt vi behöver göra är att hitta dessa medlemmar till denna, och krossa dem. Det är på sådana prydliga och väl organiserade antaganden som Rom förföljde kristna, inkvisitionen brände kättare och Hitler skickade judar till gaskamrarna. USA, Storbritannien och deras allierade använder samma motivering som grund för "kriget mot terrorismen".
Naturligtvis för att kunna gå efter skurkarna (och spendera oändliga mängder pengar som krävs för att göra det) så måste regeringar och militären övertyga sitt folk (de väljare som håller dem i regeringsställning) att det finns en mycket verklig, identifierbar, fara och att endast storebror vet hur man får monster att försvinna. Ett sådant övertygande kräver en stor propaganda ansträngning.
Det första steget i att övertyga ett helt land som att någon är ute efter dem är genom att identifiera vem denna "någon" är. Kättare måste identifieras och med offentlig förnedring, eller med tortyr fås att bekänna sina synder. Ibland får regeringen mycket hjälp i denna processen. Efter att USA pekat finger åt muslimska extremister, särskilt de i Irak, sedan den dag Saddam Hussein invaderade Kuwait 1990 kom den största uppsving de kunde ha bett om den 11 september 2001, då en grupp galna terrorister kapade plan och kraschade dem i New Yorks World Trade Center och Pentagon.
Lika verkligt som hotet från terrorister kan vara, går det inte att ändra på det faktum att regeringarna måste identifiera faran, och männen bakom, även om dessa inte längre utgör någon verklig fara. Det verkar ganska osannolikt att Irak exempelvis hade något att göra med 9/11 men det gjorde inget för USA invaderade Irak och senare även Afghanistan och Libyen. Skillnaden är alltså att USA numera är propaganda maskinen nummer ett. Innan de islamiska extremisterna vände sig USA gentemot Sovjetunionen och kommunisterna. Det är denna vändning av en annars osynlig konspiration i en konkret händelse som kan förvandla denna abstrakta skräck i en mycket verkligt föremål för hat och som i sin tur gör att tortyr godtas som regeringens officiella politik.
Oundvikligen för att vända rädsla och paranoia i en institutionaliserad politik för tortyr, måste fienden väljas med omsorg på ett sådant sätt att de framstår bevisligen som att de utgör en skillnad från resten av oss. I medeltida Frankrike, Spanien och Tyskland var det judar och kättare, i Hitlers Tyskland var det judar, kommunister, polacker och ryssar, i Stalins Sovjetunionen var det västerländska imperialisterna och kontrarevolutionärer.
I varje fall kunde en viss grupp identifieras och demoniseras före rack, brinnande inlägg, gas kammare och bränning och tanke togs till handling. När några kättare (eller kommunister, eller judar, eller terrorister) hade fördömts som fiender av både Gud och människa - det vill säga de inte längre tycktes vara människa - så är steget kort till att tortera dem inte längre verkade så hemskt.
Att övertyga majoriteten av befolkningen att det finns en "tydlig och närvarande fara" är alltid lättare under tider av politisk eller ekonomiska problem. När det är dåliga, söker man redan efter någon att skylla sina problem på och när regeringen överlämnar dem en syndabock på ett fat är folket alltför villiga att acceptera det så länge som det är: a) enkel att förstå och, b) offret verkar inte alltför mycket som din egna familj.
Liksom alla dåliga vanor, ökar användningen av tortyr med förtrolighet. Som med alkohol, droger, tobak och så många andra saker som är dåligt för oss, desto mer vanan att tortera för en nation blir större så ökar också dess tolerans för det. Ingen kliver helt enkelt ur sin bil en dag och bestämmer sig för att slå sina grannar till döds. Det är på detta sätt som brutalitet är så mycket som alkohol eller droger, sakta men kontinuerlig exponering av våra erfarenheter gör att vi kan bygga upp en tolerans och det är med fullständig kunskap om vår tolerans- och kapacitetsuppbyggnad som gör att regeringarnas spärr långsamt förflyttas upp med demonisering av mål grupper och den ständigt ökande nivåen av brutalitet som utförts mot dem.
I efterdyningarna av den 11 september 2001 mot World Trade Center och Pentagon, visade USA: s vicepresident Dick Cheney sig på NBC nyheter. I sitt uttalande hänvisade han till det faktum att USA skulle "jobba på den mörka sidan". Han sa "Vi måste spendera tid i skuggorna ". Exakt vad han kan ha menat med detta är öppet för spekulationer, men utan tvekan är en del av den mörka sidan det som CIA nu hänvisar till som "förstärkt förhör teknik ". I December 2004 skrev det amerikanska justitiedepartementet ett memo som uppgav att sådana förbättrade tekniker som långvarigt, tvingade stående, att tvinga fångarna att bära huvor, utsätta dem för höga ljud och förlust av sömn, eller undanhålla mat och dryck kan anses inhumant, men att detta inte utgör tortyr.
I ett försök att klargöra justitiedepartementet promemoria - men utan att egentligen säga någonting alls - så vägrade talesman Erik Amblin att svara på frågan och ange vilka specifika förhörsmetoder som kan vara grymma och förnedrande, men ändå inte räknas som tortyr. Han sade dock att "agera med den specifika avsikten att orsaka långvarig psykisk skada" skulle vara olagligt enligt amerikansk och internationell rätt. Betyder detta att orsaka en fånge att ha ett mentalt sammanbrott är acceptabelt om det var oavsiktligt? Har alla samma tolerans mot tortyr? Om inte, så kallar amerikanska förhörsledare in en psykolog för att avgöra varje individs känslomässiga och fysiska gräns för smärta innan de tortera dem?
I en kuslig bild av Heinrich Himmlers order som angav gränser för när och hur mycket tortyr kan tillfogas fångar godkände USA: s försvarsminister Donald Rumsfeld användningen av "förbättrade förhörsmetoder" på en enda fånge som hölls på den amerikanska militärbas i Guantanamo Bay, Kuba, som misstänktes vara inblandad i planeringen av 9/11 attackerna mot World Trade Center och Pentagon. När amerikanska förhörsledare insåg att misstroendevotum och straff för att tillfoga tortyr osannolikt att riktas mot dem, så kom denna nya praxis snabbt att spridas till amerikanska styrkor i både Afghanistan och Irak.
I maj 2004 dök bilder av amerikanska soldater, som tillfogar en stor varians av tortyr och övergrepp på fångar som hölls i Abu Ghraib Correctional Facility i närheten Bagdad, Irak, ut på nästan varje större tv-nät i världen. Som något ur medeltiden såg vi bilder - tagna av förövarna själva - av fångar som blir slagna, sparkade, deras nakna fötter som hoppades på av soldater i stridande stövlar. I andra bilder fanns fångar som kläddes av nakna och arrangeras i dekorativa högar, tvingades att onanera och simulera fellatio, släpades runt på änden av ett koppel som hundar och hotades med attack-tränade hundar.
När generalsekreterare som ansvarar för Abu Ghraib vid tidpunkten för händelsen, brigad general Janis Karpinski utfrågades omkring detta, insisterade han att allt fel som begåtts berodde på "några rötägg". Men var det? Eller var det ett fall där fångarna hade varit så avhumaniserade att ingen riktigt brydde sig om hur fruktansvärt de misshandlades? Den påföljande undersökningen visade att militära förhörsledare kom och gick utan att ens bli ombedda att presentera identifiering. Ingen myndighet förde siffror som kontrollerades angående fångarnas status eller välbefinnande.
Problemet här som jag ser det är att "kriget mot terrorismen" inte kommer att avta när de ekonomiska problemen tilltar. Vi kan däremot räkna med att propagandaregimer skapar mer fiender åt oss för att rikta fokus mot annat än alla deras egna tillkortakommanden. Folk som får det sämre ekonomiskt är också själva på jakt efter någon grupp att skylla på så sannolikheten är stor att våld, tortyr, krig och missförhållanden gentemot fångar och hur vi behandlar varandra helt enkelt kan komma att försämras med nedgången i ekonomin. Jag hoppas bara att alla kan vara vakna på vad det är som händer och hur utvecklingen fortlöper. Efter USA:s krig mot terrorismen så följde alla andra västerländska länder direkt med på alla regler som USA sade skulle gälla för hur man skulle behandla misstänkta.
Edmund Burke sade att: "Allt som krävs för att ondskan ska segra är att goda män inte gör någonting. Om detta verkligen är så, då måste du fråga dig själv vilken sida av ekvationen du vill vara på. Du måste fråga dig själv: "Vad för slags värld vill du leva i?" Och då, med svårighet, så måste du även fråga dig själv: "Vad tänker du göra åt det?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar