Jag har själv börjat tro att det beror på att människor matas med bilden av 'hur livet borde vara' att man får en dröm om kärnfamilj, villa, vovve, volvo, och att man sedan inte har någon aning om hur det här livet egentligen är eller om det passar en. Det skulle förklara varför när man äntligen strävat till det mål man trodde sig vilja ha, så plötsligt överger man det och allt faller samman. Ingen inser nog innan man har fått barn själv, hur stor förändring detta egentligen är på det liv man levt tidigare.
Kan man vara olycklig i ett hus som detta? (se bild nedan)
Men hur kommer det sig att jag så sällan hör om de som byggt huset, fått barn, men som väljer att sälja huset och flytta till något mindre. Kanske trivs man inte på landet på torpet, kanske finns det andra faktorer som gör att livet inte fungerar för en, men istället för att kunna lösa de problemen tillsammans så drar man åt olika håll. Kan folk inte gå baklänges när de väl skaffat huset? Finns inget sätt att återgå till ett enklare liv?
Eller är det så att människor i allmänhet är så upptagna av den här "drömmen" att många inte hinner reflektera över -vem- de har den här drömmen med. Så att de långt senare upptäcker att när de väl hade många projekt tillsammans, kanske resor, något gemensamt intresse, eller projektet att bygga hus. Så hade de gemensamma mål, men sen i vardagen där mycket tid handlar om att handla mat tillsammans, äta middag, kanske se lite på tv. Så är det kanske än viktigare -vem- den andra personen är. För att kunna ha roligt tillsammans i de mest vardagliga av situationer.
Jag känner själv att jag gått i den här fällan en gång, när mina föräldrar dog ville jag plötsligt väldigt gärna ha en egen familj och kanske gjorde det att jag stressade fram beslutet att vi fick vår son Alexander. Vi byggde hus och separerade sedan under byggprocessen blev det gemensamma livet för påfrestande. Jag tror att för min del gick det hela alldeles för fort, samtidigt som jag aldrig har ångrat min son Alexander. Ni som har barn vet säkert att barnen trots allt är det bästa vi har.
Däremot ser jag i efterhand att en del val jag gjort, har varit för att jag velat passa in i samhällets alla mallar, och i slutändan hade det varit viktigt att ha en större kännedom om sig själv och vad man vill. Jag vet idag att jag inte kommer att vilja ha fler barn, för nu när min son lämnat småbarnsåren är jag inte beredd att börja om på nytt med denna långa process att uppfostra småbarn. Jag tror heller inte att jag kommer att vilja bo i hus, just utifrån allt jobb som jag vet att det är kring gård och gårdsplan när man ska sköta om sin bostad.
Men jag tror också att relationer i övrigt också kanske lider av det här "samhällets förväntningar", att vi har förväntningar på hur ska en relation vara, eller borde vara, och förutsätter att det ska vara på ett visst sätt. Medan det kan bero på en slags 'heteronormalitet' om samhällets dröm om hur ett 'par' ska vara. Måste ett par bo ihop, åka på alla resor tillsammans, alltid äta söndagsmiddag med respektives familj ihop?
Jag blir allt mer övertygad genom åren, att vi förutsätter att vi har samma syn på en mängd olika saker men nystar vi i det så upptäcker man mer och mer att människor kan ha en mängd olika synsätt vad gäller hur relationer, familjestrukturer och värderingarna egentligen är.
Det kan vara bra att prata igenom det ordentligt hur man faktiskt vill ha saker och ting rent konkret, så undviker man många av fällorna där man förutsätter saker för att det är en förväntan man har, inte för att den andra personen ens kanske vet om vad den ena parten har just för förväntningar om hur det ska vara. Samt att man måste då kunna respektera varandras olikheter och mer ses var i detta man kan mötas så att livet blir alltid en kompromiss och inte helt bara hur den ena parten vill ha det. Men ju mer lika grundvärderingar man har, desto enklare blir det nog.
Man blir visare med åldern...det är en tröst..och jag tycker nog att det stämmer.
SvaraRaderaMen det är tur att man är ung och oerfaren i början på livet annars skulle man inte skaffa barn och entusiastiskt ge sig på redan "dödsdömda projekt"..... och gud va tråkigt det skulle bli då......
Livet är trots allt demokratiskt i den meningen att vi alla disponerar 24 timmar om dygnet. (25 om man skippar lunchen som vi sa när det stressades som värst).
SvaraRaderaDet som knäcker är att denna tidsram lastas full med projekt och åtaganden så att man inte hinner något annat, eller ens projekten.
Varför ska man fylla sin tid med att uppfylla andras normer? Det räcker med de egna och att ha tid för varann. Svårt nog det, men det begränsar i alla fall och blir lite lättare då.
Drömmar är det framtiden skapas av. Tar drömmarna slut kan det gå fel. Har sett många sådana fall.
SvaraRaderaHar lyckats bra med tur, lite svett och blod med villan som fyller 100 i år. Vi köpte ett hus med visst renoveringsbehov två månader innan första barnet föddes samt renoverade det i 10 år. Bytte kök i somras trots att det bara var så där 35 år sedan sist blir nytt badrum och extra toa denna sommar. Tror på ständiga projekt. Håller ihop vår familj eller är det att egen byggnation tar lång tid eller något annat.
Villa V70 och vovven Viktor, som andra ser som katt, finns också här men barnen är utflugna nu.
Var på Nacka Företagsträff idag och hörde Teo Hären samtala med oss ca 300 som rymdes i den salen om kreativitet. Blev glatt överraskad att han sa att Sveriges skolor är världsledande när det gäller att lära ut om kreativitet. Ja han sa också att det inte gällde när vi deltagare var barn. Asiatiska delegationer reser hit för att lära av Sverige.
Såg lite på ca 150 utställande företag sedan och fick lite trevliga nya kontakter innan det var dags att se grundskoleelevernas uppfinnarprojekt. Fantastiska drömmar och en del skulle gå att göra också. Vår största uppfinnare Håkan Lanz sa några uppskattande ord också. Trevlig dag. Är på bra humör.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Håller med. Drömmar och nyfikenhet är livets drivkraft.
SvaraRaderaTack för era kommentarer, absolut vågade vi inte drömma om framtiden skulle inte mycket bli gjort. :)
SvaraRadera