M/S Estonia, tidigare känd som M/S Viking Sally (1980–1990), M/S Silja Star (1990–1991) och M/S Wasa King (1991–1993), var en kombinerad bil- och passagerarfärja som trafikerade mellan Stockholm och Åbo, Umeå och Vasa, Sundsvall och Vasa samt Tallinn och Stockholm. Hon förliste i Östersjön den 28 september 1994. Med 852 dödsoffer var hennes undergång en av världens värsta fartygskatastrofer efter andra världskriget.
Jag åkte själv många gånger med fartyget när den gick under namnet Wasa King. Många gånger gav man sig ut i hårt väder och hård sjögång. Ibland så illa så att människor hela resan hängde över relingen och kräktes. När det var höga vågor stängde alla butiker och affärer ombord men man kunde höra ljudet av krossat glas när glasflaskor föll över hyllkanterna inne i tax-free butikens alkoholavdelning.
Kanske hade olyckan kunnat inträffa här uppe när fartyget gick sträckan mellan Umeå och Vasa. Men ändå kanske inte? Våghöjden i bottenviken och bottenhavet är mycket lägre än vad våghöjden är ute på Östersjön.
Den 28 september 1994 klockan 01.48 EET sjönk Estonia i hårt väder under en färd från Tallinn mot Stockholm. Fler människor omkom än vid någon annan fartygsolycka i fredstid i Norden – 852 personer. Fartygets bogvisir bröts loss i de fyra meter höga vågorna, och vatten strömmade in på bildäck. Fartyget fick en kraftig slagsida som snabbt förvärrades, vilket gjorde det svårt att ta sig ut. Mindre än en timme efter det första tecknet på att någonting var fel hade fartyget sjunkit.
Andra fartyg befann sig i närheten och nådde relativt snabbt fram till olycksplatsen, men hade inga effektiva metoder för att rädda människorna i vattnet: liv- och räddningsbåtarna kunde inte sjösättas i den hårda sjögången. Endast 34 personer räddades direkt från fartygen och ytterligare 104 personer med hjälp av helikoptrar.
Såren efter Estoniakatastrofen 1994 har ännu inte läkt. Av de svenskar som överlevde färjeolyckan hade 15 år senare drygt en fjärdedel uttalade symptom av posttraumatisk stress.
Här finns haverinkommissionens rapport i sin helhet. Jag har tidigare aldrig läst den själv men nu när det äntligen börjar bli lite tid sedan den här hemska olyckan inträffade känner jag att jag kan läsa den. http://www.havkom.se/virtupload/content/100/Estonia_JAICrapport_Sv.pdf
Efter Estonia förstärktes regler vad gäller passagerarlistor, nödutgångar, räddningsutrustning och begränsning av fria ytor på till exempel bildäck. Dessutom installerades ett extra vattentätt skott på samtliga ro-ro-färjor som skulle hålla fören vattentät även om bogvisiret skulle skadas. Förhoppningsvis kommer det inte att behöva hända igen.
Ett tankeväckande faktum är att Sverige inte är ens i närheten av att kunna sätta in motsvarande räddningsinsatser som man gjorde då om något liknande skulle hända igen.
SvaraRaderaMycket bra synpunkt grön-vit. Tack. Det borde man komma ihåg när vi inte ens hade resurser för att söka efter det störtade Hercules planet häromåret. När det kraschade ned i Kebnekaise området.
SvaraRaderatja. Estomina... det skakade ganska mycket om i min värld då. jag har ett företag och mina kunder "drunkade" men ska vi se det krasst så funkade samarbetet mellan aktörer på sjön väldigt bra då. Nu, aldrig att jag kör en sponsrad resa(mutor) igen. enklare att skicka dom på hotell i stockholm, på landbacken.
SvaraRaderaJag beklagar. :(
RaderaI haverikommissionens rapport framgår att bogvisiret på alla liknande färjor från samma tidsperiod har ett fel i konstruktionen där bogvisiret är underdimensionerat och kunde ej stå emot även "normala" vågor. Med små marginaler för om det kom större vågor. Det visades att fartyget inte körde för fort, farten hade i princip ingen inverkan på olyckan, och de höll en normal fart. Det var ingen anmärkningsvärd storm, ur fartygets synvinkel utan många fartyg var ute på havet den här natten. Men med utredningen upptäckte man ju denna felkonstruktion som förhoppningsvis har åtgärdats på alla färjor av samma typ och i senare tillverkning. Det var inget fel som begåtts, det berodde inte på underhållet av nämnda bogvisir utan helt enkelt på en felkonstruktion i grundutförandet av färjan.
Förhoppningsvis skall det inte alltså hända igen. Att man åtgärdat alla liknande fel och med bättre övervakning med kamera mm. och varningslampor om det blir något fel på sådana för fartyg känsliga punkter. Med en bättre förvarning kan man också ha en bättre beredskap om olyckor händer och vidta åtgärder. Med bättre beredskap hade de kanske iallafall fått ut varningar lite tidigare, till passagerarna över kommunikationssystemet.
Men jag förstår absolut att man vill hålla både sig själv, och de man kommer i kontakt med, på landbacken om man berörts av en sådan här sak. Sedan kanske det låter som en klen tröst i sammanhanget, men olyckor kan hända även på land. Hus och även hotell kan brinna ned exempelvis.. Vad jag menar är att olyckor kunde ha hänt överallt. Så det finns ju ingen personlig skuld till när sådant här händer.
Det är en tragedi för hela riket, men såklart mest för de som kände de som drabbades. Återigen, jag beklagar. Det är förstås inget som man helst blir påmind om kanske, då sorgen sitter djupt..
Om jag inte missminner mig, hade de redan tidigare fått sprickor i infästningen av bogvisiret.
SvaraRaderaEnligt tidningsuppgifterna verkade det som de bara hade reparerat sprickorna. Hade de gjort detta utan att förstärka konstruktionen så var det illa.
Jag vet mycket väl att man inte skall lita på nyhetsmedia, speciellt inte om det har anknytning till teknik, men då fartyget bytt ägare flera gånger, finns risken att det blir fuskreparationer.
I kommentaren ovan återger jag vilka orsaker som haverikommisionen uppgav som anledning till olyckan.
RaderaVisserligen skriver de att det fanns underhåll som skulle göras men att detta inte var orsaken till olyckan och inte hade någon inverkan på olyckan enligt deras bedömning.
Jag litar inte heller på nyhetsmedia. :)