En ny studie, som publicerades i "Ocean & Costal Management", visar att den genomsnittlige Europeiska fiskeflottan tar upp 3,5 gånger mer djuphavsfisk än vad kvoterna tillåter. Vissa flottor tar upp 10 till 28 gånger mer än vad deras kvoter tillåter dem. Som djuphavsfisk räknas fisk som lever djupare än på 400 meters djup. Dessa arter har ofta en långsamt tillväxt och är därför känsligare än andra arter för överfiske.
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0964569112002025
Forskarna bakom studien konstaterar att resultaten visar hur inneffektiva EU:s fiskeregler är, och hur dålig kontroll man har på regler efterlevs. Det brådskar att dramatiskt förbättra det system som implementerats, skriver man i rapporten.
Naturskyddsföreningen har även släppt en rapport om att djuphavsfiskar säljs, trots att många arter är rödlistade och känsliga för att bli utrotade. Rapporten heter "Fula fiskar i fina diskar" och handlar om att i takt med att fisken fiskas ut och försvinner så fiskas det på nya djupare platser i haven. Djuphavsfiskar är särskilt känsliga för överfiske då de växer långsamt och blir könsmogna sent. Djuphavsfiskarna har stora huvuden och fastnar lätt i näten i takt med att fiskeredskapen har blivit allt bättre. Dessutom har fiskarna varit tvungna att flytta ner till större djup eftersom fisketrycket är så hårt. Vanligast är att de fastnar i trålarnas nät som drar fram som stora dammsugare på havsbottnarna och fångar allt i deras väg samtidigt som de lämnar förstörda bottnar bakom sig och drar mycket bränsle. http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/aktuellt/?news=24459
Naturskyddsföreningen bad i våras sina medlemmar att undersöka fiskdiskar efter djuphavsfiskar: 101 fiskbutiker och matbutiker med manuell fiskdisk undersöktes. Kartläggningen visar att många djuphavsfiskar säljs. Rödtunga var den vanligaste djuphavsfisken, men även hälleflundra, uer, marulk, lubb och havskatt var vanliga. De flesta fula fiskar hittades i de finaste diskarna. Hos fiskhandlarna sålde 43 av 44 någon av de undersökta djuphavsfiskarna. Även butikskedjorna sålde i stor utsträckning djuphavsfisk.
Forskarna bakom studien konstaterar att resultaten visar hur inneffektiva EU:s fiskeregler är, och hur dålig kontroll man har på regler efterlevs. Det brådskar att dramatiskt förbättra det system som implementerats, skriver man i rapporten.
Otroligt sorgligt att det är en sådan dålig uppföljning av hur fisket bedrivs trots att det varit känt länge att många fiskarter är hotade just av överfiske. Vill vi ha fisk i framtiden så måste vi skydda arterna nu, och det brådskar. Ett sätt är att se till att fiskeflottorna inte säljer mer fisk än vad de har rätt att ta upp.
WWF har då även gått ut med en uppmaning till EU och till alla stora fiskenationer att förbättra övervakningen genom att använda sateliter. Man konstaterar att ett av de största hindren för ett hållbart fiske i världen är just olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. WWF menar att om fler fiskefartyg började använda satellitsystemet AIS - Automatic Identification System - så skulle det bli mycket lättare att kartlägga fartygsrutter och fiskeverksamhet i hela världen.
Naturskyddsföreningen har även släppt en rapport om att djuphavsfiskar säljs, trots att många arter är rödlistade och känsliga för att bli utrotade. Rapporten heter "Fula fiskar i fina diskar" och handlar om att i takt med att fisken fiskas ut och försvinner så fiskas det på nya djupare platser i haven. Djuphavsfiskar är särskilt känsliga för överfiske då de växer långsamt och blir könsmogna sent. Djuphavsfiskarna har stora huvuden och fastnar lätt i näten i takt med att fiskeredskapen har blivit allt bättre. Dessutom har fiskarna varit tvungna att flytta ner till större djup eftersom fisketrycket är så hårt. Vanligast är att de fastnar i trålarnas nät som drar fram som stora dammsugare på havsbottnarna och fångar allt i deras väg samtidigt som de lämnar förstörda bottnar bakom sig och drar mycket bränsle. http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/aktuellt/?news=24459
Naturskyddsföreningen bad i våras sina medlemmar att undersöka fiskdiskar efter djuphavsfiskar: 101 fiskbutiker och matbutiker med manuell fiskdisk undersöktes. Kartläggningen visar att många djuphavsfiskar säljs. Rödtunga var den vanligaste djuphavsfisken, men även hälleflundra, uer, marulk, lubb och havskatt var vanliga. De flesta fula fiskar hittades i de finaste diskarna. Hos fiskhandlarna sålde 43 av 44 någon av de undersökta djuphavsfiskarna. Även butikskedjorna sålde i stor utsträckning djuphavsfisk.
http://www.naturskyddsforeningen.se/upload/Foreningsdokument/Rapporter/hav/Fula%20fiskar%20i%20fina%20diskar-rapport.pdf
ICA har till exempel en central policy att inte sälja hotade arter vilket inte de lokala butikerna följer enligt vår undersökning, säger Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen.
Som konsument kan man som vanligt försöka undvika att köpa någon av de mest utsatta djuphavsfiskarna. Som samhällsmedborgare kan vi bara hoppas och önska att man på central politisk nivå kommer att prioritera detta innan det är försent. Det är en "tragedy of the commons" som gör att man överfiskar då det är en gemensam resurs och ingen tar ansvar.
Det är också så att vid en viss nivå kraschar ekosystemet då om en art blir för utfiskad kan den inte återställas och växa till sig igen då de inte parar sig längre när det blir för få kvar av en art. Risken finns alltså att en del av de här arterna kan komma att dö ut helt.
Fisken i haven är även en ekosystemtjänst som har ett enormt värde för oss då det är en "gratis tjänst" av mat som naturen tillhandahåller åt oss så länge vi ser till att vara rädda om den och bevara den. Att förstöra denna tjänst innebär även en enorm förstörelse av ett för oss stort värde då det är naturens egna skafferi.
