Nätting, Västerbottens landskapsfisk eller något från Aliens?

Så vi satt och diskuterade som vanligt på lunchen när vi plötsligt kom in på att inför en gourmettävling i mat så stod nu Kukkolaforsen och provade ut nya recept. Eftersom att några nyligen varit och besökt restaurangen där så hade de blivit bjudna på det som i folkmun kallas "nättingar" i alla möjliga varianter, kokt, griljerad, halstrad, vad som...

Men vi kom även in på och konstaterade att Nättingar också är kända som likfiskar. De sätter sig fast på döda kroppar och äter på dem.

Dessa "fiskar" har ingen käke utan mer ett hål med tänder, de ser så grymt vidriga ut att det knappt är sant. Som små yngel bor de i bottenslammet och först när de är könsmogna är de mer som smala ålar och simmar omkring. När de lekt, dör de sedan och cirkeln börjar om.

Denna vidriga "fisk" är tyvärr en hotad art i Sverige. Men ärligt talat den ser mest ut som något från en skräckfilm så det är inget jag direkt skulle sakna. Måste jag tillägga att jag inte heller vill äta den här oavsett hur den tillagats.

För de som vill veta mer om "Nättingen" rekommenderar jag Wikipedia för lite ytterligare matnyttig information: http://sv.wikipedia.org/wiki/Nejon%C3%B6gon

Konstigt ändå att det som är som material från våra värsta mardrömmar och som ser helt utomjordiskt ut, sedan visar sig bo i princip i vår egen bakgård.

Det mer officiella namnet är Nejonögon, men det kunde lika gärna ha varit Monstergap om man frågat mig. I övrigt så förstår jag inte hur Västerbotten (min hemregion) kunde välja denna vidriga fisk till en landskapssymbol, har de sett att det finns andra fiskar i havet? Sik? Mört? Abborre? Havsgädda? Vad som helst hade varit att föredra...

Slutligen vill jag tillägga att eftersom detta är en HOTAD art, bör ni inte äta den, även om den skulle slå igenom som en kulinarisk läckerhet på en meny någonstans. Vi ska trots allt värna om artrikedomen, hur vidriga djur som vi då än måste skydda.

Hotade fiskarter till middag?

Fisket i våra hav är hotat genom överfiske, bifångster som inte används, bottentrålning som förstör livsformerna på havbottnen, svartfiske och ohälsosam eller olämplig fiskodling. Andra påverkande faktorer kan vara klimatförändringar, temperatur­höjningar, låga vattennivåer och liknande. Generellt råder kunskapsbrist, i synnerhet internationellt. 

http://www.spisa.nu/3.16244/varufakta/hotade-fiskarter-och-skaldjur-miljohot/

Under länken ovan finns även 26 recept på hotade fiskarter. Bland annat denna, som ser väldigt 

god ut:

På bilden: Röding med romsås. En av de hotade fiskarterna.

http://www.spisa.nu/3.833/recept/roding-med-romsas

Det intensiva fisket leder till bifångster av andra arter, framförallt allt arter med lång livslängd och låg reproduktionstakt och särskilt utsatta är broskfiskarna haj och rockor där 12 av 15 arter är rödlistade. Av 136 undersökta svenska arter anses 34 vara utrotningshotade. Andra ligger i riskzonen.

Utvecklingen i marin miljö är fortfarande negativ. Slätrocka reproducerar sig inte längre i svenska vatten och utvecklingen är nästan lika dyster för pigghaj och lyrtorsk som är akut hotade, samt för havskatt, kolja, långa och hälleflundra som är starkt hotade. Vitling bedöms vara "sårbar" och sjurygg (stenbit) nära hotad.

Samtliga kommersiella arter är kraftigt påverkade av fisket. Om bestånden inte är nedfiskade så har fiskstorleken minskat och den geografiska spridningen begränsats. Till exempel har bestånden av sill och makrill i svenskt närområde minskat väsentligt. Bland matfiskar är det endast gråsej som uppvisar en positiv utveckling.

Jag har tidigare skrivit om fisken här, med 2800% överfiske i europeiska vatten, visar en ny studie (från okt. 2012): http://rymdiz.blogspot.se/2012/10/2800-overfiske-av-europeiska.html

Läs gärna på om våra hotade fiskarter, så riskerar de inte att hamna på din tallrik på grund av okunskap! Undvik gärna klassiker som Röding, Torsk, Tonfisk, Tigerräkor, Flodkräfta, Blåmussla, Ål, Lax från Atlanten, Sik från Östersjön, Hälleflundra, Havskatt och Sjötunga. 

Total lista finns här:

http://www.spisa.nu/3.16244/varufakta/hotade-fiskarter-och-skaldjur-miljohot/

2800% överfiske av Europeiska fiskeflottor...

En ny studie visar att europeiska fiskeflottor nonchalerar kvoterna för sårbara djuphavsfiskar. Vissa flottor överskrider sina kvoter 28 gånger om.

En ny studie, som publicerades i "Ocean & Costal Management", visar att den genomsnittlige Europeiska fiskeflottan tar upp 3,5 gånger mer djuphavsfisk än vad kvoterna tillåter. Vissa flottor tar upp 10 till 28 gånger mer än vad deras kvoter tillåter dem. Som djuphavsfisk räknas fisk som lever djupare än på 400 meters djup. Dessa arter har ofta en långsamt tillväxt och är därför känsligare än andra arter för överfiske. 

http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0964569112002025

Forskarna bakom studien konstaterar att resultaten visar hur inneffektiva EU:s fiskeregler är, och hur dålig kontroll man har på regler efterlevs. Det brådskar att dramatiskt förbättra det system som implementerats, skriver man i rapporten. 

http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.469604/europeiska-fiskeflottor-nonchalerar-kvoter---overskrider-dem-2800-procent

Otroligt sorgligt att det är en sådan dålig uppföljning av hur fisket bedrivs trots att det varit känt länge att många fiskarter är hotade just av överfiske. Vill vi ha fisk i framtiden så måste vi skydda arterna nu, och det brådskar. Ett sätt är att se till att fiskeflottorna inte säljer mer fisk än vad de har rätt att ta upp. 

WWF har då även gått ut med en uppmaning till EU och till alla stora fiskenationer att förbättra övervakningen genom att använda sateliter. Man konstaterar att ett av de största hindren för ett hållbart fiske i världen är just olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. WWF menar att om fler fiskefartyg började använda satellitsystemet AIS - Automatic Identification System - så skulle det bli mycket lättare att kartlägga fartygsrutter och fiskeverksamhet i hela världen.

Naturskyddsföreningen har även släppt en rapport om att djuphavsfiskar säljs, trots att många arter är rödlistade och känsliga för att bli utrotade. Rapporten heter "Fula fiskar i fina diskar" och handlar om att i takt med att fisken fiskas ut och försvinner så fiskas det på nya djupare platser i haven. Djuphavsfiskar är särskilt känsliga för överfiske då de växer långsamt och blir könsmogna sent. Djuphavsfiskarna har stora huvuden och fastnar lätt i näten i takt med att fiskeredskapen har blivit allt bättre. Dessutom har fiskarna varit tvungna att flytta ner till större djup eftersom fisketrycket är så hårt. Vanligast är att de fastnar i trålarnas nät som drar fram som stora dammsugare på havsbottnarna och fångar allt i deras väg samtidigt som de lämnar förstörda bottnar bakom sig och drar mycket bränsle. http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/aktuellt/?news=24459

Naturskyddsföreningen bad i våras sina medlemmar att undersöka fiskdiskar efter djuphavsfiskar: 101 fiskbutiker och matbutiker med manuell fiskdisk undersöktes. Kartläggningen visar att många djuphavsfiskar säljs. Rödtunga var den vanligaste djuphavsfisken, men även hälleflundra, uer, marulk, lubb och havskatt var vanliga. De flesta fula fiskar hittades i de finaste diskarna. Hos fiskhandlarna sålde 43 av 44 någon av de undersökta djuphavsfiskarna. Även butikskedjorna sålde i stor utsträckning djuphavsfisk. 

http://www.naturskyddsforeningen.se/upload/Foreningsdokument/Rapporter/hav/Fula%20fiskar%20i%20fina%20diskar-rapport.pdf

ICA har till exempel en central policy att inte sälja hotade arter vilket inte de lokala butikerna följer enligt vår undersökning, säger Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen.

http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/aktuellt/?news=24459

Som konsument kan man som vanligt försöka undvika att köpa någon av de mest utsatta djuphavsfiskarna. Som samhällsmedborgare kan vi bara hoppas och önska att man på central politisk nivå kommer att prioritera detta innan det är försent. Det är en "tragedy of the commons" som gör att man överfiskar då det är en gemensam resurs och ingen tar ansvar. 

Det är också så att vid en viss nivå kraschar ekosystemet då om en art blir för utfiskad kan den inte återställas och växa till sig igen då de inte parar sig längre när det blir för få kvar av en art. Risken finns alltså att en del av de här arterna kan komma att dö ut helt.

Fisken i haven är även en ekosystemtjänst som har ett enormt värde för oss då det är en "gratis tjänst" av mat som naturen tillhandahåller åt oss så länge vi ser till att vara rädda om den och bevara den. Att förstöra denna tjänst innebär även en enorm förstörelse av ett för oss stort värde då det är naturens egna skafferi.