Depression syns inte så tydligt. För många kan den nog vara osynlig. Förstår att den kan drabba hårt Jag har klarat mig från att drabbas hittills, till min egen förvåning, men det är ingen garanti för framtiden. Kommer till en del av förklaringen längre ner.
När jag rullat hem från en lång sjukhusvistelse för några år sedan med oddsen 99 % att ställa in mig på att sitta i rullstol resten av livet bestämde jag mig för att träna intensivt med målet att kunna gå. Försäkringskassan tyckte efter en tid att jag skulle arbeta för lön istället och skickade mig till en läkare i deras sold. När jag kom dit med en massa ifyllda frågeformulär som mest handlade om jag grät ofta osv kunde jag gå korta sträckor med rullator och fick beskedet att det nog skulle bli minst tre besök innan hans bedömning var klar. Först fick jag fylla i något liknade som jag redan gjort men lite annorlunda formulerat och sedan började vi samtala om hur jag mådde. Förklarade att jag inte såg mig som deprimerad att jag ville arbeta men ansåg mitt mål att kunna gå först viktigare. Äntligen blev det rätta frågor och han höll med mig. Avgörande var förmodligen att jag högst kunde lyfta fem kg men höja mig själv med armarna utan problem. "Oj nu är tiden slut" sa han och jag "När blir nästa gång". Du ska fortsätta träna och behöver inte komma hit mer.
Det visar att fysiska problem är tydligare och försäkringsläkare kan förstå även om jag inte trodde det innan. Ansträngde mig att snabbt komma in på vad jag fysisk kunde och hur det utvecklats sedan jag kom hem i rullstolen. Tolkade det hela som att depression, svårigheter att sova osv var de vanliga skälen till fortsatt sjukskrivning.
Mitt läge ekonomiskt var ok skulle klara mig utan lön barnen utflugna och kunde tala med dem min fru och möjligen katten om det kändes behövligt. Tror att jag hade och har en god nära omgivning. Annars hade jag förmodligen blivit deprimerad.
Ja det är tur att du hade rätt inställning och stöd omkring dig och att det till slut kom bättre tider!
Sedan tror jag att depression där man ändå kan peka på en tydlig orsak eller händelse som utlöst depressionen är mer hälsosam än många som har depression som heller inte har en tydlig orsak - verkan. Sedan kan den kemiska obalansen i hjärnan när den väl uppstått, vara svår att bryta. Tänker på långvariga depressioner.
Jag har varit deprimerad en period efter att mina föräldrar gick bort. Tog två år innan livet blev ljusare igen, men då hade jag ju en tydlig anledning så egentligen visste jag ju vad det berodde på. Behövde ingen medicinering men väl ge mig mer tid tills den dag slutade jag plötsligt tänka på att jag hade någon nedstämdhet, så plötsligt var det borta.
Men har också jobbat aktivt på att bryta negativa tankespiraler och tankekedjor som också var destruktiva för mig. Idag har jag lärt mig att tänka och reagera mycket mer positivt på vad som händer!
Vår hjärna är fantastisk. Den kan uträtta märkliga ting. Samtidigt fattas nästan alla beslut automatiskt utan att vi uppfattar det medvetet. Vi får in mängder av ny information via våra sinnen till hjärnan och nästan allt filtrerar vi bort långt innan det når en medveten nivå. Lätt att det någon gång blir fel som tar tid att rätta till.
Har på Bloomberg just nu och de har ett långt inslag om konstnären Matisse. Jag gillar honom och tror konst och kultur överhuvud taget är bra för vår mentala balans och utveckling också. Vi behöver andra intryck än de vi dagligen tror är viktiga och nödvändiga. Men som bilderna om bemötande ovan visar kan vi inte bara vara positiva till allt. Så bli inte för positiv till allt! Våga fortsätta protestera mot felaktigheter och orättvisor!
Depression syns inte så tydligt. För många kan den nog vara osynlig. Förstår att den kan drabba hårt Jag har klarat mig från att drabbas hittills, till min egen förvåning, men det är ingen garanti för framtiden. Kommer till en del av förklaringen längre ner.
SvaraRaderaNär jag rullat hem från en lång sjukhusvistelse för några år sedan med oddsen 99 % att ställa in mig på att sitta i rullstol resten av livet bestämde jag mig för att träna intensivt med målet att kunna gå. Försäkringskassan tyckte efter en tid att jag skulle arbeta för lön istället och skickade mig till en läkare i deras sold. När jag kom dit med en massa ifyllda frågeformulär som mest handlade om jag grät ofta osv kunde jag gå korta sträckor med rullator och fick beskedet att det nog skulle bli minst tre besök innan hans bedömning var klar. Först fick jag fylla i något liknade som jag redan gjort men lite annorlunda formulerat och sedan började vi samtala om hur jag mådde. Förklarade att jag inte såg mig som deprimerad att jag ville arbeta men ansåg mitt mål att kunna gå först viktigare. Äntligen blev det rätta frågor och han höll med mig. Avgörande var förmodligen att jag högst kunde lyfta fem kg men höja mig själv med armarna utan problem. "Oj nu är tiden slut" sa han och jag "När blir nästa gång". Du ska fortsätta träna och behöver inte komma hit mer.
Det visar att fysiska problem är tydligare och försäkringsläkare kan förstå även om jag inte trodde det innan. Ansträngde mig att snabbt komma in på vad jag fysisk kunde och hur det utvecklats sedan jag kom hem i rullstolen. Tolkade det hela som att depression, svårigheter att sova osv var de vanliga skälen till fortsatt sjukskrivning.
Mitt läge ekonomiskt var ok skulle klara mig utan lön barnen utflugna och kunde tala med dem min fru och möjligen katten om det kändes behövligt. Tror att jag hade och har en god nära omgivning. Annars hade jag förmodligen blivit deprimerad.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Ja det är tur att du hade rätt inställning och stöd omkring dig och att det till slut kom bättre tider!
RaderaSedan tror jag att depression där man ändå kan peka på en tydlig orsak eller händelse som utlöst depressionen är mer hälsosam än många som har depression som heller inte har en tydlig orsak - verkan. Sedan kan den kemiska obalansen i hjärnan när den väl uppstått, vara svår att bryta. Tänker på långvariga depressioner.
Jag har varit deprimerad en period efter att mina föräldrar gick bort. Tog två år innan livet blev ljusare igen, men då hade jag ju en tydlig anledning så egentligen visste jag ju vad det berodde på. Behövde ingen medicinering men väl ge mig mer tid tills den dag slutade jag plötsligt tänka på att jag hade någon nedstämdhet, så plötsligt var det borta.
Men har också jobbat aktivt på att bryta negativa tankespiraler och tankekedjor som också var destruktiva för mig. Idag har jag lärt mig att tänka och reagera mycket mer positivt på vad som händer!
Vår hjärna är fantastisk. Den kan uträtta märkliga ting. Samtidigt fattas nästan alla beslut automatiskt utan att vi uppfattar det medvetet. Vi får in mängder av ny information via våra sinnen till hjärnan och nästan allt filtrerar vi bort långt innan det når en medveten nivå. Lätt att det någon gång blir fel som tar tid att rätta till.
SvaraRaderaHar på Bloomberg just nu och de har ett långt inslag om konstnären Matisse. Jag gillar honom och tror konst och kultur överhuvud taget är bra för vår mentala balans och utveckling också. Vi behöver andra intryck än de vi dagligen tror är viktiga och nödvändiga. Men som bilderna om bemötande ovan visar kan vi inte bara vara positiva till allt. Så bli inte för positiv till allt! Våga fortsätta protestera mot felaktigheter och orättvisor!
Vänliga hälsningar
Nanotec