Rottweiler till attack i bostadsområde...

Några bekanta till mig här i Luleå råkade ut för en ack alltför klassisk händelse. De skulle ut och gå med sin hund och hade då oturen att möta en rottweiler som gick i koppel med en tjej som inte kunde hantera den. Hunden slet sig och gick till attack mot mina vänners mindre hund.

För att försöka skydda sin hund lyfte min bekant alltså upp hunden i famnen för att försöka hålla den utanför räckhåll, vilket gjorde att rottweilern hoppade mot henne istället och fick så tag i hästsvansen som håret hängde i och drog ned henne så hon tappade hunden.

Rottweilern försökte då köra en "processen kort" med den andra hunden och bet den väldigt illa. Efter det slutade den anfalla och försvann från platsen med tjejen som var på promenad med den.

Det visade sig snabbt att den bitna hunden hade fått många skador, och den sövdes ganska snabbt hos veterinär. Kostnaden har sedan tickat på och kan hamna någonstans upp emot 40 000 kr om de vill behålla sin hund. Har man en djurförsäkring så skall det alltså gå på den anfallande hundens ägares försäkring. Vad är oddsen att de har en försäkring?

Det visade sig sedan även att killen som egentligen äger hunden hör till det ökända Red and White Crew. Förhoppningsvis har dock polisen snart tagit beslut om att ta bort hunden. För tänk om något barn varit ute och gått med hunden och den gått till attack? En hund som visat aggressivitet mot människor har en stor sannolikhet till att göra det igen då de kanske inte har respekt för människor.

Min bekanta klarade sig som tur var med lite bitmärken vid axeln, sönderbitna kläder, och ont i nacke efter att rottweilern hoppade och drog henne i håret.

Kontentan av det här är ju att en rottweiler är en hund som kräver mycket av sin ägare, man bör kunna ge den mycket uppmärksamhet, motion och träning. En sådan här stor hund behöver flera timmars motion om dagen. Hunden behöver även börja uppfostras från tidig valp då de av naturen kan ha dominerande drag och behöver en ägare som håller kommandot över hunden. Väljer man en större hundras som behöver mycket motion bör man vara beredd att ge den det, annars kan man välja något mindre, kanske en chihuahua.

Dåliga ägare finns tyvärr överallt, här en annan nyhet som exempel:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15579833.ab
Eller här: http://www.expressen.se/gt/tvaariga-olivia-attackerades-av-hund/ Det är alltså heller inte beroende på vilken hundras man har om hunden kommer att kunna vara farlig för andra människor, eller mindre djur, utan mycket beror på vilken kontroll man har över sitt djur.

I vissa fall handlar det om djur som springer lösa som inte hade hamnat i olika situationer om de hållits kopplade men ibland handlar det om att man helt struntat i att lydningsträna sin hund så att man heller inte kan få dem att avbryta en påbörjad attack eller när hunden visar aggressivt beteende. En tränad hund litar på sin ägare att den skyddar och därmed kan en hund sluta morra, skälla eller på annat sätt visa att den känner sig hotad.

Hur framgångsrikt man kan träna sin hund handlar även om att gärna börja tidigt redan som valp, man skall heller inte strunta i att uppfostra sina knähundar som annars tillåts hoppa upp mot folk, skälla, och springa runt. Det är inte heller okej. Ibland kan en knähunds ouppfostrade beteenden provocera större hundar till att anfalla. Man har även ett ansvar för att en liten hund skall uppföra sig, oftast struntar dock ägarna till de små hundarna i detta.

Kanske skulle vi behöva en starkare reglering på större hundar just för att de varit inblandade i många skadetillfällen mot människor och djur. Vad sägs om licenskrav? Att de anses som ett vapen? Kanske en licens med krav om medlemskap i brukshundsklubb, anmälan till valpskola, eller att man är registrerad uppfödare eller med annan god kunskap om djur för att hålla hundraser som kan klassas som "farliga" om de är otränade. 

Jag vet inte riktigt vad man skulle kunna hitta på för regleringar, men tydligt är att de här hundarna är farliga i fel händer. 

Naturligtvis skall det inte lukta på landet?

Under den här tiden på året brukar miljökontoret få in en hel del klagomål på lukt från jordbruk. Då näring, i form av gödsel, sprids på åkrarna.

I år gör LRF, Lantbrukarnas Riksförbund, och miljökontoret gemensam sak och uppmanar de boende i Borlänge att kontakta bönderna om någon särskilt händelse såsom fest är planerad kring de här tiderna. Därför att med fint vårväder drar spridningsperioden i gång. Men samtidigt vill många ut och njuta av solen utomhus. Därmed är det bäddat för klagomål på gödsellukten. Bönderna måste ut med gödseln, men vill naturligtvis inte skapa osämja. Bönderna försöker därför att i så stor utsträckning som möjligt att undvika gödselspridning vid helger, och inför helger. Trots detta konstatererar miljöinspektörerna att ett flertal klagomål brukar komma in.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/klagomal-godseln-luktar-skit och http://www.dt.se/nyheter/borlange/1.4745240-manga-klagomal-for-att-godsel-luktar-skit

Är det inte fantastiskt att vi har kommit så långt i vår modernisering att vi står så långt ifrån det tidigare livgivande jordbruket att all lukt, och ljud som orsakas av jordbrukarna kan uppfattas som störande och anmälas till kommunens miljökontor. Som tur är finns det dock begränsningar i vilka galenskaper som kommunen bryr sig om när det anmäls.

Enligt 36 § i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd ska husdjur och andra djur som hålls i fångenskap förvaras och skötas så att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer. Trots detta kan det uppstår situationer som verkar störande på grund av djurhållningen.

Lantbruk och andra djurhållande gårdar kan påverka omgivningen genom buller i form av till exempel fläktar och djurläten, lukt från både foder, djur och gödsel, samt faunan, till exempel flugor, och i vissa fall möss och fåglar. Dessa störningar går bara delvis att eliminera och är därför något som man måste räkna med i viss omfattning kring sådana företag.

Om miljökontoret bedömer att en olägenhet trots allt föreligger ställs krav på djurägaren eller verksamhetsutövaren att vidta åtgärder. En kopia av anmälan skickas även till verksamhetsutövaren som får yttra sig över uppgifterna i anmälan.

I miljöbalken definieras begreppet "olägenhet för människors hälsa". Med detta menas en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan skada hälsan och som inte är obetydlig eller helt tillfällig.

Exempel på störningar som inte anses utgöra en olägenhet för människors hälsa:

* Lukt från lantbruksdjur i jordbruksbygd
* Stora ansamlingar av skränande och nedsmutsande fåglar
* Traktorkörning nattetid inom jordbruket
* Snöplog nattetid

För att man skall kunna kräva åtgärder mot en olägenhet för människors hälsa måste det finnas en ansvarig verksamhetsutövare eller fastighetsägare. Vilda djur på tomten eller fåglar som stör är fastighetsägarens ansvar. Man kan heller inte hantera frågor som inte är en olägenhet för människors hälsa eller miljö. En bedömning av vad som är en olägenhet måste göras i varje enskilt fall. 

Men vissa störningar får man faktiskt acceptera. Annars bör man inte bosätta sig i en jordbruksbygd för åkrarna håller sig inte som öppna fält på något "magiskt" sätt utan arbetet med jordbruksmaskiner och gödselspridning hör det moderna jordbruket till. Förhoppningsvis skall därför inte människors eventuella klagomål på jordbruket utgöra sådana klagomål att jordbrukare inte kan bedriva sin näringsverksamhet.