"De som gör bort sig ska belönas, skötsamma straffas och regler är till för att brytas. Så skulle den moderna samhällsekonomin år 2012 kunna sammanfattas i en lärobok för högstadieelever."
Sidoeffekterna, skriver Cervenka, blir att människor i länder där man borde låna mindre frestas att låna mer (läs Sverige 2009 och 2010) och att pensionssparare får nöja sig med en avkastning så blygsam att det krävs ett svepelektronmikroskop för att kalasa på den.
"Sanningen är att västvärlden befinner sig i en skuldkris så allvarlig att den inte går att enbart spara sig ur (se Grekland med flera) eller att växa ifrån. I ett sådant läge återstår typiskt sett två alternativ: erkänna att skulderna inte kan betalas eller smita undan genom hög inflation."
Själv tror jag att det blir en kombination av båda, för även om man kan erkänna en del av skulderna och avskriva en del, så är folk som mest som så, att de föredrar inte betala hela sina skulder på en gång. Man gillar "avbetalningsplaner" och amorteringar över 100-års tid har vi sett. Det betyder att merparten av även de här skulderna kommer man att försöka inflatera bort.
Drömmen är att gärna inflatera under en längre tid så att det inte drabbar oss i nuet, utan i framtiden istället. Där man kan fortsätta försöka smida på en flyktplan av sig själv och sina tillgångar till någon "skyddad" del av världen. Om nu någon sådan kommer att finnas.
Tyvärr kan inte skulderna vänta så länge, och det kommer heller säkerligen inte att finnas någon oberörd del av världen när det här korthuset brakar ihop. Därför kommer vi få se en väldigt hög inflation över kanske 10-15 års tid. Sådan inflation som inte får motsvarande löneökningar, för dessa pengar finns helt enkelt inte.
På det sättet kommer systemet utarmas till vi alla lever på fattigdomens rand. Överkonsumtionssamhällets saga går därmed mot sitt slut.
