Vindelälven är en av Sveriges fyra nationalälvar (de övriga är Torneälven, Kalixälven och Piteälven) och består till största delen av fall, forssträckor och sel från källorna till sammanflödet med Umeälven vid Vännäsby. Vindelälven börjar nära den Norska gränsen, hela älvsträckan är närmare 500 kilometer med en nivåskillnad från källorna på närmare 900 meter.
Det finns en internationell sexgradig skala för klassificering av forsars svårighetsgrad. Den går från lätt farbart (klass I) till i stort sett ofarbart (klass VI).
| Klass | Beskrivning | Krav |
| I | Svagt porlande strömt vatten med små regelbundna vågor. Motströmspaddling möjlig kortare sträckor. Lätt att finna väg. | Någon paddelvana, men utan erfarenhet av forspaddling. |
| II | Lätt brusande och stänkande vatten med vågor som ibland bryter på topparna. Få hinder, men inte alltid lätt att finna väg. | Medelgoda paddlare med någon erfarenhet av forspaddling. |
| III | Kraftigt brusande fors med en del mindre fall (trappor) och brytande vågor. Hinder som kräver manövrering. Kapell, hjälm samt rekognosering tillrådes. | Erfarna forspaddlare med god forsteknik. |
| IV | Dånande och stenig med kraftiga virvel- bildningar. Trappor med höga skummande stoppvågor (valsar). Hinder som kräver mycket manövrering. Kapell, hjälm samt rekognosering nödvändig. | Mycket erfarna forspaddlare med avancerad forsteknik. |
| V | Som klass IV men med starkare ström och brantare lutning. Mycket kraftiga valsar med farliga baksug. Till största delen "vitvatten". | Experter på forspaddling. |
| VI | Som klass V men ännu starkare strömmar och valsar. Stora fall. På gränsen till det ofarbara. | Experter på forspaddling. |
Nu skulle vi ju inte forspaddla med kajak, utan med en forsränningsgummibåt som har andra egenskaper men ni förstår idén. Klassen kan även ändras med vattenföringen, men vanligen anges klass motsvarande det svåraste förhållandet som antingen kan gälla lågvatten eller högvatten. Tänk på att extrem vattenföring, som tenderar bli allt vanligare i dessa växthuseffektens tider, kan höja svårighetsgraden ytterligare.
Något som är otroligt viktigt för säkerheten är att man har rätt utrustning. Man ska inte underskatta vikten av att ha lämplig våtdräkt (mer än 3mm), våtdräktsskor, ev. våtdräktshandskar, kraftig forsränningsflytväst och hjälm. De flesta som dör vid forsränning dör av drunkning ofta orsakad av nedkylning. Att man hamnat i kallt strömmande vatten och inte kunnat ta sig ur forsen i tid.
Kritisk tidsgräns är naturligtvis beroende av aktuell vattentemperatur, men kallare vatten än +21 grader Celsius definieras som ej riskfria. Utan skyddskläsel är de ungefärliga tidsgränserna för överlevnad i vattentemperatur +15 (sommar) 2 timmar, +10 (vår/höst) 1 timme respektive +5 (vinter) 30 minuter. Utöver nedkylningen ökar risken för drunkning på grund av "flämtreflexen" vid plötslig nedsäkning av kroppen i kallt vatten.
Vår 1/2 dags-tur som vi hade bokat var med ett erfaret företag: Wilderness Adventure Vindeln
http://forsranning.com/forsranningsturer/turer/vindelturen/
De hade seriösa säkerhetsgenomgångar och känner väl till forsarna vi skulle passera. Turen började med en härlig tur genom det lugna Hemsele. Här hade vi en hel del motvind, paddlade som galningar och kom knappt framåt. Men sedan nådde vi första forsen; Hemseleforsen. Den är dryga kilometern lång och faller åtta och en halv meter. Detta är inte en särskilt farlig fors. Klassad som en fors klass II så var det ingen större risk men ändå härligt med vågor och stänk.
http://www.forsknackarna.com/sv/akt/fors/forsgradering.htm
Bland vågor och valsar blandades nu forsens brus med glädjeskrik. Med en och annan kalldusch. Mycket kul! Efter Hemseleforsen följde så ett kort parti lugnt vatten innan vi tog oss iland på en strand där vi kokade kaffe över öppen eld och åt en smörgås. Efter fikat var det sedan dags för fler forsar.
Här följde en ny säkerhetsgenomgång, eftersom att nästa fors inte var en sådan fors man kan simma i kom de med ytterligare råd kring säkerheten och sade även att om någon skulle falla i så skulle de dra upp personen så snabbt det bara var möjligt och om det ej gick skulle en av guiderna kasta sig i för att ändå simma med oss.
Nu kom vi alltså till de Övre och Nedre Kvarnforsarna som tillsammans har en längd på 2300 meter och faller tillsammans hela fjorton och en halv meter. Risk för viss väta alltså. Valsarna i den här forsen är av en helt annan kaliber än i det relativt lugna Hemseleforsen. Här når forsen som mest en klass 5 då det är en del stora fall och stora valsar, mycket sten. Man bör hålla längre till vänster i den här forsen då högra sidan har många farliga partier.
Plötsligt kom vi så till ett kraftigt fall och båten gjorde en häftig knyck. Vi tittade bakåt bara för att inse att vi tappat våra två guider överbord. Bilden nedan är ifrån deras go-pro kamera som de hade på en av hjälmarna.
Här insåg vi att vi inte tränat räddning kanske i den utsträckning som vi borde. Detta för att ingen nog hade räknat med att båda guiderna skulle falla överbord. Säkerhetsutrustningen hängde därför också där bak där guiderna hade suttit och alltså inte på ett bra avstånd för oss som satt längre fram i båten. I stressen kastar jag även fel del av repet, ett tydligt tecken på att vi inte tränat på detta!
Men då forsen tar slut i höjd med tågbron så var de ändå utom fara vid det laget. Vi paddlade in till kanten där bakvattnet var lugnt och väntade på att de kunde ta sig in till båten.
Här är de tillbaka i båten igen, bara en aning tröttare. Ena guiden packar ihop säkerhetslinan igen så att den skulle gå att använda om någon fler skulle falla i innan vi direkt paddlade till nästa del av forsen som bara var 20 sekunder bort.
Den andra delen, Nedre Kvarnforsen är närmare en klass II så det var inget dramatiskt som hände där. Sedan återstod en kort lugn färd på Krångselet innan vi nådde landningsplatsen. Vi hade då gjort en cirka nio kilometer lång, spännande och trevlig forsfärd på vackra Vindelälven.
De som åkte 15.00 turen hade även några små missöden, en forsränningsbåt av tre välte och en gäst föll ur en annan båt, men annars inget särskilt dramatiskt eller någon skadad där heller. Så det är ju inte helt ovanligt. Det viktigaste är att behålla lugnet i krissituationer. Vår guide fortsatte exempelvis att ropa kommandon till oss även efter att han låg i vattnet. Såsom att vi skulle fortsätta Paddla(!) och hålla höger och sådant viktigt. Han sa efteråt att han varit mer orolig för oss än för sig själv. Han verkade även ha mycket god fysik och klarade simturen galant och kom upp i båten igen utan hjälp. Hans kollega var däremot ganska trött och tjejerna drog upp honom i båten med den teknik som hade visats vid säkerhetsgenomgången. Han hade slagit i en sten i ljumsken och hade nog kunnat skada sig men som tur gick det bra!
För oss som inte var vana att själva hitta vår väg genom en sådan stor brusande fors lyckades vi ändå styra själva forsränningsbåten bra. Trots att vi kom häftigt ned i en vals så att båten trycktes ihop kraftigt. Hela fören fylldes med vatten. Båten var först på väg rakt mot stenar så jag tryckte ned paddeln djupt och bände mot båten så den ändrade riktning då jag paddlat en del kanot tidigare. Forsränningsbåten rätade upp sig i och med detta, men tyvärr tappade vi en del fart på det. Men då gick vi inte rakt mot stenarna iallafall. Vi hann paddla och få upp lite fart igen, men båten gick också väldigt tungt och djupt ned i den här valsen. Det var då den fylldes med vatten och alla tjejerna i fören föll in i båten och ned på golvet. En orsak var att båten var tungt lastad fram när vi gick in i den här djupa valsen, eftersom det var fyra tjejer i första sektionen fram, två i mittensektionen och efter att guiderna ramlat av fanns ingen tyngd längre bak i båten. Vikten var alltså snedfördelad.
När båten reste sig upp igen mot nästa kant, bakkanten på valsen, så började den resa sig på sidan och det kändes som att hela båten skulle kantra. Detta var något som alla tjejerna berättade om efteråt att de kände i det ögonblicket att båten var på väg att verkligen vända sig upp och ned. De trodde alla i det ögonblicket att vi skulle hamna i vattnet. Jag funderade en micro-sekund på om jag skulle kasta mig bakåt ut ur båten för att inte riskera att hamna under den. Men sedan kastade jag mig kraftigt inåt båten, mot den sida som började resa sig. Så kallad High side och där låg jag i några sekunder medan jag kände att båten rätade ut sig och så tog vi oss över valsens andra kant. En härlig känsla! Guiden sa sedan att han tyckte att vi gjort helt rätt i forsen. Vi hittade till den enda lugna fläcken mellan forsarna, helt på egen hand! Där de enkelt kunde ta sig tillbaka till båten. Så det var ju alltid något, även om vi inte lyckades dra upp dem medan de var i forsen.
Detta kan vara ett exempel på hur viktigt det ändå är att ha en säkerhetsgenomgång som även täcker sådana eventualiteter som vad man gör om guiderna skulle ramla i. Det var nog inget som de ens tänkt på att det kunde hända.
För er som vill läsa haverikommissionens rapport om en forsränningsolycka som gick helt fel finns det en sådan här över olyckan i Råneälven 1995. http://www.itadventure.se/fors/fors/haveri-f.html
Trots allt skulle jag absolut rekommendera forsränning då det är otroligt roligt och kanske nästa gång så kanske man även skulle välja till forssimning då det egentligen inte är någon större risk att simma i en klass II fors. Naturligtvis med guider med sig och rätt utrustning!
Resten av möhippan förlöp med mindre dramatik, bastu/relax lite mousserande vin och snacks, pizza, cider och mini-bröllops-tårt-bak på kvällen. Det var en otroligt nöjd och glad brud vi senare på kvällen kunde skicka hem med taxin!
De hade seriösa säkerhetsgenomgångar och känner väl till forsarna vi skulle passera. Turen började med en härlig tur genom det lugna Hemsele. Här hade vi en hel del motvind, paddlade som galningar och kom knappt framåt. Men sedan nådde vi första forsen; Hemseleforsen. Den är dryga kilometern lång och faller åtta och en halv meter. Detta är inte en särskilt farlig fors. Klassad som en fors klass II så var det ingen större risk men ändå härligt med vågor och stänk.
http://www.forsknackarna.com/sv/akt/fors/forsgradering.htm
Bland vågor och valsar blandades nu forsens brus med glädjeskrik. Med en och annan kalldusch. Mycket kul! Efter Hemseleforsen följde så ett kort parti lugnt vatten innan vi tog oss iland på en strand där vi kokade kaffe över öppen eld och åt en smörgås. Efter fikat var det sedan dags för fler forsar.
Här följde en ny säkerhetsgenomgång, eftersom att nästa fors inte var en sådan fors man kan simma i kom de med ytterligare råd kring säkerheten och sade även att om någon skulle falla i så skulle de dra upp personen så snabbt det bara var möjligt och om det ej gick skulle en av guiderna kasta sig i för att ändå simma med oss.
Nu kom vi alltså till de Övre och Nedre Kvarnforsarna som tillsammans har en längd på 2300 meter och faller tillsammans hela fjorton och en halv meter. Risk för viss väta alltså. Valsarna i den här forsen är av en helt annan kaliber än i det relativt lugna Hemseleforsen. Här når forsen som mest en klass 5 då det är en del stora fall och stora valsar, mycket sten. Man bör hålla längre till vänster i den här forsen då högra sidan har många farliga partier.
Plötsligt kom vi så till ett kraftigt fall och båten gjorde en häftig knyck. Vi tittade bakåt bara för att inse att vi tappat våra två guider överbord. Bilden nedan är ifrån deras go-pro kamera som de hade på en av hjälmarna.
Här insåg vi att vi inte tränat räddning kanske i den utsträckning som vi borde. Detta för att ingen nog hade räknat med att båda guiderna skulle falla överbord. Säkerhetsutrustningen hängde därför också där bak där guiderna hade suttit och alltså inte på ett bra avstånd för oss som satt längre fram i båten. I stressen kastar jag även fel del av repet, ett tydligt tecken på att vi inte tränat på detta!
Men då forsen tar slut i höjd med tågbron så var de ändå utom fara vid det laget. Vi paddlade in till kanten där bakvattnet var lugnt och väntade på att de kunde ta sig in till båten.
Här är de tillbaka i båten igen, bara en aning tröttare. Ena guiden packar ihop säkerhetslinan igen så att den skulle gå att använda om någon fler skulle falla i innan vi direkt paddlade till nästa del av forsen som bara var 20 sekunder bort.
Den andra delen, Nedre Kvarnforsen är närmare en klass II så det var inget dramatiskt som hände där. Sedan återstod en kort lugn färd på Krångselet innan vi nådde landningsplatsen. Vi hade då gjort en cirka nio kilometer lång, spännande och trevlig forsfärd på vackra Vindelälven.
De som åkte 15.00 turen hade även några små missöden, en forsränningsbåt av tre välte och en gäst föll ur en annan båt, men annars inget särskilt dramatiskt eller någon skadad där heller. Så det är ju inte helt ovanligt. Det viktigaste är att behålla lugnet i krissituationer. Vår guide fortsatte exempelvis att ropa kommandon till oss även efter att han låg i vattnet. Såsom att vi skulle fortsätta Paddla(!) och hålla höger och sådant viktigt. Han sa efteråt att han varit mer orolig för oss än för sig själv. Han verkade även ha mycket god fysik och klarade simturen galant och kom upp i båten igen utan hjälp. Hans kollega var däremot ganska trött och tjejerna drog upp honom i båten med den teknik som hade visats vid säkerhetsgenomgången. Han hade slagit i en sten i ljumsken och hade nog kunnat skada sig men som tur gick det bra!
För oss som inte var vana att själva hitta vår väg genom en sådan stor brusande fors lyckades vi ändå styra själva forsränningsbåten bra. Trots att vi kom häftigt ned i en vals så att båten trycktes ihop kraftigt. Hela fören fylldes med vatten. Båten var först på väg rakt mot stenar så jag tryckte ned paddeln djupt och bände mot båten så den ändrade riktning då jag paddlat en del kanot tidigare. Forsränningsbåten rätade upp sig i och med detta, men tyvärr tappade vi en del fart på det. Men då gick vi inte rakt mot stenarna iallafall. Vi hann paddla och få upp lite fart igen, men båten gick också väldigt tungt och djupt ned i den här valsen. Det var då den fylldes med vatten och alla tjejerna i fören föll in i båten och ned på golvet. En orsak var att båten var tungt lastad fram när vi gick in i den här djupa valsen, eftersom det var fyra tjejer i första sektionen fram, två i mittensektionen och efter att guiderna ramlat av fanns ingen tyngd längre bak i båten. Vikten var alltså snedfördelad.
När båten reste sig upp igen mot nästa kant, bakkanten på valsen, så började den resa sig på sidan och det kändes som att hela båten skulle kantra. Detta var något som alla tjejerna berättade om efteråt att de kände i det ögonblicket att båten var på väg att verkligen vända sig upp och ned. De trodde alla i det ögonblicket att vi skulle hamna i vattnet. Jag funderade en micro-sekund på om jag skulle kasta mig bakåt ut ur båten för att inte riskera att hamna under den. Men sedan kastade jag mig kraftigt inåt båten, mot den sida som började resa sig. Så kallad High side och där låg jag i några sekunder medan jag kände att båten rätade ut sig och så tog vi oss över valsens andra kant. En härlig känsla! Guiden sa sedan att han tyckte att vi gjort helt rätt i forsen. Vi hittade till den enda lugna fläcken mellan forsarna, helt på egen hand! Där de enkelt kunde ta sig tillbaka till båten. Så det var ju alltid något, även om vi inte lyckades dra upp dem medan de var i forsen.
Detta kan vara ett exempel på hur viktigt det ändå är att ha en säkerhetsgenomgång som även täcker sådana eventualiteter som vad man gör om guiderna skulle ramla i. Det var nog inget som de ens tänkt på att det kunde hända.
För er som vill läsa haverikommissionens rapport om en forsränningsolycka som gick helt fel finns det en sådan här över olyckan i Råneälven 1995. http://www.itadventure.se/fors/fors/haveri-f.html
Trots allt skulle jag absolut rekommendera forsränning då det är otroligt roligt och kanske nästa gång så kanske man även skulle välja till forssimning då det egentligen inte är någon större risk att simma i en klass II fors. Naturligtvis med guider med sig och rätt utrustning!
Resten av möhippan förlöp med mindre dramatik, bastu/relax lite mousserande vin och snacks, pizza, cider och mini-bröllops-tårt-bak på kvällen. Det var en otroligt nöjd och glad brud vi senare på kvällen kunde skicka hem med taxin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar