Så hur är det med vårt liv inne i komfortboxen? Alla människor trivs någonstans med det som är bekant och tryggt. Samtidigt med för mycket trygghet stagnerar vi och slutar att utvecklas. När vi får rätt utmaningar i rätt tid så utvecklas vi mest. För mycket otrygghet och vi drar oss tillbaka och kanske till och med går bakåt i vår utveckling.
Har du någon gång varit uttråkad över att allt är för slentrianmässigt och tråkigt? Då har du absolut varit inne i din "komfortbox" alldeles för länge. Slentrianmässighet och uttråkning är också ett hot mot vårt trygga liv, för någon som tycker allt är tråkigt kan plötsligt istället göra stora förändringar så att omvärlden inte hinner med. Det kan verka hotande mot närstående, vänner och relationer som då plötsligt istället inte känner igen sin gamle vän. Helst ska vi utvecklas i lagom takt och lagom dos.
För att samtidigt är snabba förändringar de som är minst sannolika att hålla. Har inte alla någon gång tänkt att ja nu är det dags med att starta med träning och kört igång med träning, fem dagar i veckan. Sedan insett att den förändringen endast höll den första veckan eller två.
Men en förändring börjar med ett beslut, ett beslut som du kan ta redan idag. Om det är något du verkligen vill i ditt liv som du vill förändra, så finns det egentligen inget att vänta på. Bara besluta dig för att ta itu med det och gör förändringen som du vill. Man behöver heller inte ha alla fakta eller veta allt innan man ska ta det beslutet. Då är det lätt att hitta på ursäkter för varför man ska vänta med att ta ett beslut och bestämma sig att faktiskt göra den här förändringen. Men bestämmer du dig kan du anpassa dig till eventuella fakta som tillkommer men de löser du säkert på vägen dit.
För mig handlar personlig utveckling om så mycket mer än bara träning och hälsa. Någonstans brukar man fastna där i att bara komma igång med träning som många har som ett mål. För mig är personlig utveckling också att hela livet välja att ta nya utmaningar. Att våga kliva ur komfortzonen alltså. Bli en bättre människa.
Jag märker själv att mycket har hänt med min personliga utveckling, bara de senaste åren, mycket för att jag läser mycket mer än tidigare och en annan typ av material. Jag kan känna hur det som jag läser också påverkar hur jag tänker och känner. Faktiskt är det så att man får öva mycket med att exempelvis bryta negativa tankemönster man haft tidigare. Att istället för att ta samma tankeslinga som man kanske alltid gjort, när något händer som man kan tolka negativt. Istället tolka det på ett annat sätt. Men att bryta dessa mönster kan man få jobba i åratal på innan hjärnan hittar nya vägar. Jag kommer fortfarande på mig själv då och då med att tänka på ett sätt som jag vet leder till en negativ ond spiral för mig själv. Tänker man negativa tankar om sig själv så bryter man också ned sig själv.
Så om man nu ska även dra den här parallellen till samhället i stort så kan man ju konstatera att om individer inte är så bra på snabba förändringar hur ska då ett samhälle med en mycket högre grad av komplexitet kunna förändras snabbt? Borde då inte förändringen där ta årtionden? Samtidigt så kan man på samhällsnivå se att samhällen ändå ställer om sig rätt snabbt. Varje årtionde kan vara helt olikt det tidigare både vad gäller livsstil och värderingar.
Kan det vara så att en förändring alltså är mycket enklare när vi gör den tillsammans?
Tål att funderas på... så att nästa gång du faktiskt vill ha en förändring, så tänk inte bara att du ska göra förändringen själv utan försök hitta dem som vill samma sak som dig och jobba mot samma mål.
På det sättet kan det vara troligare att du når ditt mål, samt att det är troligt att du har roligare under tiden som du gör det. Kanske får du också lite nya vänner på köpet.
Har du själv något intressant utvecklingsprojekt för dig själv?
Nja inte nu. Men för några år sedan rullade jag ut från en lång sjukhusvistelse. Med mig fick jag beskedet att jag skulle ställa in mig på ett liv i rullstol till 99% resten av livet. Sedan blev det några månaders korttidsboende medan en ramp och en hiss installerades hemma.
SvaraRaderaJa jag tränade och tränade först lyckades jag köra bilen utan automatväxel men med ficklampa för att se vilken pedal jag tryckte på med vänster fot. Försiktigt på lokalgator, säkert strängt förbjudet. Tränade hårt på att lära mig gå och kunde först gå en bit med rullator men längre krävde rullstol. Efter ett halvår lämnade jag tillbaka rullstolen och idag går jag normalt utan hjälpmedel men tar med en käpp i skogen. Är fortfarande så nöjd över detta att jag har lite svårt för nya personliga mål.
Genom att jobba tillsammans når vi mycket längre om det är förändring av ett företag organisation eller samhället. Min dotter gillar sitt jobb. Hon är lärare. Hon säger att det är en utmaning att få barnen att lära sig det de behöver kunna i en framtid som ingen vet hur den ser ut. Datorer är en säker framtid. Använder mycket datorer med barnen. Varnar för falska uppgifter. Ingen enstaka film eller uppgift på hemsida duger. Kräver ofta att de ska ha tre olika källor till fakta.
Vissa får panik när de tänker på framtiden säger just nu Hans Rosling på tv. Ska se lite på det.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Wow vilken historia, fantastisk framgång och stort grattis till att ha kämpat för att få ditt liv och en del av den personliga friheten tillbaka. Visar bara på hur viktigt det är att aldrig ge upp!
RaderaTänk om du trott på vad läkaren sagt och bara accepterat det, då hade du levt ett helt annat liv idag.
Lärare behövs verkligen, de gör ett enormt arbete med barnen som de får för lite uppskattning för. Här i Luleå har de ett initiativ för att uppmärksamma Skolans Hjältar! Där man kan nominera skolpersonal för deras duktiga arbete med barnen. Man kan nominera vaktmästare eller lärare vilken person som man tycker ger barnen det där lilla extra! :)
http://skolhjaltar.se/ <-- överhuvudtaget ska vi alla bli bättre på att uppmärksamma alla som gör ett bra jobb runt omkring oss. Motivation är en motor för att sedan bli ännu bättre!
Det gäller att inte få panik när man tänker på framtiden! :)
/Rymdis
Tack jag är fortfarande förvånad över vad jag gjorde. Har läst en del matte och undervisat lite i det också samt länge varit intresserad av "inget, noll och vacuum ". 99% betyder att en stor andel - ja hela 1% finns till förfogande.
RaderaSkolhjältar och motivation är utmärkt.
Har svårt förstå i grunden ordet panik. Kan vara en brist i hjärnan. Jo stressad kan jag bli. En viss oro också för risker framåt. Har hittills fungerat när det brunnit eller jag varit tidig till trafikolyckor.
Tänker mycket på framtiden där det oftast är en mycket kort framtid som nästa dag eller vecka men ibland betydligt längre. Framtiden består av upptrampade spår trender plötsliga förändringar risker och möjligheter. Jag gillar möjligheter.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Man kan bara försöka att maximera sina möjligheter, i slutändan kan man inte veta vad som ger bäst eller mest resultat för framtiden. Vi kan bara försöka se att när väl olyckan händer, så gör vi allt vi kan för att få dessa möjligheter tillbaka.
RaderaDu kämpade och fick ditt liv tillbaka. Bra jobbat. :)
Om ändå det värsta händer, gäller det ändå att behålla sin optimistiska tanke, tänka framåt och se hur man kan göra det allra bästa av sin situation, vilka förutsättningar vi och världen än må ha!
/Rymdis